Månadsarkiv: december 2011

Det var  helmysigt att promenera till Centrum med Storing (som ville köpa raketer), Minsting (som ville vara med och köpa ”fredagsmys”), Flisa och Milton (som alltid vill Följa Meeeeee!).

Åh, vad man SNACKAR bra när man GÅR!

Minsting snackar ALLTID bra och mycket, men det blir mer KOMMUNIKATION när man går tillsammans. Visserligen fick jag och Storing säga åt Minsting att vara TYST några gånger, men ändå!

Att lära sej lyssna är också en konst!

Raketerna var snabbt inköpta. Sen skulle Storing iväg och träna. Kvar var jag och Minsting och hundarna. Vi skulle inhandla ”fredagsmys”.

 Jag hade trott att vi också skulle fixa ”sim-kort” och ”minneskort” till Minstings NYA mobil….men det hade inte han förståt, vilket gjorde att vi hamnade i en kort diskussion vems FEL det var att Minsting inte hade med sej sin mobil så att vi kunde fixa det…..

Samtalet gick ungefär:

-”Men du SAAA ju inte att jag skulle ta med mobilen!”

-”Det gjorde jag juh! Jag sa det FLERA GÅNGER!” …..

…….samtidigt som jag tänkte: ”SA jag verkligen det? Till HONOM? Eller sa jag det bara till Storing? Eller TÄNKTE jag det bara?”

 Fast så tänker jag alltid när jag blir ifrågasatt, och jag blir så trött på mej själv att jag hjälper till att ifrågasätta mej själv…NÅGON gång borde jag ju vara STENSÄKER! Men det är jag ALDRIG. Nästan. Vilket gör att Den Andre alltid ”vinner”…

Till slut bestämde vi att det var MITT fel. För då kunde vi fortsätta våra ärenden utan tårar.

Typ.

Vi inhandlade fredagsmys TILLSAMMANS. Bara det var mysigt. TILLSAMMANS!

Minsting lyckades på något sätt övertala mig att få köpa en sån där….energidricka…och jag var inte ens med när han valde ut den…utan jag lät honom bara lägga den i korgen, och så betalade jag…

Jag TÄNKTE inte! Kan jag gott erkänna.

Jag TÄNKTE senare!

När jag hörde en Ovanligt Speedad Minsting leka med Flisa inne i sitt rum, och jag tänkte:  VAD FAAN HÄNDER DÄR INNE!?!

Storing tittade strängt på mej:

-”Har han fått energidryck??”

Jag ritade små cirklar med tårna i golvet, tittade under den lugg jag knappt har och svarade tyst:

-”Mmmmmm……”.

-”HAR JAG INTE SAGT FLERA GÅNGER ATT…….bla bla bla!!”

Jag stängde av öronen och tänkte:

Jag veeeeeet!

Efter en stund kom en Speedad Minsting ut ur sitt rum – högröd om kinderna och med håret på ända!

HerreGud!!! tänkte jag.

 VAD HAR JAG UTSATT MIN SON FÖR???

Hans ögon lyste och han var….

 MINSTING I KUBIK, kan man säga.

-”Men HerreGud vad du är  påverkad av drycken!!” utbrast jag.

-”Jag veeeet!” sa Minsting lyckligt och for runt som en guttaperka i vardagsrummet och sedan vidare in på sitt rum….

JAG gick och la mej vid 02-tiden, låg och läste en stund och somnade sedan. Vaknade vid 4 och gick upp och kissade. Då såg jag att det lyste i Minstings rum. Jag gick in dit:

-”VAD GÖR DU??? ÄR DU VAKEN?? Jag trodde du sov!!”

Han stirrade intensivt på datorn, och spelade något spel…

-”Snälla Minsting! Stäng av datorn NU! Du ska sova NU!” sa jag irriterat.

-”NEJ!” sa Minsting.

VA??!?

Jag kom av mej:..”…nej?!?”

Jag visste inte om jag skulle gå och lägga mej och låta honom vara vaken tills han stöp eller om jag orkade ”ta fighten” mitt i natten….

Jag bestämde båda delarna….

…för först gick jag och la mej – trött som jag var – men sen ångrade jag mej…..

….. och gick in i Minstings rum, och började om med ny kraft:

-”STÄNG AV DATORN! NU!”

”Tjaffs tjaffs tjaffs”……… och sen stängdes datorn av.

Minsting slängde sej på sängen, som ”värsta Drama-queenen”, och vägrade klä av sej.

-”Då får du sova med kläderna på då!” sa jag, men ångrade mej nästan direkt, och sa sen:

-”Klä av dej!”

