Igår när jag halvlåg i soffan och slö-tittade på TV, hörde jag i hallen:
*host host host host*
Det var Flisa som hostade.
Jag fortsatte titta på TV….
*host host host host*
Ljudet från Flisa var Annorlunda. Jag kände inte igen det. Visst hostar hon ibland, men inte upprepade gånger och inte med den tystnaden emellan….
*host host host host*
Jag gick ut i hallen.
Där stod Flisa och såg ut som om hon satt något i halsen. Jag stoppade ner fingrarna i halsen direkt och drog upp en klump ihop-kletad buffelhud, som satt som en propp där.
Eftersom klumpen var alldeles kletig kastade jag den ifrån mej, på golvet, varvid Flisa direkt sprang fram till klumpen och åt upp den IGEN!
*host host host host*
Den fastnade DIREKT.
Ner med fingrarna igen och upp med proppen.
Flisa, som i vanliga fall är en rätt klok hund, ville ha tillbaka klumpen och följde ivrigt med mej till toaletten där jag kastade den och spolade.
Missnöjt lufsade hon tillbaka till resterande buffelhudsben som låg kvar i hallen….
Inte lärde hon sej något av detta Misstag och inte fick jag några Hurra-rop ifrån henne, trots att jag precis räddat hennes liv.
Otack är världens lön.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Verkligen otacksamt. Det låter mest som du fick skäll faktiskt.
GillaGilla
Typ. 😛
GillaGilla
Vilken tur att du insåg i tid vad som var galet =0(
Hemikramar ♥
GillaGilla
Ja, man har, som tur är, någon slags ”magkänsla” när det händer något med barnen eller hundarna, för det mesta…
GillaGilla
men det är för att hon bara använder en av sina hjärnhalvor, den emotionella, och inte den analytiska , precis som du, har fått för dig att du gör,hehe…..
hej från mig igen
GillaGilla
Jepp!
🙂
GillaGilla