Prästen ringde igen. Hon hade inte fått tag på den där Personen som jag skulle prata med, som ”kunde sånt här”….
Jag sa att det spelar ingen roll, för jag vet ändå inte vad jag skulle prata med Personen om.
Prästen sa att:
-”Vi har inte resurser för En Sån som Mellan.”
-”Eeeeh?! Va?!”
-”Näe, för om han ska vara här måste en person gå med honom hela tiden, för att få kontakt.”
-”Eeeeh?! VA?! Det bästa är att vara mot honom som mot alla andra!” sa jag.
-”Nej, vi tror att han skulle behöva en egen resurs”, säger Prästen på fullt allvar.
-”Men! Det låter som om ni anser att han är helt udda och störd, och då tror jag faktiskt inte det är bra att han kommer tillbaka alls”.
-”Ja, han är ju svår att få kontakt med….vi har verkligen försökt hela tiden….”
(förklaring: ”Hela tiden” = 3 dygn)
(Mellan fick rött kort av prästen, kan man säga)
-”Mellan är en helt normal kille som är lite blyg just nu. Det kommer troligen att gå över, eftersom jag har haft andra söner som det gått över på, men att stämpla honom som ni gjort, är inte bra.”
-”Det har ju gått så lång tid nu också, och han har varit borta så länge….Det kommer att bli ännu svårare för honom att komma tillbaka nu, och så är han ju så BLYG också!”
-”Jag tycker det låter som om ni helt enkelt inte tycker om honom….”
-”Nejdå, men han är väldigt svår och vi tror att han behöver en resurs, och vi kan inte avvara en person till bara honom.”
-”Men det skulle han varken behöva eller vilja heller. Vi avstår från lägret. Vi struntar i det.”
-”Han kanske har mognat till hösten och kan gå på ett konfirmationsläger då?”
-”Kanske det. Hejdå!”
erviluca #mammatillfyrakillar 