Månadsarkiv: oktober 2011

Några svar till den Arga Kvinnan, som skällde ut mej igår för att jag inte hade mina hundar kopplade, och som jag blev stum inför:

– Ja, jag vet att det är koppeltvång.

– Ja, jag vet att man inte ska ha sina hundar lösa – speciellt om dom inte lyder perfekt.

– Ja, jag vet att det finns hundrädda människor (har själv haft en hundrädd son…)

– Ja, jag borde ha svarat dig (och helst på ett trevligt sätt, men jag VET att OM jag hade öppnat munnen hade det bara kommit Elaka Grodor)

– Ja, jag var ”helt dum i huvet” (igår)….och enligt min son är jag helt ”….KÖRD i huvet”….också….iallafall av och till….och igår var det TILL….

Såja.

DÄR fick du svar på alla frågor du skrek ställde.

-”Meh! Ååååååååååååå! Det är MASSOR av fläckar på den här tröjan!!! Jag kan ju inte ha den!!! KOLLA!!!” säger Mellan och kastar en tröja på mej….

…som skickligt fångar den och börjar frenetiskt leta fläckar.

-”Var då? Jag ser ingen fläck….men jag har ju inga glasögon på mej heller….”

-”Meh! Ååååååååååå! Det är ju fläckar överallt!!! SEEEER du inte! Nu har jag INGET att ha på mej. Du måste tvätta bättre!!!”

*hämtar glasögon*

-”Du måste visa mej fläckarna, för jag ser dom faktiskt inte…och är det så att du inte tycker att mitt sätt att tvätta duger, så får du tvätta själv.”

Mellan pekar irriterat på ena axeln på tröjan och där sitter en minimal liiiiiten yttepytteliten vit fläck….

….som jag skrapar bort med en nagel.

Klart.

-”Har du tagit bort fläckarna nu?” frågar Mellan efter en stund.

-”Ja, EN fläck tog jag bort, men jag såg inga fler…..”

-”Meh, ååååååååååååååå! KOLLA!!” säger han och visar UNDER huvan på tröjan. Där är några minimala vita fläckar till.

Jag säger att det gör väl inget om det är fläckar UNDER huvan, för dom syns ju inte.

-”Meh, ååååååååååååååå! Tänk om jag vill ha huvan på mej då!!!”

Jag skrapar bort resterande fläckar med nageln också.

Klart.

Mellan går ”glad i hågen” till skolan – så ”glad i hågen” nu en fräsig tonårskille kan vara….

Jag är ”helt körd i huvet!”, enligt Mellan.

Om jag inte fattar vad han säger/menar på en hundradels sekund, så suckar han djuuuupt och säger:

-”Meh, åååååååååååå! Du är ju helt körd i huvet!!”

….och det är väldigt sällan jag fattar på en hundradels sekund.

Exempel:

-”Vad fick ni till lunch i skolan idag?”

-”Jag åt inte i skolan.”

-”Nähä, var åt du då?”

-”Alltså, vi fick åka till bildlärarens keramik-grej och titta, och sen när vi skulle åka tillbaka till skolan, med bussen, så sprang Jonte och Tobbe iväg för att titta på nån jävla bil som stod parkerad…åsså kom bussen och vi bah ropa att dom skulle komma, för det var Jonte som hade busskortet, men dom bah titta på den där bilen…så vi missá bussen….så då åt vi vid Centrum.”

-”Jaha. Åt ni på Subway (vet att han älskar mackorna där)?”

-”Meh, åååååååå! Vi var inte i Centrum!!”

-”Nähä…jag tyckte att du sa det…Var åt ni då?”

-”Vet inte.”

-”Vet du inte vart ni åt?!?”

-”Näe!” *irriterad*

-”Men var var ni då?!”

-”Meh, ååååååååååååå! Jag SA ju det: Vid Centrum!” *fräser*

-”Vilket Centrum?!” *förvirrad*

-”Meh, ååååååååååå! Du är ju helt körd i huvet?!? Här! Jag SA ju det! Fattar du inte svenska?!”

*jag andas djupt*

-”Men Subway ligger ju i Centrum!?!”

-”Men ååååååååååååååååååååå! Det går ju inte att prata med dej! Du lyssnar ju inte!!”

-”Men du säger ju att ni var i Centrum, och Subway ligger ju där!”

-”Meh! VID Centrum – inte I!”

-”Jaha…..”

Jag andas djupt och räknar till 10 i mitt huvud…Tänker inte gå igång på hans tonårsfasoner, även om det är störtirriterande.

Det går en minut, sen säger Mellan på Ett Trevligt Sätt:

-”Kan du förhöra mej på provet sen?”

-”Okey!”

