Har vi någon slags ”Bry-sig-om-gen”?
Eller är det våra ”ta-hand-om-hormoner”?
SJÄLKLART finns det killar som bryr sej och kommer ihåg …….
….och tjejer som inte bryr sej och glömmer bort…….
…… men jag menar inte DOM nu – Dom som är Utanför Min Statististiska undersökning….
Jag menar ”dom-som-är-som-folk-är-mest”…..
ATT män glömmer sina fruars födelsedagar, inte minns sina barns födelsedagar (? finns fortfarande såna?? dom fanns iallafall när jag var barn….och deras fruar hade som jobb att påminna dom…)…..
…… inte minns bröllopsdagar, glömmer bort mors dag och alla andra bemärkelsedagar, är ju (fortfarande) ingen ovanlighet direkt….
”Äsch, det är ju bara ett kommersiellt jippo!” säger dom om mors dag när dom fullkomligt glömt det…..
…… och mamman till hans barn sörjer en skvätt på toaletten, och kommer ut därifrån lite rödögd, men Tapper.
Tja, det är väl lika kommersiellt som julafton…kanske…eller nåt…
Att bli Firad är Underbart! Att få höra att man är älskad, omtyckt, duktig, bra……
Att bli ihågkommen, och allt annat, känns GOTT i hjärtat!
Kom inte och säg något annat. Kom heller inte och säg att ”jag uppvaktar henne någon annan dag – när jag känner för det!” för det gör du inte!
MEN det jag undrar är:
Vad är det som gör att flickor VILL uppskatta, VILL uppmärksamma, skriver små kärleksord/brev till sin mamma/pappa, VILL göra små fina kort till någon dom älskar och tycker det är KUL att uppskatta….
….medan små pojkar (som inte har systrar som pushar dom!!! = undantag) glömmer, struntar i och bryr sej inte om….att fira mamma eller pappa, eller skriva små kärleksord till någon….
….och fortsätter glömma genom livet…
Denna eviga fråga kommer att förfölja mej genom livet?
Sitter denna oförmåga i generna, i hjärnan eller i hormonerna?
Det kan inte vara uppfostran, för jag har uppfostrat mina söner till att Komma Ihåg och Bry sej om….Lyckades jag?
Nope.
Nja…kanske någon utav dom är lite ”sån”, och förstår att det ”spelar roll”….
Visserligen har ALLA mina fyra söner pappor (2 stycken) som INTE BRYR SEJ, inte kommer ihåg och tycker det mesta är ”onödigt tjaffs”….så kanske dom influerat mina söner mer än jag lyckats med….
Men ändå?!?
Ge mej ett svar.
Nu.
Själv har jag ingen pappa att fira idag, eftersom han dog 1989, men mina barn har sina pappor….”som inte bryr sej”….men som oftast ändå blir firade, för att jag påminner….
Däremot blir jag aldrig firad.
Och kommer aldrig att bli.
På mors dag.
”Uhuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!”
Förresten – *torkar tårarna* :
”GRATTIS PAPPA DÄR UPPE I HIMLEN!!”
erviluca #mammatillfyrakillar 
jag glömmer bort sånt, och det är inget fel på mig, dessutom är jag kvinna. Jag tycker inte sånt är så viktigt bara, för det är ett kommersiellt jippo, faktiskt, tycker jag. Blommor kan man väl köpa ändå, när andan faller på. Skonummer 37 =)
GillaGilla
Du ingår alltså i gruppen ”inte-som-alla-andra”, förstår du. Så detta gäller inte dig!
Blommor köps varken ”ändå”, eller på den dagen av dom som tycker det är ett kommersiellt jippo! Och då kan man tycka att dom kunde åtminstone köpa på DEN dagen….
Å andra sidan vill jag helst inte ha blommor – jag vill ha något annat! Ett kort eller en puss! Eller nåt…
Hm…Jag har skonummer 38…så då kan jag inte gå i dina skor… 😛
GillaGilla
Jag har läst om att det faktiskt är en genetisk skillnad och det har ju att göra med att vi är det omvårdande och socialiserande könet… den biologiska skillnaden kan inte jämlikhetsdebatten ta bort…
Hemikram
GillaGilla
Jag tror absolut att det är en genetisk, eller möjligtvis hormonell, skillnad. Att det ÄR en skillnad rent biologiskt alltså. Men man kan tycka att om man BER om att bli firad, för att man VET att ”jag skulle må så bra av det” – varför….?
GillaGilla
Jag tror också på den där genetiska/hormonella skillnaden… att den finns och styr…
MEN!!!!! Karlar är väl ändå inte utan ögon, öron och hjärna…. eller???? Likaväl som vi kvinnor kan lära oss om hur män kan vara funtade, så kan de lära sig hur kvinnor är funtade… om de VILL…. och det har verkligen inte varit så att det inte har skrivits/pratats om det här i många år….!
Jag tror många gånger att de bara är för bekväma av sig… för de brukar minsann inte ha svårigheter att komma ihåg vad de själva tycker om och vill ha….
Sen är det en sak till…. Vi kvinnor kan vara lite för dåliga i att våga vara TYDLIGA med vad vi vill!! Vi kan ha den tendensen att resonera ”men det borde de väl ändå förstå utan att jag säger nåt??”… Vi vågar inte heller alltid visa vår besvikelse om det inte blir som vi hade velat…. utan biter ihop och säger ”det gör inget….”
Kvinnor kan behöva lära sig att vara klara och tydliga med vad de vill och önskar sig… OCH… karlar kan behöva lära sig att lyssna på vad hon säger!!!
Sen finns det ju de där undantagen som bekräftar regeln… på båda sidor 🙂
GillaGilla
Jag håller helt med om allt du skriver! 🙂
GillaGilla