Han lydde (!).

Sen snodde han runt som ”värsta turbinmotorn” (finns det något som heter det? Det låter bra i detta sammanhang iallafall…) i sängen i TVÅ TIMMAR TILL!!!

Han somnade klockan 6!!!

Jag låg som en soldat och väntade (och läste) tills jag hörde hans snusande andetag….

Du undrar om jag är trött idag? Inte än, men det kommer väl….

Och nu ska jag gå och väcka Minsting!

Kl. är 14.00 så nu borde han ha fått den sömn han behöver…..

PUST!

Remind me:

Never an Energy-drink for my son again!

Oj, vilken slappardag!

Jag städade så mycket på julafton (!) så att jag känner mej lite sysslolös nu…

Visserligen har det gått snart en vecka, så dammet som jag skrämde undan då har börjat krypa fram  igen…..

…. och det ligger grejer lite här och där igen, men ändå!

så här "illa" är det inte...det här är inte mitt hem...
 

Det var länge sedan det var så städat och rent här hemma!

 Jag har inte bestämt mej för om jag gillar det, eller inte, än…

Jag är nog en ”stök-fia” som gillar  när det är lite ”action” i hemmet, tror jag…

….eller så är det min ”konstnärs-själ”….

Eller inte.

Fast jag hittar ju inget nu.

Förut VISSTE jag att tändstickorna låg ovanpå ”psykologi-böckerna”……

…… eller att underläggen låg under hundmaten, men nu!

 HerreGud!

 ”Var tyckte jag var ett BRA ställe för tändstickorna? VA?!? Bredvid stearinljusen?? Meh!?”

och

”Var tyckte jag att underläggen skulle ligga? VA?!? Bredvis spisen?! Meh?!”

Fy så lamt. Så ”icke-random” liksom…

Ingen action i livet.

Så….förutsägbart!

Nåja.

Idag har jag alltså kunnat slappa! Superslappa! Och mitt i slappet gjorde jag en paj! Tänkte göra TVÅ pajer men hade bara en pajform. Shit happens! Jag gjorde en broccoli-skink-ost-paj. Supergod! Tyckte jag. Det tyckte inte Minsting. Men ”who cares?!” Inte jag. Han fick ge sin hungriga mage några mackor sen…

Shit happens, som sagt.

Jag och Minsting hade bestämt att vi skulle se en av filmerna jag fick av Äldste sonen i julklapp: Moon. Det gjorde vi.

 Det var en…underlig film, som man behövde använda hjärnan i. Iallafall lite grann. Det gick. Min hjärna hjälpte Minstings. Och tvärtom.

Sen kom Storing och ville se filmen ”Requiem for at dream” som jag också fick i julklapp av Äldste sonen. Och när jag ändå halvlåg, lite sådär utslagen i soffan/sängen så sa jag: ”Shooot!” (ja, med tre o:n i!).

Vilken film! Helt otrolig! Den visade drog-världen ur drogarens synvinkel på ett otroligt fascinerande sätt. Ur tre olika människors liv. Waow! DEN borde ALLA 15-16-åringar se! Sen skulle dom vara Vaccinerade mot droger för Evigt! Fy sjutton!

 Jag lovar att mina söner (iallafall Minsting och Storing) ALDRIG kommer ens att TITTA på en drog efter att ha sett denna film!

När vi ändå var igång, såg vi den tredje filmen jag fått också: ”Nyckeln till frihet”. Den har jag sett förut, men det är sån himla tur med mej, att jag kan se en film flera gånger utan att ens komma ihåg nåt! Denna gång kom jag bara ihåg bilden på fodralet (!) så jag kunde se hela filmen med Helt Osedda Ögon…

Nyckeln till frihet är en fin film. Varm. Trots Eländet i den.

Eftersom Minsting har Väldigt Svårt för att vara tyst, kommenterade han saker hela tiden (genom alla filmer) – bl a lyckades vi diskutera fängelser i Sverige kontra i USA lite löst under filmen. Det kändes som en bra och vettig – om än stötvis (”Kan du vara tyst en stund nu?!”) – diskussion.

Tänk att man kan se 3 filmer på rad utan att känna sej mör. För det gör jag inte. Känner mej bara nöjd.

God natt!

Det är mycket jag inte förstår….och inte ens kan förstå…eller som jag tror att jag förstår, för stunden, men förståelsen ändras i och med att livet förändras – jag förändras…..och det kommer nytt till….och det dras ifrån annat.

Du hör en historia:

 ”Så HÄR var det!” berättar hon….

