Månadsarkiv: juni 2011

Jag är ”allergisk” mot ”nej-sägare” (läs föregående blogginlägg)….

….men klarar ändå en ”Tillfällig Nej-sägare” i form av en tonåring….

….men att både träffa en Äkta Nej-sägare och tampas med en tonåring KAN bli för mycket…..

…..så när Mellans standardsvar är ”NEJ!” till allt….står jag ut…

……och står ut……

……och står ut…

….för jag veeet ju att det är en ”tonårsgrej”…

….hormonerna som ”talar”…

…..och att det går över…..så jag…

…står ut lite till…

….och lite till….

Men sen (!) :

EXPLODERAR JAG!!!!

…i en KASKAD av:

Arga Ord

Ilskna Uttryck

Hög, skrikande röst

Stampande fötter

…….och allehanda andra ilskna uttryck…

….som HÖRS!

Så går ni förbi vår balkong idag/ikväll…

…..så vet ni vad som händer/låter….

Det är mitt Tålamod som är SLUT!

….och vet ni vad Mellan gör?

…………………….

……………………

…………………..

……………………

Svar:

Lyfter på lojt på ena ögonbrynet….

Jag har, med åren, blivit allergisk mot ”nej-sägare”, och jag måste kämpa som en idiot för att inte förkasta ALLT dom säger och tycker och tänker DIREKT, när ”dom” uttalar sej.

Jag måste vänja mej vid att ”nej-sägare” FINNS och faktiskt…..(det gör ont att erkänna…)…. behövs….

…..ibland…

….kanske……

……ELLER?

Jag växte upp med en ”nej-sägare” som mamma. Hon var lite mer ”finkänslig” med sina ”nej” , och ofta dolde hon dom med ”vad-ska-grannarna/folk/människor-säga?” eller ”så-kan-man-väl-inte-göra?”…

Hon gav också ett väldigt positivt intryck –  ett ”JA-sägare-intryck”.

Min pappa var en ”ja-sägare” som dolde sej under en ”negativ och inåtvänd energi”….och man trodde att han egentligen sa ”NEJ” fast han inuti troligen sa ”ja”…till det mesta!

Snacka om att jag blev….kluven!

 Inuti, förstås.

Sen valde jag en ”Falskt Positiv NEJ-sägare” som man nr 1…

..och en ”Falskt Positiv NEJ-sägare” som man nr 2…

….. för ”skenet bedrog” och jag förstod inte…

…..förrän jag var där….

…..mitt i Äktenskapet, som var kantat av ”NEJ!” :

-”Kan vi inte gå till……..?

…avbröts av…

-”NEJ!”

-”Vi kan väl….?”

….avbröts av ….

-”NEJ!”

-”Jag tänkte att jag skulle…..”

…avbröts av….

-”NEJ!”

-”Jag ska……”

…avbröts av…..

-”NEJ!”

……………………………………………………………………………………………………………………..

Faktaruta

Vad händer med en människa som ständigt stoppas? Som inte ens får prata till punkt, och/eller uttrycka sin vilja och/eller få den igenom?

1. Människan krymper och försvinner och blir en ”medföljare” istället…en som inte tar initiativ och blir ett ”ingenting”…..frustrationen kanske växer, men dock inuti….och blir kanske lite magont, huvudvärk och kanske en skopa ångest också….

2. Människan tystnar. Slutar berätta om sina tankar och åsikter och ideer. Håller allt för sej själv.

3. Människan lär sej olika knep för att ”komma förbi nej-sägarna”: Luras, ljuger, kör över, blir dominant, lyssnar inte tillbaka, kör sitt eget race.

4. Människan säger ”Tack och hej!” till ”nej-sägarna” och kliver iväg på en Egen Väg i livet. Går kanske t o m ihop med andra ”ja-sägare”….

……………………………………………………………………………………………………………….

Själv blev jag en blandning av alltihop, tror jag, men nr 2 och 3 har dominerat i mitt liv.

Jag är så jävla less på ”nej-sägare”.

SÅ.

JÄVLA.

LESS.

Fr o m NU ska jag omge mej enbart med JA-sägare!

Alltså, inte såna som säger ”ja” till allt:

-”Vill du ha mjölk?”

-”JA.”

-”Vill du följa med mej till…..?”

-”JA.”

Inte såna!

Men såna som lyssnar FÖRST, funderar sen och tycker till…..

Såna som tar mej på allvar och inte stoppar mej innan jag ens pratat färdigt.

