ALLA NÄRA
OCH ONÄRA,
KÄRA OCH OKÄRA!
TA HAND OM
VARANDRA!
”ALL WE NEED IS LOVE”
VARMA BJÖRNKRAMAR TILL ALLA SOM VILL HA!
…OCH KANSKE OCKSÅ TILL NÅGON SOM INTE VILL HA….
Han kanske inte förstår sitt eget bästa… ?
GE DIN MEDMÄNNISKA – en främling – ETT LEENDE I JULKLAPP!
Gärna ett vänligt ord också…
Du kanske ”gör hans/hennes dag”….
FRÅN MEJ TILL DEJ:
❤ KRAAAAAAAAAAAAAAAAM! ❤
Tänk om vi var som djuren - sexuellt....
Nu när Flisa löper och beter sej som den ”löpska hynda” hon är….
…slår mej tanken:
Tänk om människor skulle bete sig som djuren!
Om jag skulle beté mej som Flisa….
….. så skulle det bli så här:
"Pelle"
Tänk om jag levde med…”Pelle”…
……och när han till vardags kom ”för nära” så skulle jag fräsa åt honom:
– ”STICK FÖR I HELVETE!” och han skulle lydigt lufsa undan, som den man han är….
JAG skulle bestämma allt! JAG skulle bestämma OM han fick gå in i köket, och NÄR i så fall….
….fast när jag tänker efter är det väl så somliga har det…
Nåja.
Och så gick livet sin gilla gång på detta viset….
…tills en dag då jag blev STENKÅT!
Fullkomligt Vansinnig KÅT!
PLÖTSLIGT just DEN dagen ååååålade jag mej fram till Pelle och sa:
– ”TA MEJ HÄR OCH NU!”….
….. och då var det bara för honom att ställa upp. Direkt!
För OM han inte gjorde det så smekte jag honom, kelade med honom, kysste honom överallt…
…..och så fortsatte jag med det tills han helt enkelt var TVUNGEN att ha sex med mej!
Rakt av bah!
Och när jag gick ut så försökte jag ”locka till mej” ALLA män jag träffade….
…. och jag skulle fråga dom:
-”Vill du knulla? Här! NU!”, och dom flesta ville det…
….så då gjorde vi det….
Direkt. Där och då.
Om inte Pelle var med och stoppade det hela,förstås…
Han skulle ha fullt sjå med att putta iväg alla män jag lockade till mej!
Kära nån!
Sen en vacker dag så var det över….
…..och när då Pelle kom och smekte mej över rumpan, fick han en smäll:
”SMOCK!”
…..och då fattade han att ”sexperioden” var över.
Funderar: Men hur gjorde vi då när vi var ute och åkte buss….
….. och det kom en annan kvinna….
….. som var inne i sin sex-period….
…. och lockade till sej Pelle?
Kära nån, vilket jobb JAG skulle ha!
Med att stoppa Pelle!
JÄMT!
Tur att det är som det är med oss människor!!
Minsting började prata om att bada sitt marsvin redan första dagen vi hade dem.
Idag fick han göra det!
Med varsam hand blir Charlie (som är hans nya namn) badad. Han tycks tycka om det.
Han är helt stilla och lugn genom hela processen.
Försiktigt blir han schamponerad och sköljd…
…och sedan invirad i en handduk och torkad.
Han kan t o m tänka sej att ligga på rygg i ”pappa” Minstings trygga famn.
”Pappakärlek”
………………………………………………………………………………………………..
Min egen Första Kärlek till ett djur (som var som ”mamma-kärlek”) var kärleken till min älskade hamster My….
…och jag minns den Förtvivlan jag upplevde när hon försvann vid ett tillfälle….och den LYCKA jag kände när hon kom tillbaka…
…och jag blir så lycklig av att se Minstings kärlek till sitt marsvin…..
…. att minnas och känna igen….
………………………………………………………………………………………………..
PS.
Jag badade mitt marsvin, Rufus, också. Han gillade det inte. Han skrek och pep. Jag kanske inte hade samma kärleksfulla hand…
Ni som undrar varför en fullvuxen medelålders kvinna har ett eget marsvin kan jag berätta att:
1. Jag älskar djur! Får ont i hjärtat av kärlek till nästan (!) alla djur.
2. ALLA marsvins-”försäljare” talade om för oss att marsvin ska ALLTID vara två. De ville inte ens sälja bara ett. Därför bestämde jag och Minsting att vi skulle köpa två, så fick det ena bli mitt, för Minsting ville bara ha ETT eget marsvin (”inte två!”).
Så nu vet ni det.
DS.