Det är Hennes version – Hennes Upplevelse!

 Den är inte Sanningen. Men det är hennes sanning.

Han berättar samma händelse ur Sitt perspektiv:

 ”Så HÄR var det!” säger han.

Det är Hans version – Hans Upplevelse!

 Det är inte Sanningen. Men det är hans sanning.

Hennes upplevelse utgår ifrån hennes världsbild. Och tvärtom.

Människor har en enorm förmåga att lyssna på EN persons berättelse, och utifrån den bestämma sej för att Det Här Är Sanningen. OM berättelsen innehåller baktalande av Andra Människor, är risken STOR att den som berättar kryddar historien lite, och får dom människor hon berättar historien för, att hålla på henne. Att tro att det hon berättar är Sanningen, att det är Ren Fakta. För i hennes värld sitter hon på Sanningen. 

På detta sätt startar dom flesta bråken: ”Vi emot dom”.

Grejen är ju bara att OM du stått på ”andra sidan” och hör Den Andres version först, eller om du varit vän med Den Andre personen, så hade du varit i ”motståndarlaget”.

OM människor förstod detta, och tänkte efter ett varv till innan dom tog ställning ”för” eller ”emot”, så skulle det inte vara lika många bråk, lika mycket konflikter och lika många krig.

Och det skulle vara fler människor som medlar och försöker skapa sämja.

För så enkelt är det – egentligen:

Det är bara att Tänka Efter.

Tre dagar kvar på 2011….

Usch, vad tiden går fort!

Jag minns när jag förundrat insåg att min äldsta son skulle vara 16 år när vi bytte århundrande….

…och det kändes som om ”om hundra år”, nästan….

SÅÅÅ långt bort kändes det. Då.

Nu ligger det, som jag tyckte låg långt fram, långt bak!

Och vad hände däremellan?

”SWISCH!!!”

-”Vad var det som swischade förbi?”

-”Livet.”

Typ.

*ryser*

Läbbigt.

FÅNGA DAGEN, säger jag bara…..

…för ”vad som än händer”….

…..så maaaal tiden vidare….

….trampar på….

….stannar inte upp…

……bara fortsätter och fortsätter i evigheters evighet….

Amen.

Äldste sonen har en katt med Lazerstrålar i ögonen….

Hon ställer in sin syn och sen: ”Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzziiiiiiiizzzzzzzzttt!!”

När vi hälsade på honom idag, och Äldste Brodern insåg vad hans katt hade för planer…

…sa han bestämt ifrån:

-”Du får INTE lazra min mammas hundar!!!” sa han.

”Vilka hundar?” jamade katten och spelade oskyldig.

-”ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzziiiiiiiitttt!”

-”Mamma! Såg du vad katten gjorde?!? Jag räddade Flisa, i sista sekunden!”

-”VEM pratar om mej?!? Jag har inte gjort något!!”

-”Matte, jag är rädd! Ta mej härifrån!”

-”Ha! DÄR är den där fula jäveln….he he he…”

-”Mamma, så fort Storebror tittar bort så lazrar hans katt i smyg…Vi måste skydda hundarna!!”

-”Matte! Lyssna nu! Katten är Livsfarlig!”

-”Det bästa är att blunda och låtsas som om man inte ser den…”

-”Matte! Nu går jag!”

-”Vänta lite!”

-”Nej, jag sticker!!”

……………………………..

Fotnot: Hundarna överlevde.

Ärligt talat märkte jag knappt av stormen i går natt, eller idag….

Jag ber om ursäkt gentemot alla som blivit av med elen eller fått sina tak avslitna, sina bilar förstörda av nedfallande tallar eller andra skador som stormen orsakat….

Men jag märkte nästan ingenting….

…förrän jag idag gick hem till Grabbarna Grus´ pappa, för att hämta grabbarna och låna pappans bil….

…för plötsligt….

….mitt på vägen…

…såg det ut så här:

…och så här:

Och i mitt lilla obetydliga liv…

…kändes det faktiskt liiite spännande…

Sådär lite ”action-spännande” för en stund….

…när jag fick klättra genom träden för att komma vidare på gatan….

Förlåt, alla ni som drabbats hårt av stormen. Förlåt.

Men jag drabbades inte värre än så.

Och då blev det mer Spännande än Läskigt.

F´låt!

Men man ska inte ropa hej…

…så det gör jag inte…..

Jag är alldeles TYST.

AKTUELLT.

Nu-läget ser ut enligt följande:

Efter pizzaintag, julklappsutdelning och (misslyckad) fotografering (alla kunde INTE se normala ut samtidigt…) har vi nu delat upp oss något och sysslar med lite olika saker.

