Har vi någon slags ”Bry-sig-om-gen”?
Eller är det våra ”ta-hand-om-hormoner”?
SJÄLKLART finns det killar som bryr sej och kommer ihåg …….
….och tjejer som inte bryr sej och glömmer bort…….
…… men jag menar inte DOM nu – Dom som är Utanför Min Statististiska undersökning….
Jag menar ”dom-som-är-som-folk-är-mest”…..
ATT män glömmer sina fruars födelsedagar, inte minns sina barns födelsedagar (? finns fortfarande såna?? dom fanns iallafall när jag var barn….och deras fruar hade som jobb att påminna dom…)…..
…… inte minns bröllopsdagar, glömmer bort mors dag och alla andra bemärkelsedagar, är ju (fortfarande) ingen ovanlighet direkt….
”Äsch, det är ju bara ett kommersiellt jippo!” säger dom om mors dag när dom fullkomligt glömt det…..
…… och mamman till hans barn sörjer en skvätt på toaletten, och kommer ut därifrån lite rödögd, men Tapper.
Tja, det är väl lika kommersiellt som julafton…kanske…eller nåt…
Att bli Firad är Underbart! Att få höra att man är älskad, omtyckt, duktig, bra……
Att bli ihågkommen, och allt annat, känns GOTT i hjärtat!
Kom inte och säg något annat. Kom heller inte och säg att ”jag uppvaktar henne någon annan dag – när jag känner för det!” för det gör du inte!
MEN det jag undrar är:
Vad är det som gör att flickor VILL uppskatta, VILL uppmärksamma, skriver små kärleksord/brev till sin mamma/pappa, VILL göra små fina kort till någon dom älskar och tycker det är KUL att uppskatta….
….medan små pojkar (som inte har systrar som pushar dom!!! = undantag) glömmer, struntar i och bryr sej inte om….att fira mamma eller pappa, eller skriva små kärleksord till någon….
….och fortsätter glömma genom livet…
Denna eviga fråga kommer att förfölja mej genom livet?
Sitter denna oförmåga i generna, i hjärnan eller i hormonerna?
Det kan inte vara uppfostran, för jag har uppfostrat mina söner till att Komma Ihåg och Bry sej om….Lyckades jag?
Nope.
Nja…kanske någon utav dom är lite ”sån”, och förstår att det ”spelar roll”….
Visserligen har ALLA mina fyra söner pappor (2 stycken) som INTE BRYR SEJ, inte kommer ihåg och tycker det mesta är ”onödigt tjaffs”….så kanske dom influerat mina söner mer än jag lyckats med….
Men ändå?!?
Ge mej ett svar.
Nu.
Själv har jag ingen pappa att fira idag, eftersom han dog 1989, men mina barn har sina pappor….”som inte bryr sej”….men som oftast ändå blir firade, för att jag påminner….
Däremot blir jag aldrig firad.
Och kommer aldrig att bli.
På mors dag.
”Uhuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!”
Förresten – *torkar tårarna* :
”GRATTIS PAPPA DÄR UPPE I HIMLEN!!”
erviluca #mammatillfyrakillar 