Dagsarkiv: 6 oktober, 2011

Jag är ”helt körd i huvet!”, enligt Mellan.

Om jag inte fattar vad han säger/menar på en hundradels sekund, så suckar han djuuuupt och säger:

-”Meh, åååååååååååå! Du är ju helt körd i huvet!!”

….och det är väldigt sällan jag fattar på en hundradels sekund.

Exempel:

-”Vad fick ni till lunch i skolan idag?”

-”Jag åt inte i skolan.”

-”Nähä, var åt du då?”

-”Alltså, vi fick åka till bildlärarens keramik-grej och titta, och sen när vi skulle åka tillbaka till skolan, med bussen, så sprang Jonte och Tobbe iväg för att titta på nån jävla bil som stod parkerad…åsså kom bussen och vi bah ropa att dom skulle komma, för det var Jonte som hade busskortet, men dom bah titta på den där bilen…så vi missá bussen….så då åt vi vid Centrum.”

-”Jaha. Åt ni på Subway (vet att han älskar mackorna där)?”

-”Meh, åååååååå! Vi var inte i Centrum!!”

-”Nähä…jag tyckte att du sa det…Var åt ni då?”

-”Vet inte.”

-”Vet du inte vart ni åt?!?”

-”Näe!” *irriterad*

-”Men var var ni då?!”

-”Meh, ååååååååååååå! Jag SA ju det: Vid Centrum!” *fräser*

-”Vilket Centrum?!” *förvirrad*

-”Meh, ååååååååååå! Du är ju helt körd i huvet?!? Här! Jag SA ju det! Fattar du inte svenska?!”

*jag andas djupt*

-”Men Subway ligger ju i Centrum!?!”

-”Men ååååååååååååååååååååå! Det går ju inte att prata med dej! Du lyssnar ju inte!!”

-”Men du säger ju att ni var i Centrum, och Subway ligger ju där!”

-”Meh! VID Centrum – inte I!”

-”Jaha…..”

Jag andas djupt och räknar till 10 i mitt huvud…Tänker inte gå igång på hans tonårsfasoner, även om det är störtirriterande.

Det går en minut, sen säger Mellan på Ett Trevligt Sätt:

-”Kan du förhöra mej på provet sen?”

-”Okey!”

Härligt att jag får förhöra min son, TROTS att jag är Helt Körd i Huvet och inte fattar svenska…..

Idag när jag cyklade hem på lunchrasten mötte jag en kvinna med söt hund så jag  stannade upp för att berömma hunden. Vi började prata. Hon konstaterade att ”hunden är ett fantastiskt sällskap sedan jag blev änka”….

När jag sedan cyklade vidare startade mina tankar:

Först tänkte jag: ”Jag vill inte bli änka!”

Sen tänkte jag att jag tyvärr MÅSTE genomleva närståendes död….

…. för det måste alla…..

Det ingår liksom i Livet….

 ….men VEM det blir som dör, NÄR, och av VAD, vet man inte innan (som tur är…).

Pappa, farmor, farfar, morfar, mormor, farbror har redan dött…Men vem blir det nästa gång?

Sen tänkte jag:

 FÖR ATT KUNNA NJUTA OCH UPPSKATTA LIVET ORDENTLIGT tycks det som om man först måste ha varit utsatt för döden på något sätt….

Först då förstår man innebörden av Carpe Diem, liksom.

Mina ”Jing-och-Jang-tankar” fortsatte:

För att riktigt kunna uppskatta sina pengar, kanske man bör ha varit utan/fattig…..

….för att riktigt kunna uppskatta att man får äta sig mätt, kanske man måste ha varit utsatt för svält, eller åtminstone rejäl hunger….

….för att kunna uppskatta kärlek, närhet och värme, kanske man behöver ha varit utan?

….för att uppskatta Något Över Huvud Taget kanske man först måste ha fått uppleva att vara Utan?

Summa av kardemumma:

”Man saknar inte kon förrän båset är tomt.”

Typ.