Hemligheter…/erviluca

Vi träffades första gången vid inskolning av våra söner på dagis. Det ”klickade” direkt, och vi satt i fika-rummet och pratade och pratade och pratade….och ville knappt gå hem, när sönerna hade gjort sina 2 timmar ”utan förälder” på dagis…

Sen träffades vi hemma hos mig, där det bara blev så att vi berättade Det Allra Hemligaste för varandra. Sånt man  inte kunde säga till Någon Annan….

Nu har det gått ca 7 år…och det har blivit så att vi tre träffas ett par gånger per år, eller mindre….och berättar Det Allra Hemligaste för varandra.

Efteråt är vi alla tre lättade, för det är så skönt att berätta det där ”Allra Fulaste – Allra mest Pinsamma” för någon, och veta att det försvinner ingenstans. Det stannar där hos dom två….hur dumt det än är…

Livet tar sina knöliga vägar ibland, och bakom Dom Snygga Fasaderna kan det ligga Skelett, och i garderoberna bor det hundar….

…och det berättar vi för varandra.

Sen skils vi åt, och umgås inte i vardagen.

Klara har sitt liv, Lotta sitt och jag mitt.

Men om 6- 12 månader får jag veta fortsättningen på Deras Hemliga liv, och dom får veta fortsättningen på Mitt….