Härligt att jag får förhöra min son, TROTS att jag är Helt Körd i Huvet och inte fattar svenska…..

Idag när jag cyklade hem på lunchrasten mötte jag en kvinna med söt hund så jag  stannade upp för att berömma hunden. Vi började prata. Hon konstaterade att ”hunden är ett fantastiskt sällskap sedan jag blev änka”….

När jag sedan cyklade vidare startade mina tankar:

Först tänkte jag: ”Jag vill inte bli änka!”

Sen tänkte jag att jag tyvärr MÅSTE genomleva närståendes död….

…. för det måste alla…..

Det ingår liksom i Livet….

 ….men VEM det blir som dör, NÄR, och av VAD, vet man inte innan (som tur är…).

Pappa, farmor, farfar, morfar, mormor, farbror har redan dött…Men vem blir det nästa gång?

Sen tänkte jag:

 FÖR ATT KUNNA NJUTA OCH UPPSKATTA LIVET ORDENTLIGT tycks det som om man först måste ha varit utsatt för döden på något sätt….

Först då förstår man innebörden av Carpe Diem, liksom.

Mina ”Jing-och-Jang-tankar” fortsatte:

För att riktigt kunna uppskatta sina pengar, kanske man bör ha varit utan/fattig…..

….för att riktigt kunna uppskatta att man får äta sig mätt, kanske man måste ha varit utsatt för svält, eller åtminstone rejäl hunger….

….för att kunna uppskatta kärlek, närhet och värme, kanske man behöver ha varit utan?

….för att uppskatta Något Över Huvud Taget kanske man först måste ha fått uppleva att vara Utan?

Summa av kardemumma:

”Man saknar inte kon förrän båset är tomt.”

Typ.

Efter att Ahmed, Isbad, Nirek, Radoslav och Ismail hört av sej om att köpa bilen, sagt att dom skulle komma – var och en för sej – men   utan att dyka upp på avtalad tid, så kom äntligen Murat.

Han visade sej vara en Mycket Social och Supertrevlig kille ”i sina bästa år” (typ 30-årsåldern, tänkte jag…).

 Han LOG med hela ansiktet, och tittade på motorn…..

…… gjorde lite ”tester” – eller vad han gjorde (”stajlade” för mej kanske…vad vet jag!?) – och så körde han en provtur, med mej i sätet bredvid – och höll på att krocka (!),  men det låtsades varken jag eller han om….

….fast jag tänkte att vi (speciellt han!) faktiskt var en ”hårsmån från döden”….

….när han svängde ut på stora vägen utan att ”se” bilen som kom från höger….

Shit bah!

Ibland har man änglavakt.

Men, men….

Han prutade givetvis, och jag lyckades inte hålla emot och stanna vid den summa jag bestämt mej för innan – givetvis….

Jag bara tänkte: Han är trevlig och jag vill bli av med bilen, typ NU!

Så ville han kolla på vinterdäcken, som stod i garaget, och jag kom på att jag inte visste var garage-nyckeln var…

…för jag har aldrig kört in bilen i garaget eftersom det är för trångt….anser jag…

…..så det är Storing som har garagenyckeln, för att han har sin moppe där….

Så jag kollade i nyckelskåpet och där hängde 28 olika nycklar…och såg likadana ut…på ett ungefär….

Jag tog en hög nycklar och tågade ut till garaget och lyckades DIREKT ta rätt nyckel (det var väl Ängeln igen….)….

Murat kollade på däcken och därefter bestämde han sej: Han ville ha bilen.

Vi åkte till en bankomat tillsammans och han hämtade ut pengar, och så skrev vi på papprerna, och allt sånt….

Sen körde han tillbaka till garaget där han skulle få däcken….

Tjoho!

VAR faan hade jag lagt garagenyckeln?!?

Jag tömde alla fickor på lappar, hundbajspåsar, kvitton, ovunna lotter, nycklar (28 stycken…typ!), småpengar, hundhalsband, några Flisa-stenar, hemnycklar, cykelnycklar och reflexer…..

Ingen garage-nyckel.

Sen tömde jag min väska också på hårspray, borste, almanacka, plånbok, bankgrej, lappar, kvitton, hundbajspåsar, ovunna lotter, småpengar, tuggummi, tamponger, bindor, jobbnycklar och Storings moppenycklar….

Ingen garage-nyckel.

Då kom jag på det:

-”La jag inte garage-nyckeln på din bil när vi skrev alla papper – för att inte papprerna skulle flyga iväg i blåsten?”

Jo, Murat hade ett svagt minne av det….

….så han tömde SINA fickor för att kolla att han inte stoppat nyckeln på sej när han gav mej pengarna och själv tog papprerna…

Näe. Ingen garage-nyckel.