Jag funderar på en sak…
Ärligt talat funderar jag inte på EN sak för det mesta….utan på 2 miljoner 3 hundra 7tio5tusen4……..äh! Jag tappade bort mej.
Nåja.
Många iallafall.
Jo, alla ni/dom som tycker väldigt mycket om att baka kakor och bullar och tårtor och sånt….Varför är ni inte tjocka?
Äter ni dom inte själva?
En del av er är säkert tjocka, precis som många andra är tjocka….
….. men borde det inte vara så att OM man tycker om att göra kakor och bullar och pajer och sånt, så borde man också äta mycket sånt, och då borde man vara tjock.
1+2=3 liksom.
Eller alla som äääälskar att laga mat. Ni borde väl tycka om att äta den också? Smaka lite, slicka lite, pröva lite….
…..och så blir ni tjocka!
Men icke sa Nicke.
Det är inga likhetstecken mellan att tycka om att baka bullar och att vara tjock. ELLER att laga mat och vara tjock.
Jag tycker det borde vara EN fördel med att INTE vara intresserad av att laga mat, och att inte varar intresserad av att baka och sånt….Den fördelen borde vara att man ÄR smal. Inbyggt liksom.
Jag tycker det är FEL och orättvist att det inte ingår.
Om man tycker om att laga mat är man säkert så här glad JÄMT!
För ATT tycka om att laga mat måste ju vara helt underbart, eftersom man MÅSTE äta!
Att vara intresserad av det som man MÅSTE göra minst 2 gånger om dagen (typ) är ju toppen! Då borde det vara ett litet ” inbyggt straff” i det…
…..och det är att vara lite tjock….bara liiite…snäääällla?!
För det är INTE kul att INTE vara intresserad av matlagning. Man MÅSTE ju! Varje dag!
Speciellt när man har barn. Det ingår i ”barn-paketet”. Då vore det ju lite roligt att tycka att det är kul – det man MÅSTE göra.
Men jag tycker mest det är ett måste. Jag har försökt tycka det är kul och intressant, men……zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.
Dom få gånger jag har bakat har det blivit alltifrån superbränt, ofrivilliga skorpor eller ”ganska okey”. Aldrig BRA!
Dessutom tycker jag det är tråkigt och rörigt och så tycker jag inte om att läsa recept….Det är ju som att läsa en bruksanvisning (=tråååkigt!).
Såja.
Men varför är det inte så här.
Lag 1b ur Rättviselagen:
Alla som tycker om att baka bör äta skiten bakverken också. OCH vara tjocka.
…………………………………………………………………………………………………………
Varför är det inte så?
Varför är livet orättvist helt enkelt?
Minsting svänger över en stund efter skolan för att hälsa på marsvinen. Han är osäker på om han valt rätt namn på sitt marsvin, säger han.
Vi sitter på hans säng med varsitt marsvin i vår famn. Flisa ”skyddar” marsvinen från det av Flisa utsedda Monstret: Milton.
Stackars Milton får alltså inte vara med i vår mysiga lilla grupp. Han vill, men FÅR INTE. Flisa stirrar stint på honom där han sitter i andra änden av rummet.
-”Bowser”, säger Minsting….”Bowser”…..han liksom smakar på namnet….”Bowser”….
Jag ser att han inte är riktigt nöjd.
-”Vad var det din hette nu igen? Tagge?”
-”Tagge?! Näe, jag har aldrig sagt Tagge…Han heter Rufus. Jag såg det direkt jag såg honom: Där är Rufus. Jag sa ju det redan i affären!”
-”Ja, men du sa Tagge också…eller nåt….?”
-”Jahaaaa….Tage. Ja, jag sa Tage eller Folke, men sen såg jag ju att han bara VAR Rufus, liksom…”
-”Jag tror min ska heta Rex istället. Är det bra?”
-”Ja, det är väl jättebra…har du bestämt dej för det nu?”
-”….näe, det känns inte riktigt bra….Brownie kanske…..?”
-”…eller Bruno?!”
-”Näe, du föreslår så töntiga namn. Tråkiga. Gammaldagsa….REX får det nog bli.”
Minsting frågar varför jag är hemma från jobbet idag, och jag svarar att jag haft migrän-huvudvärk…
Då kommer han med en sån där Tanke igen….Fast den här gången är den inte så klok:
-”Din migrän är ju bra för då slipper du ta droger.”
-”Eeeeeh?! Va?!?”
-”Ja, du är ju liksom som drogad och så är du det utan att ta knark. Det är ju bra. Det blir liksom billigare!”
Han ser nöjd ut.
Jag svarar inte, för jag förstår inte logiken.
