Dagsarkiv: 4 februari, 2012

Jag använder aldrig orden ”Sunt förnuft” för jag anser att det egentligen inte finns.

För ALLA tycker att dom har Sunt förnuft, och då funkar det ju inte!

-”Det är väl bara att använda den sunda förnuftet!” säger någon irriterat,,,,,,

….. men det var väl det hon gjorde!

Och vem bestämmer vem som INTE har sunt förnuft, och VEM bestämmer vad som är sunt förnuft?

Även idioten anser att han har sunt förnuft.

ALLA anser att dom har sunt förnuft.

Alltså funkar inte uttrycket.

Så du vet.

Det krävs ju bara lite Sunt förnuft för att förstå det.

Vi pratar om hämnd.

Jag har insett genom åren att jag NÄSTAN är i avsaknad av detta behov. Givetvis kan jag bli ARG på någon som är dum mot mig och känna att jag vill ”ge igen” i stunden, men strax därefter lägger sej känslan, och jag kan förstå den andres sida också, eller inse att var och en gör faktiskt så gott den kan (för det mesta) utifrån sin egen världsbild, bakgrund och förmåga.

Faktiskt.

Förståelsen (utan att ursäkta eller vika sig från sin egen åsikt/vilja) gör att hämndbegäret försvinner.

Jag har svårt att  förstå  att man vill skada den man älskat tex. Dom som klipper sönder den andres kläder, kastar ut hans/hennes kläder genom fönster, dödar sin ex:s hund (eller gris!) osv.

Jag förstår heller inte varför man vill SKADA den man älskar, genom elaka ord eller genom att slåss. Jag förstår det inte. Men jag hör och vet att det händer och sker hela tiden.

Jo, jag kan förstå känslan, men inte att man genomför den – att man VERKLIGEN skadar den man älskar eller älskat!

Igår pratade jag med en pappa och hans dotter. HON var fylld av hämndbegär över något som hände på en semester för 1 år sedan. Hon ville ”ge igen” genom att utsätta en person (som jag tror inte ens var inblandad året innan) för samma sak som hon utsattes för året innan.

Först hejade pappan på: ”Det är BRA att du reagerar/agerar, Minna! Stå på dej!” sa han som den coach och det stöd han vill vara.

-”Men vänta nu!…..” sa jag, gick fram till white board:en vi har på jobbet, och började rita:

-”Så förra året stod du DÄR?”

-”Ja…..”

-”Utsatt och utanför och ledsen?”

-”Ja…”

-”Och i år vill du att HAN ska få uppleva samma sak?”

-”Ja….”

-”Skulle det kännas BRA i dej om han fick känna på det du kände förra året?”

-”Ja….”

Sen pratar vi runt det här, och kring hämnd och hur man skulle kunna göra istället osv…

…en lång stund.

Jag inser återigen hur jag är i nästan avsaknad av hämndbegär – inte helt givetvis – jag är ju människa!

Och hur mitt jobb (antagligen) fått mej att förstå (inte försvara eller ”godkänna”) nästan vilka knasiga beteenden som helst…

…..och att dom flesta gör så gott dom kan…

….utifrån sina förutsättningar just då.

Jag vet inte hur lilla Minna tänker när hon går, men jag HOPPAS att hon inte längre vill ”ge igen” genom att straffa ”Andreas” som inte ens var med när hon ”for illa” året innan….

Jag hoppas att hon iallafall fått igång en tankeprocess som är Annorlunda än bara ”hämnden”, som ju blir en väldigt LÅST tankeprocess…om det ens är en tankeprocess….

Hämnd kanske bara är  en ”ego-känsla med skygglappar”?