Dagsarkiv: 23 januari, 2012

Nä, det blev inge bra med: ”Big shop”.

Jag ville hellre ha rubriken: ”Me love big handle”…Det lät liksom mer nära det jag kände, tillfälligt..

…..men ”handle”….Är inte det såna där ”kärlekshandtag” runt midjan?

Så, jag ”fick inte”. För mej själv. ”Fy!” sa jag till mej själv och rynkade ögonbrynen.

 Och mina rynkade ögonbryn är inget att leka med…

Jag tänkte skriva om att jag älskar att storhandla helt enkelt!

Jag älskar nog över huvud taget att gå i affärer, tror jag…

…om jag har pengar.

Inte annars.

 För då gör det mest bara ONT. Att se saker man vill ha, och få ”smisk på dom själsliga fingrarna”. Typ.

Men när jag storhandlar så handlar jag ju bara ”Måste-ha-saker”.

”För-att-överleva-veckan-varor”.

Det känns så braaaaaa!

Speciellt när jag har god tid på mej och INTE behöver stressa.

Sen känns det ÄNNU BÄTTRE att fylla alla skåp och lådor med matvaror. OJ, vad det känns bra!

Inte mitt kylskåp, men skulle kunna vara...

Och sen att Öppna alla skåp och lådor och det är FULLT och PROPPAT med mjölk, ost, bröd, kött, bacon, kyckling, ris, pasta, grönsaker etc….

Åh, vilken lycka!

Och gissa vad?!

Jag har ingen inköpslista när jag storhandlar, och ändå blir det så BRA jämt!

Jag är nog Värsta Experten på att storhandla tror jag.

På en skala är jag nog nästintill en 9:a (där 10 är bäst!).

INTE Halv åtta hos mig iallafall...
 

Inte 10 för man kan inte laga supéer och tjuuusiga middagar på mina storhandlingsvaror.

Men vardagsmat och sånt. Och det är väl det som är viktigt.

Och ska man bli sjuk, när man är Kapten på ett Skepp….

…… så är det ju himla bra att man har storhandlat precis innan.

Kan man inte få vara lite sjuk ifred, liksom?

Näe!

När man är mamma kan man inte få göra något ”ifred”.

Detta är den STORA LYCKAN, och den stora olyckan, med att vara ensamstående mamma.

Nu är jag sjuk. Det var länge sedan jag var så sjuk.

Hur orkar du då skriva blogg-inlägg? frågar den Beskäftige då.

Jo, för att jag mår liiiiite bättre idag, och när febern sjunker (när man tagit meducin) så blir man lite piggare – och väldigt mycket svettigare – en stund…

Då passar jag på. Iallafall idag. Igår kunde jag knappt stå upp utan att döööööö!

När man är sjuk vill man bara vara sjuk. Inget annat.

 Man vill inte vara mamma eller matte eller kollega eller familjeterapeut eller syster eller något annat!

 Man vill bara vara sjuk.

Ifred.

Fast inte övergiven.

 Men man vill liksom Bara Vara Sjuk = utan ansvar.

Man vill att Livet ska funka UTAN en, en stund.

Men om/när man är ensamstående mamma och matte, är det inte så. Livet funkar inte utan en. Punkt. Man måste alltid ta Ansvar. Alltid.

Men det är väl ditt eget jävla fel, säger Den Beskäftige. Du valde själv att skaffa barn, skilja dej och skaffa hundar! Skyll. Dej. Själv.

Jamen, Den Beskäftige kan väl slänga sej i väggen en stund….

…..så kan jag berätta för er andra att det spelar ingen roll hur mycket man VALT saker ibland, man känner ändå känslor!

Man kan hata den man älskade, tröttna på djuret man skaffade, avsky det boende man trodde skulle bli så bra, vilja flytta från den stad där man skulle ”bo hela livet”, börja röka fast man ”aldrig skulle” etc i all oändlighet.

Jag älskar mina söner över allt annat på denna jord! Och jag älskar också mina hundar.

Men när jag är sjuk – har 39 grader i feber, mår illa, har ont i hela kroppen, hostar så det gör ONT ONT ONT! – då skulle det vara skönt att få vara lite ifred….

MEN här finns två killar till just nu (den tredje flydde ifrån bakteriehärden, tillbaka till sin bakteriefria pappa…):

Minsting hostar hostar hostar.

 Mellan klagar på illamående, ont i halsen och ont i huvudet.

VEM ska då styra skeppet?!

Den som har minst ont, minst feber….

…eller den som är mamma?

Låt oss rösta!

Hand upp för dom som tycker ”den-som-har-minst-feber” (=Minsting)

Hand upp för dom som tycker ”den-som-är-äldst-av-barnen-fast-har-ont-i-huvet-och-mår-illa”? (=Mellan)

Hand upp för dom som tycker ”den-som-är-sjukast-av-alla-och-har-högts-feber” (=jag)

😛