Lite knark skulle nog sitta rätt bra när värken är som värst….tänker jag…
Zomig nasal är annars rätt dyrt det med (glömde jag säga till Minsting…).
Jag har inte sovit i natt….
Huvudvärken har blandats med illamående och ”magkörningar”:
”WROOOOM-WROOOOM!” har det låtit från magen….
Och så någon slags inre oro, som gjort att jag klivit upp, tänt ljuset, läst en stund, gått på toa, blivit hungrig (mitt i ”WROOOM:et”), druckit lite the och ätit mackor….
Lagt mej, snurrat runt….HÅRD kudde, oro….
Upp igen, tänt ljuset, gått på toa, lagt mej, släckt ljuset, snurrat runt, tänt ljuset, läst…..
Jag läser just nu ett så trååååkig bok så att jag inte har en aaaaning om vad den handlar om egentligen….
….. men har man köpt ”4 pocketböcker för 3” så tycker jag att man BÖR läsa dom….
Den här gången blev det ett gäng ”misslyckade” böcker.
Jag läser 4-5 sidor…. och undrar sen vad jag läst….men kan inte komma på det, så jag bläddrar tillbaka och försöker hitta stället där jag ”känner igen mej”.
Hittar det inte.
Chansar.
”Inga tittade på Bertil och suckade”, står det…och jag undrar: ”Vem faan är Inga?” och ”Vem faan är Bertil?”….
…och så får jag bläddra tillbaka ett gäng sidor till.
”Michael sprang allt vad han orkade och hann ikapp Eggy”….eh…: ”VEM?? VILKA??”
…och så får jag bläddra tillbaka ännu mer.
I och för sej blir det billigt, för jag läser samma bok om och om igen – fram och tillbaka – och behöver inte köpa några nya…på länge! Å andra sidan är det så tråååkigt att läsa böcker som man inte ”fångas” av…..
But a girl got to do what a girl got to do…..
…… så det är bara att bita i det sura äpplet…..
….. och göra grimaser med hela ansiktet:
”Uuuuuuuu….” liksom.
Och gå och lägga sej igen.
Och sova.
På dagen.
För det var ju sömnlöshet jag skulle skriva om.
God dag!
Ja, ja, bilden ÄR suddig, men fatta hur ONT det gör, och hur svårt det är att fotografera en så svår skada på sig själv, alldeles själv!!
Aj aj aj!
Jag är skadad!
Jag, som tänkte klippa mitt eget hår (också!). HUR ska det gå till nu, när jag är så Svårt Skadad efter att ha klippt Flisa igår?
Och ändå har jag ena frambenet kvar på Milton, och andra frambenet kvar på Flisa. Det ser ut som om dom har gips i sin egen hårfärg, båda två, när dom är ute och går:
Ena frambenet är smalt och det andra tjockt!
Men uj, vad söndertrasade blåsor på fingrar kan göra ont!
Det är ”värsta synd” om mej.
Jag kanske måste vara hemma från jobbet i morgon! Jag haltar nästan.
Benen har nämligen sympati-ont.
Dessutom har jag faktiskt ont i huvudet…… (ovanligt…not!)
….. och mår illa….
Kanske huvudet och magen också har ”sympati-ont” ….
Sympatiserar med mina blåsor, liksom.
Man vet aldrig.
Min kropp är nämligen väldigt….
…….Sympatisk!
För att inte säga…
……Solidarisk, med…..
…Sej Själv!
Det är det bästa med min kropp:
Den är Sympatiskt Solidarisk!
Solidariskt Sympatisk.
Det är inte alla kroppar som är det.
Nu ska jag gå och duscha min sympatiskt solidariska kropp….
…. men kanske jag måste kräkas lite först….
Vi får se….
Jag har iallafall en bra kropp.
FAST den gör lite ont här och där just nu.
Flisa på Storings axel 2008.
Flisa ÄR tokig. Lite halvgalen sådär. Otroligt smart och ”kommunicerande”, men också ibland väldigt jobbig……
……. och däremellan otroligt charmig och rolig.
Sen är hon väldigt lugn och sansad också.
Flisa, oklippt, i soffan 2011.
Som just nu…när hon ligger på rygg i soffan och sover…
Rätt blandad alltså.
Som jag berättat tidigare är hon TOKIG i snö (så jag borde klippa henne oftare….) så när vi ska gå ut nu (fr o m igår!) springer hon runt i cirklar och SKAKAR av upphetsning. Och skäller – fy faan vad hon skäller!
-”TYYYYST!!” skriker jag.
