Dagsarkiv: 10 december, 2011

Kola som tuggas och fastnar i tand

Pannkakor tillverkas med säker hand

Råstekt potatis med kyckling på spett

Sliter och jobbar i anletes svett

Hälla och vispa och steka och rulla

snurra och virra och droppa och knulla

Oj, nu blev det tokigt – det tar jag tillbaka

En liten muta – här får du en kaka

Att fixa i köket ska husmodern göra

om hon protesterar – nu ska du får höra

Det enda man gör är att  muta och hota

sen lagar hon maten utan att knota

Hon sjunger och dansar och gör saltomortal

hon ler och hon vinkar men verkar rätt sval

när hon dansar ut genom ytterdörr blå

Hon tjoar och ropar: ”För alltid HEJDÅ!!”

Visst är det konstigt att man blir så FÖRVÅNAD när det ”HÄNT en massa saker” med folk man inte sett på länge!

 Det är som om man tror att Tiden Stannar när man går därifrån.

Att tiden bara rullar vidare kring en själv, liksom….

Att jag blivit äldre, gått upp i vikt, fått barn, skilt mej, skaffat hundar, barnen har vuxit osv osv….

……är inte konstigt!

Men att HENNES barn plötsligt är vuxna (”Meh! Dom var ju så hääääär små alldeles nyss!”) är långa, eller att HON skilt sej (”NI som verkade så lyckliga!”) och blivit tjock (”Du som var så smaaaal och snygg! Tänk att du blivit så ful!” – nä, så säger man ju inte…) osv.

Jag ser tex ”Cristina” framför mej (i mitt minne): blond och smal med en gullig liten son,  pratandes och skrattandes…

…..och så råkar jag springa på henne 10 år senare och ramlar nästan av stolen, som jag inte sitter på (!), av förvåning, för i MITT huvud är barnet i vagnen fortfarande LIIITEN och guldlockig och Cristina är fortfarande blond och smal…

Men framför mej står hon med mörkt kort hår, 10 kg tjockare och bredvid henne står en  finnig trulig tonåring spelandes på en liten apparat (gameboy) ….och jag bah:

”Vart tog ni vägen?? Vad hände??”

Medan hon tänker Precis Likadant, men det tänker jag inte på…..

…… och för mej är det ju så självklart, för jag har ju levt I TIDEN….

Hon har varit UTANFÖR tiden – iallafall utanför MIN tid.

 Världens Medelpunkt är ju JAG.

Typ.

VEM eller VILKA bestämmer vilka som är Människo-sort nr 1 och Människo-sort nr 2 och Utklassade människor?

Jag tittar på ”Läkarnas krig” på kanal 2 på TV (för andra gången) och blir så illa berörd av historien – av Den Verkliga Historien. Den vi levt i och/eller lever i, och har med oss från förra generationen…

Läkarstudenter som ”kidnappades” från Norge och som sattes i koncentrationslägren för att utföra experiment på dessa ”andra-klassens-människor” (enligt Hitler och hans gelikar)….Det är otroligt OTROLIGT! Som om dom levde i en mardröm. Men det var sant. Det är vår historia.

Det är en norsk äldre man som berättar. Han var med. Han var där. Han var en av dom kidnappade.

Hur överlever man mentalt sådant elände? Hur orkar man fortsätta tro på Mänskligheten? Vad ÄR Mänsklighet? tänker jag när jag sitter där framför TV:n – skakad in i benmärgen.

Det är ju inte ”DOM”, som många skyddar sej med – det är VI. Det är VI MÄNNISKOR som utsatt andra MÄNNISKOR för detta, och fortfarande gör – här och där och nu.

I Sverige är ”De Kroniskt Sjuka” ansedda som ”Andra-klassens-medborgare” – odugliga. Dom får inte ens längre ”självklara bidrag” för sin överlevnad; de SKA tvingas att arbeta, för utan arbete är man NOLL värd. I kronor och ören (fast ören finns väl knappt längre….?).

”DU är inget värd!” säger man till dom. ”Om du Bara Är Hemma, är du inte värd att leva”.

Det är väl budskapet man ger till dom men Kroniska Smärtor/Sjukdomar (som om det inte vore jobbigt nog att vara sjuk och ha ont!). För det ÄR svårt att leva med sjukdomar och smärtor……

….. OCH inga pengar OCH inget människovärde.

Vem/vilka bestämmer då att DE är Mindre Värde och bör bestraffas genom Miljoner Kontroller, Läkarbesök, Samtal, Möten med Bistra Ifrågasättande Handläggare och Tjänstemän……

…… och med bidrag som knappt räcker till mat för dagen (och dessa bidrag ska ges ut samtidigt som den sjuke/med smärtor ifrågasätts och kränks och de ska helst be på sina bara, och smärtfyllda knän, om dessa undermåliga bidrag…)?

……………………..?

Jag tänker att det är VI!

Vi som KAN arbeta och FÅR våra löner.

 Dom som Röstar på Dom Partier som Säger: ”ALLA kan  jobba! Dom som är sjuka ljuger för det mesta och bör bestraffas!”

Jag vill gärna skylla på DOM RIKA och POLITIKERNA…..

…men någonstans är jag väl en del av befolkningen…..

….. och någonstans protesterar jag inte mer än det här blogginlägget…..

….. och att vara arg och besviken och förtvivlad över hur många människor har det…..

…och jag undrar om det räcker?

Kan jag göra något mer?

Kan DU göra något mer?

Vad händer den dag Politikern får kronisk smärta? 

 Vad händer den dag då Den Rike förlorar hela sin förmögenhet?

 ”Vaknar” dom då, eller sällar dom sej ödmjukt till ”Andra-klassens-medborgare” och går lugnt igenom alla möten, ifrågasättandet och plågsamma läkarundersökningar som leder till….

……fler möten och fler ifrågasättanden….

…..som leder till…..

…..ingenting?

Skulle den Rike som blivit Fattig, eller den Friske som blivit Sjuk, böja sin nacke och acceptera sitt öde, såsom alla dessa ”noll-klassade/utförsäkrade” fått göra?

Hellre Rik och Frisk än Fattig och Sjuk.

Eller hur?