Det är läskigt att plötsligt inse att Livet kommer att rulla vidare, ”som om inget hänt”, när jag inte finns mer…
Det är läskigt att inse att man är på ”andra sidan trappan”….på väg ner….
….och hur jag än försöker ”springa undan och gömma mej” tickar klockan på framåt framåt….
….och tiden går, och jag är lika gammal snart som min pappa var när han dog…
Jag minns att jag tyckte att han var ”gammal”….
Inte jättegammal! Men ”rätt gammal”….
JAG är inte jättegammal – inte ens ”rätt gammal”!!
Jag har ju precis börjat!
Typ.
Fast ändå inte….
Mina ”panik-tankar” startade när jag såg en reklam på TV om pensionsplacering (eller något sånt), och en äldre tant (70-årsåldern) kom fram till ”rutan” och tittade mej i ögonen och sa:
-”Det går mycket fortare än du tror! Plötsligt är du gammal!”
Och det kändes som en box rakt i Solar Plexus!
TJONG, bah!
För så känns det ju redan!
Det är som om livet nu är en rutchkana utför, och jag försöker stoppa glidet genom att hålla emot med fötter och händer allt var jag orkar….
…..men jag gliiiiiiiiiiiiiiiiider neråt……
…gliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiider…..
Kan inte hålla emot!
HJÄLP!
erviluca #mammatillfyrakillar 