Mellan suckar. Han har en ”OMÖJLIG!!!” läxa……. NU IGEN!
Jag fattar inte att dom (lärarna) ALLTID ger Mellan OMÖJLIGA läxor!
Har dom något emot honom, liksom?
DESSUTOM talar lärarna om för ALLA ANDRA i klassen EXAKT vad som förväntas av dom, UTOM för Mellan…..
……Jag vet inte om dom rynkar ögonbrynen och ser stränga ut, och pekar på Mellan och säger: ”GÅ UT UR KLASSRUMMET!!” och sen viskar dom lite (så att Mellan inte hör genom dörren) vad eleverna har i läxa och hur dom ska göra den.
Sen får Mellan komma in igen.
För så här låter det hemma:
-”Mamma! Jag har läxa i svenska!” suckar Mellan uppfodrande (som om det är MITT fel!).
-”Okey, vill du ha hjälp? Jag är jättebra på svenska!” svarar jag sådär ”töntigt glatt”….
-”Ja, men jag vet inte vad vi ska göra….” gnäller Mellan
-”Eh, va?! Hur vet du då att du har läxa?” undrar jag förvånat
-”Dom sa det…..”
-”VILKA sa det?”
-”Typ….dom andra….typ Robert och dom….”
-”Okey, så ROBERT visste att ni hade läxa? Frågade du Robert vad det var ni skulle göra då?”
-”Näe…..”
-”Men då är det ju ingen idé alls att du ens SÄGER att ni har läxa….om du inte har någon aning om VAD ni har i läxa…..”
-”Meh! Jag MÅSTE ju göra den, ikväll!!! Och skicka till läraren via mail! Annars får jag IG!!”
Plötsligt är det K A T A S T R O F – L Ä G E ! ! !
-”Men RING Robert då, och fråga!” säger jag…
-”Men HAN vet ju inte!” fräser Mellan.
-”Du SA ju att han visste det nyss…???”
-”Näe….fast vi har typ att vi ska skriva två dikter….olika…..”
-”Kul! Då gör vi det! Vi hjälps åt!”
Nu är jag sådär jobbigt hurtig igen, märker jag.
Ju segare Mellan är desto hurtigare blir jag….
-”Men man ska ju skriva på datorn och vi har ju inget internet!”
-”Äsch, det viktiga måste ju vara ATT du gör läxan….Vi skriver på vanligt papper så tar du med det i morgon.”
-”Men ååååååh, jag kommer INTE att bli godkänd!!!”
-”För att du skriver på FEL papper?!?” frågar jag förvånat.
-”Typ…..”
-”Isåfall pratar jag allvar med läraren. Självklart är det viktigare ATT göra läxan, dvs skriva dikterna, än VAR man gör dom”……
Vi diskuterar detta faktum fram och tillbaka tills jag känner att jag börjar få hjärnsläpp…..men jag får till slut stopp på på denna livsavgörande diskussion och sätter mej bredvid Mellan och startar ”hjälpen”:
-”Vad vill du skriva om?”
-”Vet´nte…..” *suckar*
-”Eeeee, våren?”
-”Nej”
-”Kärlek?”
-”Ååå, vad gay!”
-”Dataspel?”
-”Nej”
-”Vad du tycker om?”
-”Gay!”
-”En banan”
-”Nej”
…………..*säger 200 förslag till*…….
……………*får 200 NEJ/GAY till*…….
-”Näe, nu ger jag upp! Jag går ut i köket så kan du ropa när du kommit på något”, säger jag till slut.
-”Okey. Vi skriver om en banan då!” säger Mellan då.
Vi skriver tillsammans en dikt om en banan. På rim.
Sen ska vi skriva en dikt till…..
-”Det skulle nog handla om musik tror jag….” säger Mellan då lite vagt sådär….
Vi hittar på en dikt om musik.
-”Nu är det bara novellen kvar”, säger Mellan sedan.
-”Novellen?!?”
-”Ja, och den skulle vara om Renässansen…” säger Mellan som plötsligt tycks VETA vad dom har i läxa….
……han kanske slapp gå ut ur klassrummet denna gång iallafall..?..
Jag frågar vad den ska handla om, och han har faktiskt några ideer….Utifrån dessa ideer sätter vi ihop en novell….fast den kan inte skrivas ut på datorn, utan måste handskrivas. Mellan ”orkar inte”, så jag gör det åt honom…..
-”Men vad säger din lärare när det är MIN handstil på novellen som DU skulle skriva?” frågar jag.
-”Äh, jag kan säga att du skrev , och att jag sa vad du skulle skriva….” säger Mellan….
-”Om du vill kan jag skriva ett litet brev till läraren och förklara?” säger jag hjälpsamt.
-”Å fy vad piiiiinsamt! ALDRIG!” svarar Mellan och tittar på mej som om jag sagt att jag skulle mörda alla barn i hela skolan och spola skolgården med deras blod…..
Tonåringar!
erviluca #mammatillfyrakillar 