Såna som är POSITIVA och som sänder ut positiv energi.

SÅNA ska jag umgås med.

Resten får FINNAS…..

….. men inte nära mej…..

Jag vill inte bli smittad!

Och dessutom är jag ALLERGISK!

Tyvärr finns dom ju på jobbet…..

…… men jag kan välja bort dom på fritiden…..

……och försöka låta deras negativa ”Nej-sägar-energi” rinna av mej som ”vatten på en gås”….

…….iallafall ibland…

Hon skulle kunna vara min dotter…

…..och vore hon det skulle jag vara stolt som en…tupp!

Jag hade rejäla fördomar inledningsvis. Bestämde mej för att hon var ytlig, fånig, korkad, materialistisk osv…

……utan att egentligen läsa bloggen…

…..och inuti mej själv tyckte jag rätt illa om mej själv för att jag bestämde mej för detta utan att VETA! Jag kan dock ge mej själv lite kredit eftersom jag inte pratade med någon om vad jag tänkte, för Blondinbella har för mej aldrig varit ett samtalsämne av vikt….

…men tänk om någon frågat – vad hade jag då svarat: ”Jag tycker hon är ytlig” eller ”Jag kan inte svara för jag är inte tillräckligt insatt”?

Ärligt talat vet jag inte.

Nu har jag sett denna ”lilla skrutta” i ”Let´s dance” och så har jag sett henne i några intervjuver på TV. Och jag häpnar över hennes styrka!

 Hon är en förebild för många unga tjejer!

 Faktiskt.

 Och på många sätt.

All kritik som hon måste ha utstått genom åren, har kanske runnit av henne som vatten på en gås (?), för kritik är något man får ta när man blir ”stor”. Kanske är det enklare att ”ta kritik” om det man skriver inte är sant? Jag vet inte.

Men hon är 20 år och får svara på frågor man som 20-åring knappt ska behöva ha svar på!

Det krävs mycket av UNGA kändisar: Dom ska kunna veta hur Hela Sveriges Ungdomar mår och vad dom behöver, och när dom säger ”fel” skrivs det om det i veckor (!) i tidningar, Dom ska kunna veta hur politiken ska utvecklas i Sverige, Dom ska kunna svara på Stora frågor som många 50-åringar inte ens tänkt på!

 Det ställs stora krav på en liten skrutta som är 20 år!

Å andra sidan har hon visat sina framfötter så man häpnar! Och hon tycks ha mod för en hel generation!

Hoppas hon orkar. Hoppas hon har stöd.

Hon har väl tunga dagar som alla andra….antar jag. Och då  hoppas jag det finns folk som bryr sej om Henne.

Som bryr sej om Den lilla ”Skruttan” inuti…

….eller egentligen x 2, eftersom 2 har samma-likadan skolavslutning, eftersom dom gått i 8:an och 9:an i samma stadie…….

…………………………………………………………………………………………………………………….

En bakåt-titt:

Jag minns när vi hade barn i tre ”stadier” och därmed var det ”Skolavslutning x 3” – verkligen!

 Först ”lågstadiet” (som ju inte heter så längre) kl. 8-10 och sen var det ”mellanstadiet”  kl.10-12 och sen var det ”högstadiet”  kl. 12-14….

……..och ibland lite längre beroende på hur mycket 9:orna fixat och ordnat och hur mycket dom grät och sånt……

……. och när man INTE är förälder till någon i 9:an blir det otroooooligt segt att sitta och lyssna på en massa historier om ”åren som gick”……

……när luften dallrar av hetta och dessutom är slut……och man suttit och andats ”Inget Syre Alls” sedan klockan 8 på morgonen….Pust!

Därefter delades det ut Medaljer till De Föräldrar som tagit sej igenom HELA skolavslutningen genom alla stadier samma dag!

NOT!

SLUT, på bakåt-titt!

…………………………………………………………………………………………………………………………

DAGENS TITT!

Först var det Minstings skolavslutning i mellanstadiet. Minsting går i en klass där nästan alla är som små ”musikalartister” och älskar att stå på scenen! När dom sjunger, och dansar, är det en fröjd att se!

På Grabbarna Grus´ skola håller barnen i hela avslutningen. Dom har allt ifrån 1 till 3 konfrencierer och så får den som vill uppträda (givetvis repeterat i veckor i förväg!).