1. Milton och Flisa knullar (sant!).

2. Minsting skuttar runt framför Kinect.

3. Samus ligger på kylskåpet och sover (gissa vem det är!? :P).

4. Storing, Mellan och Äldsta Brodern spelar kort.

5. Jag sitter vid datorn och skriver vad alla gör.

Snart omgruppperar oss nog….

Inte Flisa och Milton, för dom sitter fast i varandra, så dom står där dom står ett tag till…

Eftersom jag svettats färdigt kan jag tänka mej att köra en omgång Kinect till och den här  gången vill jag inte sparka och slå ihjäl en massa fiender, utan jag vill DANSA!

”Vaddå?”

”Barnprogram i TV TVÅÅÅÅÅÅ!!!!”

Sååå sa dom i TV innan Bollibumpa fanns.

 Nåja.

Jag såg en dokumentär i TV2 alldeles nyss: ”Kokvinnorna”.

Det är så FASCINERANDE med människors liv!

 Jag FÖRUNDRAS.

Vi människor är såååå lika i grund och botten, men ändå så OLIKA.

Två flickor föds någon gång i mitten av 30-talet på en bondgård. Mamman till flickorna dör när den yngsta flickan är 1 år. Den andra är då ca 3,5 år (tror jag). Innan mamman dör säger hon till pappan att han INTE får gifta om sej (det lyder han)….

….. och att han måste ta hand om flickorna (det var ju bra).

När mammor dog förritiden så föll liksom världen samman, har jag en känsla av. Iallafall för barnen. För barnen fick i mångt och mycket ta hand om sig själva. Så även i detta fall. Pappan arbetade som bonde. Flickorna fick ”fixa själva”. Storasystern blir VIKTIG.

Dom växte upp. Pappan tyckte att den äldsta flickan skulle strunta i att gifta sej. Att hon skulle förbli hemma. Och så blev det.

 Hon blev förälskad några gånger, men…

….det ”blev liksom inget – jag vet inte varför…”, säger hon i filmen.

Lillasystern träffade en man, gifte sej, flyttade och fick ett barn.

 Pappan dog, och kvar på gården var äldsta systern.

Hennes liv blev KOSSOR!

Någonstans där på vägen hände något med hennes rygg som gjorde att hennes kropp blev som en fällkniv.

 I dokumentären är hon ca 77 år och går med huvudet i fothöjd….

…. OCH mjölkar sina kossor sittande på en mjölkpall, för hand.

Håret släpar i marken och blir fullt av tovor, smuts och allehanda smuts, när hon går, står, mockar, mjölkar osv…

Hon vill att systern ska hjälpa henne, och hon gör det, men systern varken vill eller orkar, egentligen! 

Denna kvinna har alltså levt i ETT hus, i EN familj i hela sitt liv. Hon har inte flyttat en meter! Hon har inte skapat sej någon annan ny familj…..

….. än just kossorna!

Kossorna är väl hennes barn, hennes man – hennes FAMILJ.

Det är otroligt att systern, trots att hon varken vill eller orkar, ställer upp – speciellt när dom får ”Myndigheten” emot sej….

…..för annars skulle man ju kunna tänka sej att lillasystern skulle ”tacka och ta emot” när Myndigheterna menar att storasystern inte kan ha kossorna längre, och vill ta dom….

Näe, då KÖPER hon systerns kor (!), för att dom ska kunna vara kvar i ladugården hos storasystern (som hon inte orkar hjälpa!).

Man får ju hoppas att ”fällkniven” får dö där, i en spilta tillsammans med en ko…

…när det är dags.

Det ä fascinerande med dessa fantastiska dokumentärer om Vanliga Människor….

…eller kanske Ovanliga människor?

………………………………………………………………………………………….

”Hästmannen” missade jag, men ”Den nakne mannen” såg jag….

Helt otroliga dokumentärer!

 Se dom om du kan; på SVT play (tror jag).

Komma här och komma och prata om över (be-)lastad.... 
Här är folk som verkligen kan snacka overload!
Det här var en bild jag hittade när jag letade efter
"överfull" eller overload, vad gäller min hjärna...
Men att komma här och komma...

..................................................
 

Nåja, jag skulle ju skriva om JULEN nu.

                       JULEN 2011.

……………………………………………………………………………..

Jaha! Så var då Julafton 2001 avverkad.

Jag viker ihop den…..

…… och stoppar i den i Minnesbanken…

….och trycker till!