Sen gick han tillbaka till sin bil och kollade om nyckeln låg kvar på bilen….

Näe. Ingen garage-nyckel.

Då kände han på garage-handtaget och det visade sej att jag inte låst garaget (!) så han fick däcken också, och medan han lyfte ur dom ur garaget till bilen, förbannade jag mej själv över nyckel-bort-tappandet, och förundrades över  mej själv (igen!)…..

….. och att detAlltid Är Något som Händer när jag ska göra något.

ALLTID!

Sen tog vi i hand och önskade varandra lycka till i livet.

Typ.

———————————————————————————————————–

PS. Han var inte i 30-årsåldern – han var född 1991!!! Han sa något roligt när vi åkte i bilen:

-”Jag fattar inte hur dom gamla människorna, som levde förr, klarade sej utan GPS!!”

Ha ha ha!

Jag svarade:

-”Jag är en sån ´gammal människa´och jag kan säga att vi klarade oss inte…. utan vi körde vilse – iallafall jag! Jag körde JÄMT vilse innan jag skaffade en GPS (…för en månad sedan typ….sa jag inte….) !”

-”Jahaaaa….”, sa han förundrat…

Murat var en mycket mycket trevlig kille, och jag önskar honom all Lycka med min (jävla) bil (!)….

…. och på sin ingenjörsutbildning som han precis påbörjat! DS.

.

Idag har jag varit på Danderyds sjukhus och slängt upp mina tuttar i tutt-pressen. Än slängde jag hit och än slängde jag dit…

…och ”huvudet dit och handen där”…

….och så: ”Squeeeezeee”.

Tänk vad många bröst sköterskan som arbetade där måste se:

”Typ 100 om dagen”, tänkte jag.

”Hon borde verkligen vara nöjd med sina egna, eftersom hon ser alla Normala tuttar hit och dit, som hon hugger tag i och ”squeeeezar” i maskinen: Långa, korta, breda, isärtuttar och ihoptuttar, hängtuttar och ståtuttar och kanske några silikon. Säkert squeeeezar hon en-tuttiga kvinnor också.

Och så lite grädde på moset, tack!”

Tänkte jag.

Minsting sitter och tittar på Cops (urk!) där en misshandlad och blödande man berättar att hans bror slog honom med en ”ashtray”….

-”Vad betyder aschtray?” frågar Minsting

-”Askkopp”, säger jag och stökar vidare i köket (som den husmor jag är…)

-”Vad är en askkopp?” frågar då Minsting

Då slår det mej hur OLIKA vi vuxit upp – Minsting och jag.

När jag var liten stod det EN askkopp på varje bord – minst! För man fick röka, och rökte, överallt där det fanns ett bord och en stol.

Ett bord UTAN askkopp? Nope! Fanns inte.

Jag växte upp i ett moln av rök, med en pip-stor-rökande pappa, och en feströkande mamma. Såsmåningom joinade vi våra föräldrar, jag och min storasyster…iallafall till festerna.

Men det var typ:

”Socialstyrelsen rekommenderar minst EN askkopp på varje bord”.

Nästan.

Men min käre yngste son, känner INGEN som röker!

Ingen i vår bekantskapskrets, eller i hela släkten (!), röker!

Och jag äger ingen askkopp.

Inte konstigt att mina söner tittar med FASA på Stenis när han går ut på vår balkong och RÖKER! Det är ju nästan som att se en människa ta en spruta med heroin! SÅ ovanligt är det i mina söners värld!

Men nu vet iallafall Minsting vad en askkopp är.

Tror jag.

WordPress kan inte bestämma sej vilket språk han/hon ska använda….

När jag ska skriva ett nytt inlägg klickar jag på ”New” och sen ”inlägg”.

Sen står det ”Follow” på en klick-grej…… men på en annan ”E-mail post changes”….

Det är som om Någon satt och skulle översätta allt, men orkade bara 75% och började sen gäspa och sa:

-”Äh, jag tar resten I MORGON….” 

…men sen fick hon lust att åka till Thailand på Värsta Semestern!

Och på WordPress trodde ”dom” att allt var färdigt….

….. för dom själva kunde inte svenska…

…..så dom var rätt nöjda…

…..och vi svenskar klagar ju inte….vi förstår ju nästan allt ändå!

Så vi bara kör.

Vi är vana vid att hoppa från svenska till engelska och tillbaka igen!

Tjohej, bah!

Men det finns ord jag inte förstår, och som jag inte tror någon kan förklara för mej någonsin, för jag förstår inte ens förklaringarna….

Men du kan ju försöka om du vill – om du tror att du är Superpedagogisk och kan sänka dej till min Neandertaldata-nivå i förklaringarna.

