
Jag VISSTE det!
Tänk att jag VISSTE att tunikan och klänningen skulle vara FEL INNAN jag öppnade påsen!
Jag vågade knappt öppna den, för jag VISSTE att jag skulle bli besviken.
Kanske har jag lite sån där talang för att se in i framtiden, trots allt.
Jag VISSTE det ju!

Jag beställde en tunika, med lite glitter på, ”för festliga tillfällen”, och så en klänning med lite volanger på – ”för ännu mer festliga tillfällen”….
…så nu har jag INGET att ta på mej i morgon på julfesten på jobbet!
INGENTING!
Förra året tänkte jag att ”det spelar väl ingen roll vad jag har på mej för man går ju direkt från jobbet till festen så då har väl folk inte bytt om…
…så jag bytte inte om…
Och man kan nog säga att Förra Året vid den här tiden kunde jag INTE se in i framtiden….

…för OJ vad folk var uppklädda!
Värsta Feststasserna!

Och där kom jag i jeans och en tröja: ”Hej och hå!” liksom….
Så i år tänkte jag fixa en tunika med glitter – supersatsning, liksom….
Men, som sagt, den är/var FUL!
Tant-tunika.

Visserligen måste jag väl erkänna någonstans där längst inne att jag faktiskt ÄR en ”tant” – iallafall åldersmässigt sett – men fanimej att jag tänker ha tantkläder för det!
Nope. Njet. Nichts. Nej. No.
Klänningen hade bara volanger på framsidan! VA?!? VEM vill ha en klänning med volanger på framsidan bara och helt tomt på baksidan! Det såg ju absolut inte klokt ut!
Så dom skickar jag tillbaka.

Jag rotar i garderoben och hittar den klänning jag hade som finklänning Förr…
…..för typ 10 år sedan….och den skulle kunna användas igen…tänker jag….
För ingen har ju sett den och den är faktiskt rätt snygg…
Klarröd….enkel….
Snygg, helt enkelt! Så jag sätter på mej den….
…eller FÖRSÖKER sätta på mej den….
Meh! Va faan!? Vad har hänt?!? Den har hängt i garderoben i jättemånga år och krympt!!
Är det luftfuktigheten, tro?? Det måste det vara…
Den sitter ju som ett jävla korvskinn! Och förut hängde den liksom snyggt och löst….
Jävla luftfuktighet att sabba!
Vad ska jag göra nu då?

Om jag går naken kommer jag att bli uppsagd på studs!
ELLER skickad till något dårhus…

Nävisstja, dom finns inte längre….Psykakuten då! Och där kommer jag att få en hög med tabletter – och troligen en rock att sätta på mej och STORA sjukhustrosor (dom är faktiskt rätt sköna….)…..
…… och såna där lååååånga vita strumpor – och sen kommer dom att skicka hem mej igen……

Näe, inte via taxi, utan jag kommer att få åka kommunalt hem. Själv.
I tunn rosa bomullsrock med små vita trekanter på, stora sjukhustrosor och tjocka vita strumpor…
…..och mina svarta pumps, för dom har jag från början: Naken med svarta pumps.

Sen kommer jag på att jag varken har SL-kort eller remsa, så då kommer jag att få GÅ!
Det kommer att snöa i morgon…
…..så jag kommer att GÅ från Danderyds sjukhus till Åkersberga i tunn bomullsrock och pumps…
Jag kommer troligen att frysa ihjäl…
……i en nygjord snödriva….
Så….

Jag passar på att säga ”Goodbye!” nu till alla mina vänner här och där och lite överallt.
Men då vet ni att om det står en liten notis i någon liten gratistidning ni läser på tunnelbanan eller på bussen på måndag….
….. att den ”medelålders kvinna” det står om, som ”frös ihjäl i en snödriva med fickan full av psykofarmaka”:
Det är jag!
