Kanske det är svenskt – kanske inte – men när man pratar om något ämne tillsammans med ett gäng andra, så tycker nästan alla likadant och håller med varandra med olika uppmuntrande eller stönande ”hålla-med-ljud”:
-”Aaaa! Visst va han!”
-”Ja, Guuuud ja!”
-”Håller med!”
Om man inte är man. Då är medhållet Tystnad. En del har lärt sej att nicka lite sådär småsocialt, men många är bara tysta.
Om man då inte alls håller med, och därför säger:
-”Näe! Jag håller inte alls med!” och en förklaring till det….
….så blir ”folk” illa berörda. Dom tycker det inte passar in riktigt…
…..men för att det inte ska bli helt fel ändå, så kan några hummande hålla med den som tycker ”tvärtom”:
-”Ja, jo….visst kan det ju vara så OCKSÅ….om man tänker efter…”
Så kan man liksom knyta ihop påsen ändå, på slutet och få det till ett slags konsensus.
För vi måste ju ”hålla ihop”, tycka ”samma-likadant” osv…
En annan sak jag funderat på är att ”ALLA” tror att dom skulle vara så hjältemodiga i olika situationer:
-”Huuuur kunde DOM bara stå där utan att GÖRA NÅGONTING när det lilla barnet ramlade under bussen?!?”
…men jag lovar:
DU är inte speciellt annorlunda mot DOM!
Du är rätt så likadan!
Du vänder bort din blick lika ofta som ”dom andra”. Och så länge du tror att du inte gör det, är du en ”dom”.
För när du vänder blickarna mot dej själv, och tittar på dej själv och förstår att du är ”som alla andra” – ”och därför måste jag skärpa mej och möta den svage med blicken…..
…först DÅ är du inte längre ”dom” – dom som inte gör något!
Dom fega.
Inse att du alltid skulle kunna ha gått i den andres skor, och att du förmodligen måste göra det, för att förstå ”dom andra”.
Inte bara i dom snälla och godas skor, utan dom ”dummas” också….
erviluca #mammatillfyrakillar 