Då rusar hon in i Storings rum (som är intill hallen), och hoppar upp i hans säng och puttar undan gardinen och tittar ut, och så tittar hon på mej, och så tittar hon ut igen. Det betyder alltså:
”Men, MATTE, du VET väl att det är SNÖÖÖÖÖ ute och jag vill gå ut FORT – typ NUUUUU! Skynda dej!!!”
…och sen springer hon till hallen igen och skäller, som om hon säger: ”JAG VILL UT NU! FATTA!!!”
Flisa busar i snön 2010.
När vi kommer ut stirrar hon på snön, skäller på den och sen tittar hon på mej. Det betyder: ”GÖR EN SNÖBOLL! NUUUU!”
Det är bara att lyda. Och när jag gör snöbollen, snurrar hon runt på marken i cirklar, av ren och skär lycka…..
….. och sen flyyyyger hon efter snöbollen när jag kastar den.
Svansen viftar så fort så man inte ser den: ”BORTA!” liksom.
Annan hund. Annat marsvin.
Idag när jag kom in i Minstings rum för att se hur marsvinen hade det, stod Flisa I lådan! INUTI lådan! Hon var superlycklig!
Svansen gick som en propeller, och viftade bort allt spån och allt hö (!!!) >:
”Tjohooo, rakt ut i rummet! Give me five!”
…….. och så gnällde hon.
Rufus stod OVANPÅ Bowser .
För att skydda sin bror, eller för att få skydd AV sin bror? – om detta spekulerar Di Lärde…
Båda marsvinen såg iallafall skräckslagna ut.
Jag tittade på Flisa och sa, med min ARGASTE röst:
-”FLISA! GÅ DÄRIFRÅN!”
Hon lydde.
Annan matte. Annat marsvin.
Jag lyfte upp Rufus och la honom i mitt knä, och pratade med honom – tyst i örat:
”Flisa förstår inte att ni blir rädda, men du ska veta att vi älskar dej och vi ska skydda dej….”
…… viskade jag, fast jag inom mej visste, att hade Flisa velat så hade hon bitit ihjäl båda marsvinen i ett enda VIPS!
Men DET ville jag inte berätta, för Rufus.
Annan hund - andra marsvin.
Flisa kom fram och nosade på Rufus.
-”Hälsa fiiiiint”, sa jag uppmuntrande.
Flisa nosade lite, och sen fick Rufus en slaffsig slick rakt över hela ansiktet. Jag vet inte vad han tyckte om det.
Han sa inget.
Men jag sa:
-”Duktig hund!”
Flisa såg nöjd ut, och sen ville hon rida lite på mitt ben…. som ”tack” (?)….. eller nåt…
Vad vet jag…… hur hennes hjärnkontor fungerar…..
Som mitt, kanske….
https://erviluca.wordpress.com/2011/12/13/universums-mittpunkt-typ
”Spooky” är bara förnamnet!
Idag bestämde jag mej för att klippa Flisa. Hon såg bara mer och mer ut som en stor hårboll!
När jag hållit på i ca 1,5 timme råkar jag slänga en blick ut genom fönstret….. DET SNÖAR!
”Creepy”, liksom….
Idag har vi fått fler familjemedlemmar:
Rufus och Bowser har flyttat hem till oss.
Dom är bröder – tvillingar (eller flerlingar) – men väldigt olika till utseendet:
Rufus är blond med en svart slinga mitt på huvudet. Bowser är mer brun-svart-hårig och har längre hår än Rufus. Båda har svarta ögon.
Jag blev störtkär i Rufus direkt! Han är lite lik en gris, och jag gillar grisar!
Minsting blev nog förälskad i Bowser först när han fick hålla honom och han liksom ”conectade”….
Nu bor dom hos oss, i en låda på Minstings skrivbord….
Storing och Mellan SUCKADE HÖGT när jag presenterade Rufus för dom, en i taget:
-”Det här är Rufus. Han är min. Han ska bo här hos oss nu”, sa jag, och höll fram honom.
-”Åååååå, inte FLER DJUR!!!” suckade Storing.
-”VA?! FLER djur?? Hur länge ska han bo här??” frågade Mellan (som ju är van vid att vi då och då tar hand om andras djur).
-”Alltid”, svarade jag.
-”Åååååå!”, sa Mellan…..
Han lät inte sprudlande glad precis….
Det kanske bara är jag och Minsting som är ”djur-tokiga” här hemma….?
Ja ja ja….då får det väl vara så då.
Men Rufus är såååååååååååååååååå söööööööööööööt!
Vill ni se?
Här: 
Ja, dom ser ut som helt vanliga marsvin här, men i VERKLIGHETEN är dom MYCKET sötare, och Helt Ovanliga!
erviluca #mammatillfyrakillar 