Intervju av mej själv.
I = intervjuvaren (= jag)
J= jag (=jag)
*
I: Hur valde du ut din dejt?
J: Tjaaaa…såg rätt bra ut på kortet, verkade glad och positiv, lagom längd….trevlig att maila med…trevlig att prata med i telefonen…
I: Hur kände du innan ni träffades?
J: Lite pirrig…lite förväntansfull…lite hoppfull…och lite nervös
I: Vad tänkte du när du såg honom – första intrycket?
J: ”Han ser ut som på kortet”, tänkte jag. Ibland ser folk verkligen inte ut som på kort, och man undrar om det verkligen är samma person, nästan….
I: Kände du något pirr, eller något sånt vid första anblicken, och första kontakten?
J: Nej, inget.
I: Vad gjorde ni?
J: Vi gick till ett fik.
I: Vad hände sen?
J: Han sa att han just fikat…Jag beställde en Latte…och insåg att han inte tänkte betala, så jag betalade själv. Han beställde en smörgås och en kaffe. Vi satte oss vid ett bord och så började vi prata….Det gick ganska lätt och vi pratade om allt möjligt. Snacket flöt på. Men ingen kemi…inget sånt alls. Jag kände mej helt avslappnad. Inget pirr.
I: Vad tänkte du?
J: Jag tänkte på att han smaskade när han åt smörgåsen….och sen tänkte jag på att han petade tänderna med en tandpetare vid bordet (hatar båda delarna)…Jag tänkte också att vi hade rätt olika ”livssyn”, och att hans inställning om Framtiden var rätt mörk…Alltså, vi pratade om Livet och Döden och Religion och Hur det blir i Framtiden (om 100 år) och sånt…Det var trevligt att sitta och prata på sådär, men jag kände att jag inte vill vara tillsammans med någon som ”drar ner mej”…jag behöver verkligen ”luft under vingarna” för att må bra….
I: Hur skildes ni åt? Vad sa ni? Vad bestämde ni?
J: Vi satt kvar på caféet tills de stängde. Sen gick vi mot bilen/cykeln. Vi kramade om varandra och sa ”Vi hörs!”, och jag tänkte sen: ”Vill jag träffa honom igen?”, och först hade jag inget svar till mej själv….men under cykelturen hem dök svaret upp, rätt självklart: ”Nej det vill jag inte”, och med det svaret följde en liten besvikelse…*suckar*
I: Kommer du att dejta någon mer på det här viset tror du?
J: Vet inte. Men OM jag vill ha en man i mitt liv, finns det inte så många alternativ…Jag går aldrig ut…så VAR skulle jag isåfall ”hitta” honom?
I: Han kanske hittar dej?
J: Ha ha ha! Jag vet inte om jag är ”hitt-bar”…. Alternativet är ju att vara ensam…och det är väl okey det också, när jag väl ”landat” i det…. men det var rätt mysigt att ”ha någon” och vara kär….och det vill jag ju igen, egentligen….Men frågan är om det är någon idé att ”vilja”.
I: Folk brukar säga: ”Han kommer när du minst anar…..”
J: *smock*
I: AJ! Va faan!?!
J: Jag HATAR den meningen *säger med fånig röst* ( som Bagheera) : ”Han kommer när du minst anar….” VADDÅ ”han kommer när du minst anar”?? Jag har ”anat minst” jättelånga gånger och INGEN kommer! Så ÄR det! Dessutom är jag en självständig och envis vädur, och dom ”kan själv!”.
I: Du behövde inte slå till mej….
J: Näe, men jag gjorde det ändå….
I: Knäppis!
J: Vet.
erviluca #mammatillfyrakillar 