Nu ska jag vara lite djup….
Alltså:
Varning, alla som vill läsa ”ytliga inlägg”!
Här kommer ett djupt och flummigt inlägg. Ytliga läsare avslutar läsandet precis HÄR.
Nu dyker jag!
Har du känt som jag känner av och till?
”Vad känner du då?” frågar du då givetvis…
Jo, sådär att man liksom känner sej ”instängd”….
….som om man går runt i ett stort rum, antingen utan dörrar….
…och så hittar man ingen utgång….
….eller att det är fullt med dörrar, men man vet inte vad dörren är som är Dörren Till Det Som Ska Hända….
…eller Dörren till en Överraskning där man liksom ”kommer vidare” i livet….
Jag känner mej som en tiger, som går runt runt i en liten bur sökande efter en utgång….
….eller en öppning.
Ut i det Fria!
Ut i Livet!
Ut i Det Nya!
Eller nåt.
I morse, när jag cyklade till jobbet dök en dikt upp i mitt huvud – bara sådär:
”Jag ville kasta mina bojor
fly bort från allt som drar
men flykten kräver att jag vågar
ett mod jag inte har”
Jag vet inte vem som skrivit den, men den är fin, tycker jag….
Har du känt så någon gång?
Slut på det djupa.
*simmar upp igen*
erviluca #mammatillfyrakillar 