…och bortskämd!
Faan!
Jag är fattigare än fattigast just nu….
…och jag undrar NÄR jag ska blir rik….
Inte OM!
NÄR?
Det har jag alltid undrat.
Jag VET liksom ATT det kommer att bli så…
Och jag hoppas jag blir det INNAN jag dör….
…liksom.
Men iallafall….
När man är FATTIG, och EGENTLIGEN inte har råd med julklappar till sina barn….
…så kan man ju ändå inte avstå.
Att INTE köpa julklappar till sina barn finns inte.
Man slår knut på sej, för att fixa det.
Eller hur?
Nåja.
Min knut bestod i att köpa en mobil till Minsting som var ”lite billig”….
Något slags ”fejkmärke” från Kina eller Japan eller kanske Rumänien…jag vet inte!
Den såg snygg ut och jag tänkte att den funkar säkert till att ringa med iallafall.
Så landade den i Minstings händer.
Han blev glad. Han hade inte önskat sej någon mobil, men jag tyckte att han behövde en. JAG behövde kunna ringa honom då och då…
…för vi har ingen hemtelefon – vi har ju alla mobiler! (utom Minsting då)
Så fick vi inte igång telefonen.
Vi fick inte igång den jäveln!
Och jag tänkte: ”I did it again!”
Sablar och snablar!
Och jävla skit!
Oteknisk som jag är…tänkte jag att Minstings pappa säkert kunde ”fixa det”….
Och om inte han kan, så måste ju någon annan kunna!
Telefonjäveln måste ju gå att få igång!
När dagarna gick och Minsting fick vänta, blev han sur.
Sur surare citron!
Minsting som är en kille som strålar och skuttar och får glädjefnatt av och till, har också en mörkare sida….
När han blir arg blir han ARG!
När han blir sur blir han surare än suraste ÄTTIKA!
Jävlar vad han blir sur!
Igår nådde han sin kulmen.
Han var hemma hos sin pappa, hade fått igång telefonen – att ringa och SMS:a med, men inget annat.
Så började ilskna SMS komma:
”Varför fick jag inte en mobil som Storing och Mellan doms funkar inte min/ Farför inte selga den här och köpa en ny/ Bitsch/Farför fick jag ingen present/Je mig en prisent/Du e dum/Jag komer blir retad för den här i skolan/Jag får vell gråta mig till söms/Om inte den här blir bra så ska jag ha en ny/Det fins många andra biliga mobiler”….
Jag blev arg, och skrev det.
Sen stängde jag av min mobil, för klockan var mycket och jag tyckte att han var elak och dum.
Sen kom dom här SMS:en:
”Förlåt kan vi prata om det soory/Förlåt vi fixar mineskort/Svara till dom nya smsen snäla. Anars titar du fel/Jag sa förlåt jag va tröt”.
Jävla unge!
Och jag tänker att jag kanske inte kan fixa det. Jag tänker att jag kanske köpte en skit-telefon. Men samtidigt vet jag att jag inte har råd med en fiiiin, dyyyyr telefon.
Så han får ”överleva” med den här….
Och jag tänker att jag skämt bort honom.
Och att man säger och skriver inte så till sin mamma.
Man är TACKSAM.
Så det så!
erviluca #mammatillfyrakillar 