Idag var det flera solister, några duos och några trios, en som spelade keyboard, 7 stycken som spelade gitarr (kompade), en som spelade trummor, 3 som dansade magdans (!) och så visade 9:an ett bildspel på väggen från alla år som varit, med musik till. Alla klasser sjöng dessutom 2 låtar var.

Tre stycken ur nian höll ett tal till lärarna. Det var gripande. Speciellt som en av tjejerna bröt ihop i tårar och inte kunde säga ”sina ord”, utan det fick en kille göra istället….

Det är stort att ha klarat av hela grundskolan.

 Att ha gjort sin ”plikt” i skolan.

 Att ha gått 10 år i skolan (ja, det blir så när man startade som 6-åring).

Idag blev Storing STOR!

Och igår tog han sin första fylla….efter Avslutningsmiddagen för niorna.

Och vet ni:

 Jag tycker det är helt okey att ta en ”liten fylla” när man är 16 ½ år…..

….. och precis har gått ut nian!

Det var en dag när jag gick och tänkte på…

…… att jag skulle vilja Slippa ALLT Ansvar! Verkligen Super-slippa!

En sån där dag när det kändes som att jag var fastlåst till händer och fötter…

…… och ALLTID måste Ta Ansvar och se till att Andra mår bra…..

……. och en sån dag när jag kände att jag skapar Barnens Framtid NU NU NU!……

….. och det kändes så TUNGT….och Ansvarsfullt!

….och jag ville bara SLIPPA…..ett tag….

DÅ kom jag på det!

Det finns två sätt:

1. Vara löjligt rik, så man kan betala någon som fixar allt åt en….

2. Bo i fängelse.

Och när jag funderade vidare så kom jag fram till:

1. b) JAG kan inte bli ”löjligt rik”, om jag inte rånar en bank, och kommer undan….Å andra sidan OM jag rånar en bank och inte kommer undan, så hamnar jag i fängelse (= 2 b)):

2. b) Jag kan hamna i fängelse om jag gör något rejält brott (se ovan).

Hm….Jag kanske borde råna en bank…..

MEN! Då är jag en otroooligt dålig förebild för mina söner…..

Dessutom vågar jag inte…jag skulle tycka för synd om personalen, som skulle bli skrämd….

….och så skulle mitt Samvete äta upp mej…inifrån….

*suckar*

Jävlar!

Jag kommer inte undan Ansvaret!

När Minsting fyller 18 år (och myndig) har jag haft Ansvar för (omyndiga) barn i…..*räknar*…..

……..i 35 år – oavbrutet!

När Minsting fyller Myndig ska jag PARTA!!!

Och släppa loss!

 Och BETE MEJ!

Som en Idiot!

Ha ha ha ha ha ha!

Det är ”bara”……*räknar*…..6 år kvar!!!

Jiiiihaaaa!!!!

Jag är sjuk.

Det började i helgen, med ”host host host host host!!!”…..och sen kom lite mer ”host host host host host!” och sen kom ”obehagskänsla-i- hela-kroppen”, trötthet, VÄRK i hela kroppen – speciellt i alla leder…som till sist kryddades med feber: Influensa.

Igår sov jag NÄSTAN hela dagen….Ååå, vad sköööööööönt!

 – förutom  x antal korta hundpromenader….och viss matlagning osv…

…..DESSUTOM lyckades Flisa rulla sej i bajs – troligen människobajs – på EN promenad, vilket innebar att jag, med feber och ont i hela kroppen, fick sitta halvböjd över badkaret och duscha och schamponera ”skitkorven till hund”…..Nåja….Shit happens!

När  jag hostar OCH andas in djupt gör det ont i lungorna….har jag lunginflammation då?

 Jag får såna där ”kloka ord” skickade till mej av och till….Speciellt kommer dom ifrån USA = min syster som bor där.

Min syster som ÄR Ordning och Reda, och som sist hon var här, rensade mitt förråd, tillsammans med sin man, och häpnade över min oordning och min stökighet…

Själv kliver jag över röran i hallen, slänger högen med kudddar åt sidan i soffan och slänger mej ner och stör mej inte en sekund på glas som inte plockats undan från bordet i vardagsrummet, eller smulor på skärbrädan i köket. Det kunde lika gärna vara MITT glas eller MINA smulor, tänker jag.

Ibland tar jag bort  glaset – ibland gör någon annan det. Ibland tar jag bort smulorna – ibland gör någon annan det…

Jag tänker inte låta min energi gå åt till så oviktiga saker som ”VEM har ställt glaset där?!?” och jag tänker inte uppröras över smulor på en skärbräda. Jag vägrar!

