Tre dagar kvar på 2011….
Usch, vad tiden går fort!
Jag minns när jag förundrat insåg att min äldsta son skulle vara 16 år när vi bytte århundrande….
…och det kändes som om ”om hundra år”, nästan….
SÅÅÅ långt bort kändes det. Då.
Nu ligger det, som jag tyckte låg långt fram, långt bak!
Och vad hände däremellan?
”SWISCH!!!”
-”Vad var det som swischade förbi?”
-”Livet.”
Typ.
*ryser*
Läbbigt.
FÅNGA DAGEN, säger jag bara…..
…för ”vad som än händer”….
…..så maaaal tiden vidare….
….trampar på….
….stannar inte upp…
……bara fortsätter och fortsätter i evigheters evighet….
Amen.
erviluca #mammatillfyrakillar 