Oj, vilken slappardag!
Jag städade så mycket på julafton (!) så att jag känner mej lite sysslolös nu…
Visserligen har det gått snart en vecka, så dammet som jag skrämde undan då har börjat krypa fram igen…..
…. och det ligger grejer lite här och där igen, men ändå!
så här "illa" är det inte...det här är inte mitt hem...
Det var länge sedan det var så städat och rent här hemma!
Jag har inte bestämt mej för om jag gillar det, eller inte, än…
Jag är nog en ”stök-fia” som gillar när det är lite ”action” i hemmet, tror jag…
….eller så är det min ”konstnärs-själ”….
Eller inte.
Fast jag hittar ju inget nu.
Förut VISSTE jag att tändstickorna låg ovanpå ”psykologi-böckerna”……
…… eller att underläggen låg under hundmaten, men nu!
HerreGud!
”Var tyckte jag var ett BRA ställe för tändstickorna? VA?!? Bredvid stearinljusen?? Meh!?”
och
”Var tyckte jag att underläggen skulle ligga? VA?!? Bredvis spisen?! Meh?!”
Fy så lamt. Så ”icke-random” liksom…
Ingen action i livet.
Så….förutsägbart!
Nåja.
Idag har jag alltså kunnat slappa! Superslappa! Och mitt i slappet gjorde jag en paj! Tänkte göra TVÅ pajer men hade bara en pajform. Shit happens! Jag gjorde en broccoli-skink-ost-paj. Supergod! Tyckte jag. Det tyckte inte Minsting. Men ”who cares?!” Inte jag. Han fick ge sin hungriga mage några mackor sen…
Shit happens, som sagt.
Jag och Minsting hade bestämt att vi skulle se en av filmerna jag fick av Äldste sonen i julklapp: Moon. Det gjorde vi.
Det var en…underlig film, som man behövde använda hjärnan i. Iallafall lite grann. Det gick. Min hjärna hjälpte Minstings. Och tvärtom.
Sen kom Storing och ville se filmen ”Requiem for at dream” som jag också fick i julklapp av Äldste sonen. Och när jag ändå halvlåg, lite sådär utslagen i soffan/sängen så sa jag: ”Shooot!” (ja, med tre o:n i!).
Vilken film! Helt otrolig! Den visade drog-världen ur drogarens synvinkel på ett otroligt fascinerande sätt. Ur tre olika människors liv. Waow! DEN borde ALLA 15-16-åringar se! Sen skulle dom vara Vaccinerade mot droger för Evigt! Fy sjutton!
Jag lovar att mina söner (iallafall Minsting och Storing) ALDRIG kommer ens att TITTA på en drog efter att ha sett denna film!
När vi ändå var igång, såg vi den tredje filmen jag fått också: ”Nyckeln till frihet”. Den har jag sett förut, men det är sån himla tur med mej, att jag kan se en film flera gånger utan att ens komma ihåg nåt! Denna gång kom jag bara ihåg bilden på fodralet (!) så jag kunde se hela filmen med Helt Osedda Ögon…
Nyckeln till frihet är en fin film. Varm. Trots Eländet i den.
Eftersom Minsting har Väldigt Svårt för att vara tyst, kommenterade han saker hela tiden (genom alla filmer) – bl a lyckades vi diskutera fängelser i Sverige kontra i USA lite löst under filmen. Det kändes som en bra och vettig – om än stötvis (”Kan du vara tyst en stund nu?!”) – diskussion.
Tänk att man kan se 3 filmer på rad utan att känna sej mör. För det gör jag inte. Känner mej bara nöjd.
God natt!
erviluca #mammatillfyrakillar 