Igår såg jag ett Mycket Intressant program på Kunskapskanalen: ”Mitt kön och jag” (visas även ikväll kl.22.00. SE det! Mycket intressant!) . Det handlade om en relativt stor grupp människor som föds utan ett tydligt kön.
Jag visste att det fanns något som heter hermafroditer, dvs dom som både har manligt och kvinligt könsorgan, men jag visste inte att det finns alla möjliga varianter av detta tillstånd – och lite till – och att det inte alls är så ovanligt som jag trodde.
”I en stad som New York finns ca 100 000 människor som är födda med detta”, sa speakern.
Det är ju inget man direkt skryter över, eller ens talar om, i en familj där man fått ett barn som man inte vet könet på…..
Tänk dej själv att föda fram ett barn och inte veta om det är en pojke eller flicka….
…och när släkt och vänner frågar:
-”Vad blev det?”
Vad svarar man?
Chansar?
-”Vi chansar på att han/hon utvecklas till en…..*slänger en krona upp i luften*….klave = tjej!” ???
Näe, i dokumentären sa dom att läkarna gör en massa undersökningar och tar en massa prov på barnet och att man sedan bestämmer, tillsammans med föräldrarna, åt ”vilket håll det lutar” könsmässigt….
…för många av dom här människorna har det lite rörigt i könsdelarna över huvud taget: En tom pungpåse, en testikel som inte vandrat ner, en äggledare, en grund vagina och en förstorad klitoris alternativt penis….
Föräldrarna till dessa barn skäms, vet inte hur dom ska agera, har ingen att prata med….
Barnen blir förvirrade, vet inte vilken ”grupp” dom tillhör och vågar givetvis inte visa sej nakna…
En del barn börjar man operera väldigt tidigt – andra inte – beroende på hur dom ser ut kring könet, om könet fungerar (kissa osv) och vad föräldrarna och läkarna tror är bäst.
För tänk om man opererar bort en penis, för att man tänker att det är ”mest en flicka” och så visar det sej att det blir stort testosteronpåslag i tonåren och ”flickan” utvecklas till man!?
Åh, så rörigt!
För dessa barns skull kanske samhället behöver fundera ut vad det tredje könet ska heta? Könet ”mitttemellan”….”Dom-som-kan-välja-efter-hand”…
Om vi människor hade lite friare sinnen skulle dessa barn (och föräldrar) kanske inte må så dåligt, som många gör?
-”Vi fick en Blandis!” skulle man lyckligt säga och låta barnet vara precis som det var, utan att försöka putta in den i något fack….och så skulle hen få namnet ”Kim” och få bli det som den ville – när hen ville!
Fast vi människor behöver plocka in människor i fack:
Killar där. Tjejer där. Rika där. Fattiga där. Märken där. Märkeslösa där. Hundälskare där. Hundhatare där.
Organisationen av saker och människor – inplockandet i olika fack – skapar trygghet.
Vi behöver trygghet.
En människa som varken är han eller hon, gör oss förvirrade.
Förvirring är otryggt.
Så….
Kan inte lösningen vara då att hitta på ett namn för ”det tredje könet”?
För att dom ska få finnas utan att skämmas för det, eller behöva operera bort det, kanske dom skulle behöva stoppas i ett eget fack och få ett eget namn?
Eller?
Och vad skulle DU göra om du fick ett barn som inte hade ett tydligt kön?
erviluca #mammatillfyrakillar 
men ett barn är ju främst ett…BARN. samhället är hemskt med att allt måste vara si eller så. Herregud, ett barn, frisk eller sjukt, rikt eller fattigt, tjej eller kille, skitsamma – det är ett barn att ÄLSKA.
GillaGilla
Det är inte så enkelt…Tänk dig själv. Du har ett barn, men kan inte svara på den grundläggande frågan: ”Är det en flicka eller pojke?”…Denna ständiga fråga. Vilket omklädningsrum ska ditt barn byta om i? Vilken toalett ska hen gå på? Det finns tusen och åter tusen situationer där det viktiga är ”Är jag en flicka eller pojke”? Att bara tro att det räcker att älska barnet, är att vara rätt naiv…För jag skulle också älska mitt BARN, men visst skulle det innebära en massa svårigheter….när det inte ens finns ett ord för ett sådant barn…en sådan människa.
I alla blanketter man fyller i ska man fylla i ”Male” eller ”female”…osv osv osv…
GillaGilla