Och jag blir TOKIG när någon ställer en sån fråga på jobbet tex. Då vill jag bara gå ut i köket och superstäda så det SKINER – bara för att SLIPPA höra: ”VEM ställer sin kaffemugg i diskhon?!”.

 För jag känner:

 ”VEM BRYR SEJ!?! Stoppa in den jävla kaffemuggen i diskmaskinen och håll käften, du som stör dej så! Nästa gång är det DU som inte hinner/orkar/kan ställa in DIN mugg!”

Nåja.

Nedanstående text beskriver hur vi ska Fånga Dagen (Carpe Diem), Leva i Nuet, Ta tillvara Det Viktiga i Livet och göra det som är Viktigt, dvs älska våra medmänniskor, bry oss om dom som står oss nära, och inte skjuta upp Viktiga Saker (och då menar man INTE att städa!) till i morgon, för man kanske inte ens lever i morgon!

Det är en viktigt text och den går säkert varv på varv runt jorden….

MEN ÄNDÅ så stör sej ”folk” på stökighet! Jag får ständigt ursäkta min stökighet, att jag inte plockar undan grejer DIREKT, att jag hellre kliver över en hög skor i hallen än ropar: ”VEM har ställt skorna mitt i hallen?!?” och kräver att DEN PERSONEN ska ställa undan SINA skor osv osv.

Så det är inte lätt att ”Leva Idag” (Carpe Diem) och Rensa bort det Oviktiga!

MEN….:

JAG KAN DET!

Och när jag nu är fulländat duktig på att ”strunta i att städa” och ”Prioritera Viktiga Saker” istället, så får jag skit för det!

 Av Andra.

 Jämt.

 Att ha det Snyggt och Städat omkring sej, att ständigt Plocka Undan och ha det SKINANDE RENT omkring sej, står högre i kurs än att ha det lite stökigt och rörigt.

Punkt.

Liksom.

Det ÄR så.

Om jag inte stör mej på DIN superordning behöver väl inte DU störa dej på MIN stökighet, kan jag tycka…eller?

………………………………………………………………………………………………………………………..

Texten nedan fick mej att skriva det ovanför:

…………………………………………………………………………………………………………………………

Jag vill vara båten – du får vara Hamn

så vill jag  långsamt flyta – in i din varma famn

Känna din värme och höra din röst

luta mej mjukt emot ditt bröst

När du behöver prata eller gråta lite grann

så finns jag här för dej, du stora starka man

för även om man är stor och modig utanpå

så finns en Liten inuti som jag kan lyssna på

Jag trodde verkligen INTE det skulle kännas så här, att vara så här gammal.

Jag trodde verkligen INTE att livet skulle vara så här när jag blivit så här gammal.

ALLT känns väldigt annorlunda, mot vad jag trodde.

ALLT ÄR annorlunda mot vad jag trodde det skulle vara/bli.

INGET stämmer.

Jag är inte Lugn och Klok och Vettig och Kan Allt, och känner mej varken speciellt ”Färdig” eller ”Vuxen”.

Jag har inte Ordning och Reda på allt och har inte Tänkt igenom allt jag gör och har  inte Planerat mitt liv, och nu inte flyttat till Mitt Ideala boende, som jag trodde….

Jag lever inte med mannen jag gifte mej med, inte ens man nr 2 (!), utan jag är singel och lever ensam….

Mina barn är inte vuxna, och har inte flugit ur boet, och klarar inte sej själva och har inte fått egna barn…

Vissa dagar tycker jag det är KUL att Livet fortsätter på ett Spännande och Oförutsägbart sätt…

Andra dagar vill jag bara ha lugn och ro….och vill liksom nå ”mål”.

”Score!” liksom….

Vissa dagar tycker jag det känns bra att jag Vågat i livet – att jag kastat mej ut och satsat….

Andra dagar önskar jag att jag inte varit så Våghalsig, utan att jag stannat upp och väntat, avvaktat…

Bidat min tid, planerat…

Stannat upp.

Men nu är det som det är, och jag är den jag är, men inte den jag trodde jag skulle vara i den här åldern….

Det var bara det jag ville säga.

Hans kropp säger: ”Rör mej inte! Ta inte i mej!”.

Men rösten säger…ingenting.

Hans kropp säger: ”Gå! Stick !Försvinn!”

Men rösten säger….ingenting.

Hon säger: ”Jag älskar dej!”

Han svarar: ”Jag älskar dej också!”

Förvirringen är total.