 Hårt!

 För det är rätt fullt där inne. Dörren bågnar….

Vi får väl se om Julafton 2011 blir liggande kvar där i Minnet, eller om den rinner ut genom gliporna i dörren….

Så när Någon frågar mej, om 10 år (!):

-”Har du någonsin varit ensam på julafton?” så svarar jag:

-”Näe!”….

Så KAN det bli!

Mycket man gjort och upplevt är HELT borta!

Har försvunnit ur minnet….runnit ut genom gliporna…

….eller så brydde jag mej helt enkelt inte om att ens försöka stänga in händelsen i Minnesbanken: Det var helt enkelt  inte tillräckligt viktigt. Typ.

Igår, tex, chattade jag en stund med en ”kompis´kompis”….

Han frågade om vi kunde bli vänner på FB och jag tvekade…

….för jag visste ju inte vem han var! Jag frågade och fick svaret att han var ”NN:s bästa kompis”.

Näe, det var TOMT i skallen på mej….

Njaaa, inte RÖD tråd...men ändå!

”Ge mej en ledtråd!” bad jag….

Han gjorde det….Näe! Tomt!

Jag ville få honom att förstå att han säkert inte varit en obetydlig människa – och att jag inte var någon slags Von Oben som inte såååg vissa människor – så jag  ”sa”: 

 ”Namn är jag USEL på” (det ÄR jag, och har alltid varit), men ansikten är jag suverän på!”….

…. men bilden jag såg av honom gav mej inga ”Aha-upplevelser” alls…

”Äh, jag tyckte att du var jättesnygg så det var väl därför jag hade lite koll på dej….Du var lite kompis med NN och jag var hans kompis…”.

Jag minns ju givetvis NN – både för att jag faktiskt var lite förälskad i honom i 6:an en sväng…

….men också för att vi råkade hamna på samma skola och samma jobb flera år framöver:

Vi gick i samma klass i gymnasiet, hamnade på samma högskola i Östersund, samma år (helt otroligt!), utan att veta om varandra innan, och hamnade på samma arbete några år senare….

Nåja. Jag kom inte på vem den här killen var, men nu är vi iallafall vänner på FB …

Såja. Det var det det.

 Det var den julaftonen….

…som avslutades med ett par glas whiskey (då jag blir så glad och snygg!)…

….och ytterligare en stunds chattande med en Mysig Kille (en annan än ovanstående) ….

…som gjorde att jag sedan somnade med ett leende….

Jag STÄDAR så det skvätter på väggarna (!) av både svett, rengöringsmedel, vatten och damm, som virvlar upp! Och när man städar SKA man lyssna på sin älsklingsmusik. Det gör jag.

Älsklingsmusiken får mej att BUBBLA – av Lycka!

Dansar med dammsugaren, och bjuder sen också upp skurborsten:

 ”Får jag lov?”

Skurborsten älskar att dansa! Det blir tryckare runt hela vardagsrumsgolvet!

Jag ”klättrar upp på väggarna” – till hyllan där bilderna på barnen står –  dammar av dom, tittar på dom….

….. och FYLLS av kärlek!

HerreGud! Jag vill plötsligt GRÅTA av LYCKA och KÄRLEK över att jag fått så otroligt fina och underbara pojkar!

Jag önskar dom ALL lycka och ALL glädje och ALLT ALLT ALLT gott i hela världen!

Sen ska dom vara ”lite lagom ledsna” ibland och ha ”några hanterbara kriser” (…för kriser växer man av…)…i livet….

….. men inte för många och inte för mycket….

….och helst ska ingen vara dum mot dom, för då blir jag GALEN!

 Då SLÅR jag dom! Dom som är dumma, alltså!

Åh, vad jag älskar mina pojkar, som just idag firar jul med sina pappor!

Äldste sonen med SIN pappa och resterande gäng med SIN pappa.

I övermorgon sammanstrålar vi allihop och det ser jag verkligen fram emot.

 Jag älskar verkligen att vara med ALLA mina söner på en gång! Vi har det så mysigt och härligt ihop!

JAG. ÄLSKAR. MINA. SÖNER

Och jag älskar att älska mina söner!

Jag älskar när det BUBBLAR av kärlek!

Nu ska jag fortsätta DANSA med skurborsten och SJUNGA…..

…. så grannarna knackar i väggen:

-”Hallåååå! Tyyyyst! Det är ju KALLE ANKA!!”

Men då stänger jag bara av öronen och fortsätter dansa…

…och sjunga….

För just i år skiter jag i Kalle Anka!

Ha haaaaa!