
Lisa, 5 år, hälsar på mej idag igen. Jag har dukat upp med några kakor och ett glas saft, som vanligt.
-”Men var är drömmarna?” säger Lisa.
-”Drömmarna?” frågar jag undrande
-”Ja, dom där kakorna….” säger Lisa.
-”Jasså dom! Dom är slut. Vi har inga såna nu.”
-”Jag kan baka såna med mamma när jag kommer hem….” säger Lisa, som för att trösta sej själv….så fortsätter hon:
-”Men hur får man in drömmarna?”
Hon funderar vidare högt:
![]()
-”Man sätter sej nog så här: *lutar huvudet bakåt på stolen och blundar* , och sen drömmer man lite….och sen tar man drömmen och stoppar in den i smeten…när den är som mest kladdig….SEN är det en drömkaka!”
Hon ser nöjd ut.
-”Ja, så gör man nog….” säger jag och ler.