Tänk om jag fick resa i tiden.
Åka tillbaka till mellanstadie-tiden då vi hade hippor…
…och då jag var Kroniskt käääär i Någon….
Alltid i Någon.
Och skrev lappar där Kärleken skulle svara om han var kär i mej, eller Ann eller Karin C eller Karin W…..
Och tänk att det alltid stämde!
Anders Do var kär i mej, Jocke i Karin C, Bosse i Ann och ”Mimmi” (ja, han kallades så) i Karin W….
….och sen bytte vi – några månader senare.
Så rättvist och fint.
Hipporna var härliga!
Spännande, mysiga och där flööödade kärleken!
Vi dansade till Sugar Sugar och Vollevo-kosche-avek-moa (tur att vi inte visste vad det betydde!)…..
Vi lekte Ryska Posten och Sanning och Konka.
Och alla dessa lappar!
Lappar med: ”Vem är du kär i?/Får jag pol med dej?” etc….
Spännande och härligt!
Jag minns inte att jag någonsin brydde mej om Ämnen i skolan eller såna Oviktiga Saker….
Det Enda viktiga var VEM som var kär i VEM….
Jag minns Hippan hemma hos Jocke där jag hamnade i en fåtölj med Håkan….
Oj oj oj! Vi satt näääära nääääära när musiken spelade, och ”dom andra” dansade….
Det var så häftigt och spännande! Jag blev så kääääääääääär!
Bara det att han satt kvar. Länge!
Fantastiskt! Underbart!
Tänk om man kunde resa tillbaka i tiden…..
Vart skulle jag åka?
Mellanstadiet var härligt….Högstadiet: Yes!
INTE till gymnasiet. Det var BLÄ! Jobbigt. Tråkigt.
18-24 var ett evigt slit…i känslor, tankar, livet – att bli Självständig!
Att stå på egna ben. Näe. Det vill jag INTE ha tillbaka! Osäkerheten, otryggheten, rädslan att inte duga, inte vara Rätt…Det jobbiga i att Börja Om i livet, med nya vänner…..Brrrr….Näe!
Mitt i skiten, i en osäker relation, som inte funkade, kom Äldste sonen, när jag var 24 år, och han blev ett Ljuset i Mörkret!
Ljuset i mitt liv! Att bli mamma var STORT!
Fantastiskt!
*fortsätter minnas*
erviluca #mammatillfyrakillar 