Under mej bor en kuf.
Han smyger ut på kvällarna, är borta hela nätterna och kommer smygande hem på mornarna….
Han ser ut som en kuf och verkar livrädd för människor, tar aldrig in sin post och har alltid persiennerna neddragna.
EN gång har jag hört hans röst. Det var när han slängde upp dörren vid ett tillfälle, när jag bott här någon månad och gallskrek:
”FÅ DEN JÄVLA HUNDEN ATT SLUTA SKÄLLA!!”
Det var min förra hund, Sally, som fått spel över något – den gången.
Jag gjorde allt för att få henne att sluta som jag minns, och efteråt skrev jag ett kort och la i hans brevlåda, där jag bad om ursäkt för Sallys beteende.
Men han tömmer ju aldrig brevlådan. Den svämmar över, och man tror att han dött, eftersom man aldrig ser, eller hör, honom…
…men det har han inte.
Dött alltså.
Han återuppstår i så fall varje kväll.
MEN dom sista veckorna har det kommit ett dunkande ljud från hans lägenhet på kvällarna.
Det är inte ett knull-ljud. Alltså sånt där ljud där en sänggavel slår mot väggen.
För då hade ju det varit lite trevligt. För honom.
Det är mer ett ljud av att någon dunkar huvudet i väggen. Dovt liksom. Och oregelbundet, och….med långa mellanrum ibland och kortare ibland…Det håller på ca 30 minuter och sen upphör det.
Jag tycker det är lite ”creepy” och min fantasi drar igång.
Jag har inte låtit fantasin fått fritt spelrum, utan jag håller den i ”kort koppel”….
…… för annars är risken att jag blir skräckslagen….
Men vad kan det vara för ljud?
Igår kväll knackade jag i väggen när det startade (för det hördes knappt när jag dunkade i golvet).
Jag vet inte om han uppfattade det, för dunkandet fortsatte en stund till….
…men ikväll är det tyst.
Han kanske är ute och stryper något litet barn….
*ryser*
Det ÄR obehagligt med kufar som man inte förstår sej på….
…och som bor en trappa ner.
*låser dörren*
God natt!
erviluca #mammatillfyrakillar 