Jag har, med åren, blivit allergisk mot ”nej-sägare”, och jag måste kämpa som en idiot för att inte förkasta ALLT dom säger och tycker och tänker DIREKT, när ”dom” uttalar sej.
Jag måste vänja mej vid att ”nej-sägare” FINNS och faktiskt…..(det gör ont att erkänna…)…. behövs….
…..ibland…
….kanske……
……ELLER?
Jag växte upp med en ”nej-sägare” som mamma. Hon var lite mer ”finkänslig” med sina ”nej” , och ofta dolde hon dom med ”vad-ska-grannarna/folk/människor-säga?” eller ”så-kan-man-väl-inte-göra?”…
Hon gav också ett väldigt positivt intryck – ett ”JA-sägare-intryck”.
Min pappa var en ”ja-sägare” som dolde sej under en ”negativ och inåtvänd energi”….och man trodde att han egentligen sa ”NEJ” fast han inuti troligen sa ”ja”…till det mesta!
Snacka om att jag blev….kluven!
Inuti, förstås.
Sen valde jag en ”Falskt Positiv NEJ-sägare” som man nr 1…
..och en ”Falskt Positiv NEJ-sägare” som man nr 2…
….. för ”skenet bedrog” och jag förstod inte…
…..förrän jag var där….
…..mitt i Äktenskapet, som var kantat av ”NEJ!” :
-”Kan vi inte gå till……..?
…avbröts av…
-”NEJ!”
-”Vi kan väl….?”
….avbröts av ….
-”NEJ!”
-”Jag tänkte att jag skulle…..”
…avbröts av….
-”NEJ!”
-”Jag ska……”
…avbröts av…..
-”NEJ!”
……………………………………………………………………………………………………………………..
Faktaruta
Vad händer med en människa som ständigt stoppas? Som inte ens får prata till punkt, och/eller uttrycka sin vilja och/eller få den igenom?
1. Människan krymper och försvinner och blir en ”medföljare” istället…en som inte tar initiativ och blir ett ”ingenting”…..frustrationen kanske växer, men dock inuti….och blir kanske lite magont, huvudvärk och kanske en skopa ångest också….
2. Människan tystnar. Slutar berätta om sina tankar och åsikter och ideer. Håller allt för sej själv.
3. Människan lär sej olika knep för att ”komma förbi nej-sägarna”: Luras, ljuger, kör över, blir dominant, lyssnar inte tillbaka, kör sitt eget race.
4. Människan säger ”Tack och hej!” till ”nej-sägarna” och kliver iväg på en Egen Väg i livet. Går kanske t o m ihop med andra ”ja-sägare”….
……………………………………………………………………………………………………………….
Själv blev jag en blandning av alltihop, tror jag, men nr 2 och 3 har dominerat i mitt liv.
Jag är så jävla less på ”nej-sägare”.
SÅ.
JÄVLA.
LESS.
Fr o m NU ska jag omge mej enbart med JA-sägare!
Alltså, inte såna som säger ”ja” till allt:
-”Vill du ha mjölk?”
-”JA.”
-”Vill du följa med mej till…..?”
-”JA.”
Inte såna!
Men såna som lyssnar FÖRST, funderar sen och tycker till…..
Såna som tar mej på allvar och inte stoppar mej innan jag ens pratat färdigt.
Såna som är POSITIVA och som sänder ut positiv energi.
SÅNA ska jag umgås med.
Resten får FINNAS…..
….. men inte nära mej…..
Jag vill inte bli smittad!
Och dessutom är jag ALLERGISK!
Tyvärr finns dom ju på jobbet…..
…… men jag kan välja bort dom på fritiden…..
……och försöka låta deras negativa ”Nej-sägar-energi” rinna av mej som ”vatten på en gås”….
…….iallafall ibland…
erviluca #mammatillfyrakillar 