Dagsarkiv: 13 december, 2011

…….kurragömma!

”Vaaaaar e Milton?”

”DÄÄÄÄÄR!!!”

”Vaaaaar är Milton??”

”DÄÄÄÄR!!”

Jag  tror på  ”Lagen om alltings jävlighet”..

….. som den sanna Optimist jag är….:P

Och jag tror att Allt snurrar kring just mej!

Ibland får jag dock små ”realitets-stunder” där jag intalar mej att ”Lagen om Alltings Jävlighet” inte existerar…..

…… och att Allting inte snurrar kring mej/oss….

Men nu ska ni få se!

Jag har avstått från att klippa Flisa läääääääänge nu, för att : ”tänk om jag klipper henne och så börjar det snöa och blir kallt!”…..

Då kommer den stackarn att frysa aschlet av sej!

Men nu ser hon ut som ”jag-vet-inte-vad” – som en enda Trasselsudd, faktiskt – så NU tänker jag klippa henne iallafall!

SÅ……

VAD tror du/ni kommer att hända häromkring när jag klippt henne??

Jo, det kommer att bli KALLT och SNÖA!!

Och nu VILL jag att snön ska komma!

Så nu klipper jag Flisa!

Mitt livs trauma är att jag aldrig………*trumvirvel*

….fått vara……*CRESCENDO!* :

Lucia!

Att vara en liten flicka, med långt blont hår – med två ”likadana systrar” – i en riktig ”tjejfamilj”….

…i en tid där man egentligen inte skulle vara speciellt ”tjejig”, för allt var ju ”flower – power” och ”peace on earth” och ”unisex”…..

…och att ha kjol, eller vilja ha prinsessklänning, ansågs FEL FEL FEL…

…så dom tankarna fick jag dölja och gömma undan….

Kanske jag nämnde dom för mamma i förbifarten någon gång, varvid hon tittade på mej som om jag vore en Alien…..

...sån här hade jag, fast mörkgrön!

….. och NÄR jag skulle ha ”gå-borts-klänning” skulle den vara RAK och mörkgrön med stora knallrosa och röda trekanter på. Punkt.

Själv ville jag ha vitt, eller rosa eller ljusgult med små rosor på eller spets….

….och med utstående kjol, som jag kunde snurra runt i, och så skulle kjolen stå rakt ut, sådär Vackert….

Men såna drömmar begravdes djupt inne i mej.

Vi var ju LIKA – vi flickor och pojkar! Unisex, liksom. Och flower power.

Ändå skulle Lucia väljas i skolan, varje år. Jag blev ALDRIG vald. Jag tyckte själv jag hade potential, men det tyckte inte ”dom andra”. På den tiden kunde det bara vara EN Lucia, och på dagis gick jag aldrig (min mamma var hemma med oss).

När vi firade Lucia hemma, var det storasyster som skulle vara Lucia. Det var inte ens diskuterbart. KANSKE jag fick prova Luciakronan, men det var på yttersta nåder….

Så mitt Livs trauma är att jag ALDRIG fått vara Lucia….

Jag veeet att jag inte är ensam om denna fruktansvärda upplevelse…

…..men jag veeet också att alla (tjejer) inte haft den önskan. Alla vill inte vara Lucia.

Nuförtiden på dagis, får alla som vill vara Lucia, och det måste vara HÄRLIGT för alla små tjejer, och killar, som verkligen vill det! Själv hade jag varit nöjd om jag bara fått vara det – tillsammans med många, eller ensam.

Men varje år, vid Lucia, sörjer jag en skvätt:

JAG FICK ALDRIG VARA LUCIA: ”Uhuuuuuuu!”