…..för jag kan bara inte slösa mer tid – och energi och frustration – på att köra vilse!
När det var ”föräldradag” på Storings konfirmationsläger förra året, hittade jag inte dit, och körde runt runt och fram och tillbaka i 2 timmar EXTRA (!) innan jag hittade! Så när jag äntligen kom fram, var allt slut och alla föräldrar på väg till sina bilar….
Storing var tapper och sa ”Det gööör inget!”, men jag skämdes som en hund!
I morgon är det dags för ”föräldradag” på Mellans konfa.läger….
……och han SMS:ar oroligt: ”Hur ska du hitta?”
Jag kommer inte att hitta! Jag hittar inte ens med karta och kompass! Jag var SÄMST i skolan när vi orienterade, och hade jag inte haft en kompis med mej (med lokalsinne och andra Viktiga Hitta-sinnen) så hade jag förmodligen virrat runt i skogen än idag…
Jag har INGET lokalsinne, och INGA såna sinnen alls!
Om jag går en stig i skogen, åt ETT håll…och gör det 258 ggr (!) så hittar jag inte om jag går åt ANDRA hållet!
Jag lovar!
Så illa är det.
Jag kan verkligen ”Hitta Vilse”, som någon töntig grej för barn hette för några år sedan….
…eller nu….
Jag hittar Det Vilsna, kan man säga…..
Jag vänder mej om och känner inte igen mej alls! För allt ser annorlunda ut när man vänder sej om och min hjärna ”konfigurerar” inte om sej….
Typ.
Så idag ska jag köpa en billig GPS…..
….fast jag egentligen inte har råd….
….för att köra vilse kostar också pengar….
….det kostar ju bensin! I mängder.
För jag kör ju Supervilse!
erviluca #mammatillfyrakillar 