Dagsarkiv: 14 januari, 2012

Varför är det Hårda och Kalla och Elaka i världen ansett som det COOLA, Mest Intressanta och Riktiga – det man SKA tycka om och gilla?

Varför är det Mjuka och Varma och Snälla i världen ansett som det TÖNTIGA, Minst Intressanta och Löjliga, och om man tycker om sånt är man ”naiv och fel”?

Bevis på att det är så

Film och serier  och böcker

Det är coolt att gilla ”hårda filmer” /böcker, deckare, mordhistorier, krigsfilmer, filmer om galna människor och folk som tar död på varandra på alla möjliga sätt – ju hemskare desto coolare. Och helst utan kärlek eller empati. OM det är någon slags relationer i såna filmer är det ”häftig sex” utan känslor, gärna tillfällig.

Det är töntigt och mesigt att gilla ”mjuka filmer”/böcker, kärleksfilmer, filmer där människor är snälla och schyssta mot varandra, realistiska filmer som ÄNDÅ är goda där människor känner empati och bryr sej om varandra – ju mer känslor och kärlek, desto töntigare. Och dom sexscener som finns är fyllda av känslor och empati och handlar oftast om människor som känner varandra och vill fortsätta med det.

…och musik också förresten!

För det är coolt att gilla hård musik, där sångaren skriker och vrålar, slår på sin gitarr och är allmänt ”otrevlig”…

…medan det är otroligt töntigt att gilla mjuk musik, där sångaren sjunger mjuka kärleksfulla sånger om att älska och vara god….

Alltså är det så att vi människor tycker mer om elakhet, kyla och ondska än om kärlek, värme och godhet?

Eller är det så att pga att alla vi människor är så himla goda och snälla och känner så mycket kärlek inuti, behöver vi få se och  uppleva en jävla massa ondska och elände och krig i filmer osv för att få någon slags jämnvikt i tillvaron??

Näe, det tror jag inte. Det vara bara en lång ironisk mening som jag fick till.

Varför är kärlek och närhet och värme så skrämmande så att många är mer rädda för DET än för ondskan?

För det handlar väl inte bara om manligt och/eller kvinnligt?

Alltså att det manliga (hårda) sättet att se på tillvaron är coolt, och det kvinnliga (mjuka) sättet är mesigt?

Hur tänker du?

*funderar vidare*

Jag var 8 år första gången jag var i Idrottshallen i Sala. Mamma tog mej och min storasyster dit, för att grannen skulle starta en gymnastik/dansgrupp, och mamma tänkte att det skulle passa mej och min syster….

Jag hade ingen gymnastikdräkt. Varför vet jag inte. Kanske den var instängd i ett skåp i skolan…eller så låg den i smutsen…eller så hade jag helt enkelt ingen – jag minns inte – men det jag minns är att jag hade på mej en soldräkt. Turkos- och vitrandig soldräkt, med bara axlar och puff runt bröstpartiet, och en liten puff till runt rumpan – sådär lite gulligt…..

Men det var INTE gulligt i danssalen första gången i Den Nya Gruppen! Jag skämdes. ”Alla Andra” hade ”riktiga kläder”.  Det var iallafall min känsla (iallafall som jag minns det).

 Jag minns att jag försökte fokusera HELT på vad läraren gjorde och sa, och försöka glömma bort vad jag hade på mej.

Det lyckades.

Googlad bild på en söt liten gymnastiktjej.

Min syster tröttnade snabbt på dansen/gymnastiken…

…..men jag fortsatte och fortsatte…

År ut och år in. I gymnastik var jag ingen höjdare – var helt enkelt för feg och vågade inte ”släppa loss”, och göra volterna på egen hand…

…..men friståendet älskade jag! Det blev mer och mer ”fristående/dans”, för att till slut bara bli dans.

Dessutom dansade jag jazzdans för…Ulla Sjöblom (?) och äääälskade det!

Vid 16 års ålder var jag ledare för tre grupper själv; två barn/ungdomsgrupper och en vuxengrupp.

Jag BODDE i Idrottshallen!

Och jag ÄLSKADE dans!

Danssalen var liksom ”mitt andra hem”.

Vi hade inga speglar. Jag vet inte ens om jag visste då att danssalar ska/brukar ha speglar. Men vi hade ändå behovet av speglar….för att se om våra kroppar utförde det vi ville…

Så här bör en danssal se ut. Så såg INTE vår danssal ut. Googlad bild.

Utefter ena långsidan av salen var det föööönster – massor av STOOORA FÖNSTER. Och eftersom vi dansade på kvällarna, och det för det mesta var mörkt ute då, och ljust inne, så upptäckte vi att man kunde spegla sej i fönstrena. Alltså startade vi alla lektioner med att dra ifrån gardinerna från fönstrerna och därefter använda dom som speglar.

UTANFÖR fönstrerna var det cykelparkering…. och när det blev känt att ”förton” danstjejer dansade inför ”öppen ridå varje kväll från kl. 19 till klockan 21….så blev cykelparkeringen ett ställe för ”coola killar” – eller ”kåta killar” (?) – att hänga på…

Att gå fram till den Höga Stången och slänga upp ena benet och täääänja och veta att ”där ute står Killarna och glor och IMPONERAS av hur viiig jag är!….och KANSKE står HAN där….” ….var otroligt inspirerande!

Och gissa hur det kändes att dansa,  och få ”applåder” och ”tutningar” (från moppar) och ”cykelplingningar” utifrån!

Jag minns att vår lärare av och till irriterat drog för gardinerna – speciellt när vi tjejer blev alldeles för ”pirriga” och ”fnittriga”, och tappade fokus på vad vi gjorde – men det bidrog mest bara till Mer Spänning….

….för att inte tala om alla snygga killar som finns i en Idrottshall, och som springer runt och svettas och tränar….

LJUDEN i, och lukten av, en idrottshall, får mej att Må Bra:

 Gnisslade gympaskor mot golv, studsande bollar, ekande röster, röster som skriker order till varandra…

Svettlukt, instängt, gummigolv och gummiskor…svårbeskrivna lukter och ljud…

Mmmmm….

Lycka är att ha ”nästan-vuxit-upp-i-en-Sporthall”.