En del av de ord jag inte förstår är:

Widgets

Polls&Ratings

Webhooks

Text Messaging (jag förstår att det betyder text-budskap, typ, men vaddå liksom?)

….+ en massa andra ord som jag inte orkar rabbla här….

Sen kan jag också ”glatt” erkänna att jag kan bara skriva här (och lägga in bilder)….

….. och klicka in på andras bloggar och kommentera (ibland, för på vissa hittar jag inte ens kommentatorsfälten…) ….

…..och något mer kan jag inte.

 Att jag lyckades lägga in ”favoriter” till höger bild är en lycklig slump, men när jag försökt lägga in reklam tex…..Ha ha ha!

Näe.

 SKRIVA kan jag men resten borde min ”icke-än-anställda-assistent” sköta….för hjärnan har ”Kroniskt dataförståelse-stopp”.

 Tyvärr.

 Och jag har varken intresse eller tid nog till att sitta och lära mej alla data-modifjonger.

 Tyvärr.

När jag blir pensionär kanske….

Fast då kommer jag  ha fullt upp med att skriva böcker, och umgås med barn och barnbarn….

….. och oj vad många barnbarn det kommer att bli med fyra egna söner – och tre Stenis-barn – som troligen får barn…

….och  så alla hundar jag ska ha…

…..och Stenis får vara med på en kant också….mest hela tiden….

Kära nån!

Här gäller det att….

…hålla andan….

Eller nåt.

Idag cyklade Minsting och jag till Centrum, för vi skulle köpa en adapter….

….men det blev två par skor också!

Ett par åt Minsting och ett par åt Mellan…

… fast han inte var med….men han vill ju aldrig vara med när man handlar…inte ens när man handlar åt honom! Och sen köper jag ”fel saker” hela tiden, och så får jag byta och byta och byta….och när jag bytt till ”fel saker” igen…typ 5 ggr, så följer han med! Tjohooo! Och då är det lajbans, må ni tro!!….not!

Sådär lite impulsigt.

Och sen ville Minsting ha en glass – och jag me!

Så vi tog en glass-paus, men två kulor var:

Minsting – blåbär och jordgubb

Jag – romrussin och AfterEight

MUMS!

Sen cyklade vi hem igen….

….. och jag gjorde Lasange – en hel plåt full!

Fick jag poäng i Husmorshimlen då?

”Ja, 43 poäng!”

…..men det kanske blir minus av att jag inte städat…?

”Ja, 44 minuspoäng….”

*suckar*

Jag borde dock få en Medalj för att jag är Världsbäst på att lägga glasögon överallt –  utom där jag sen letar!

*delar högtidligt ut en Medalj till Mej Själv med Fanfar-ljud trumpetande i öronen*

Och det känns verkligen som om han bara klivit tillbaka in i flocken, och att han hör hemma här.

 Så det är väl bara att ”gilla läget” – även om det är bökigare med tre hundar i koppel, än två – speciellt när två utav dom inte är nå´ vidare på att gå i koppel…. 😛

Flisa har jag lös så ofta jag kan. Hon är dock helt orädd för bilar, vilket gör att hon måste vara kopplad nära trafik.

 Annars struntar hon i både människor och andra hundar, när hon är lös, har superbra lokalsinne, och älskar mej (!)….

…. så att det sista hon skulle göra i livet vore att lämna mej, frivilligt. Hon är ALLTID där jag är – t o m när jag går på toa!

Milton har noll lokalsinne och älskar ALLA, så honom måste jag har kopplad för att han inte ska hälsa på alla….

…. eller eventuellt byta familj. Dessutom  hittar han inte hem, om han kommer bort ifrån oss.

Beppe älskar också alla, och skulle nog gärna följa med vem-som-helst hem. Om han har lokalsinne vet jag inte än. Men han beundrar Flisa väldigt, och är bästis med Milton, så jag tror han ändå följer med den här flocken i första hand.

Jag har alltid haft en STARK Biologisk Klocka, och enormt STARKA  kärleks-moders-känslor för alla småkryp och barn och allt! Mycket starka såna känslor! Jag tror ALDRIG dom försvinner! För jag ÄR sån! Känslostark.

När jag lyfter upp Beppe och håller honom på armen, får jag såna STARKA känslor av Moderlighet eller Kärlek, eller vad det är…

…..sådär så det gör ONT i  hjärtat!

Så kände jag också häromdagen, när Stenis SMS:ade:

”Jag älskar allt som är du”.

Då gjorde det ONT av kärlek i hjärtat….

….. och jag tappade nästan andan….

….sen flöt jag omkring på ett rosa moln i flera dagar efteråt…

…FAST jag hade huvudvärk…

Det KAN man faktiskt ha på ett rosa moln…. (VIS av Erfarenhet).