
På vägen till jobbet idag jobbade hjärnan för högtryck.
Jag tänkte på varför det blir som det blir – orsakerna liksom – och vad man kan göra åt det – och vad det spelar för roll vilka föräldrar man har, hur man bemöts som barn, uppfostran och hela tjottablängen.
Sen löste jag skiten.
Klart!

Problemet är bara, som det ofta är, att när man väl är ”framme”/hemma igen/har tillgång till dator och/eller papper och penna….
….. då har man glömt hälften….
….. eller Det Viktigaste…eller själva Kärnpunkten.

Pudelns kärna liksom.
Skit också!
Så nu får ni fortsätta stå ut med Världens Problem.
Ba´fatt jag glömde Lösningen.

Sorry!