Hur ska ni ha det nu då?!?/erviluca

 

 

 Jag får såna där ”kloka ord” skickade till mej av och till….Speciellt kommer dom ifrån USA = min syster som bor där.

 

Min syster som ÄR Ordning och Reda, och som sist hon var här, rensade mitt förråd, tillsammans med sin man, och häpnade över min oordning och min stökighet…

 

Själv kliver jag över röran i hallen, slänger högen med kudddar åt sidan i soffan och slänger mej ner och stör mej inte en sekund på glas som inte plockats undan från bordet i vardagsrummet, eller smulor på skärbrädan i köket. Det kunde lika gärna vara MITT glas eller MINA smulor, tänker jag.

Ibland tar jag bort  glaset – ibland gör någon annan det. Ibland tar jag bort smulorna – ibland gör någon annan det…

Jag tänker inte låta min energi gå åt till så oviktiga saker som ”VEM har ställt glaset där?!?” och jag tänker inte uppröras över smulor på en skärbräda. Jag vägrar!

 Glömde diska

Och jag blir TOKIG när någon ställer en sån fråga på jobbet tex. Då vill jag bara gå ut i köket och superstäda så det SKINER – bara för att SLIPPA höra: ”VEM ställer sin kaffemugg i diskhon?!”.

 För jag känner:

 ”VEM BRYR SEJ!?! Stoppa in den jävla kaffemuggen i diskmaskinen och håll käften, du som stör dej så! Nästa gång är det DU som inte hinner/orkar/kan ställa in DIN mugg!”

Nåja.

Nedanstående text beskriver hur vi ska Fånga Dagen (Carpe Diem), Leva i Nuet, Ta tillvara Det Viktiga i Livet och göra det som är Viktigt, dvs älska våra medmänniskor, bry oss om dom som står oss nära, och inte skjuta upp Viktiga Saker (och då menar man INTE att städa!) till i morgon, för man kanske inte ens lever i morgon!

Det är en viktigt text och den går säkert varv på varv runt jorden….

 

MEN ÄNDÅ så stör sej ”folk” på stökighet! Jag får ständigt ursäkta min stökighet, att jag inte plockar undan grejer DIREKT, att jag hellre kliver över en hög skor i hallen än ropar: ”VEM har ställt skorna mitt i hallen?!?” och kräver att DEN PERSONEN ska ställa undan SINA skor osv osv.

Så det är inte lätt att ”Leva Idag” (Carpe Diem) och Rensa bort det Oviktiga!

MEN….:

JAG KAN DET!

Och när jag nu är fulländat duktig på att ”strunta i att städa” och ”Prioritera Viktiga Saker” istället, så får jag skit för det!

 Av Andra.

 Jämt.

 Att ha det Snyggt och Städat omkring sej, att ständigt Plocka Undan och ha det SKINANDE RENT omkring sej, står högre i kurs än att ha det lite stökigt och rörigt.

Punkt.

Liksom.

Det ÄR så.

Om jag inte stör mej på DIN superordning behöver väl inte DU störa dej på MIN stökighet, kan jag tycka…eller?

………………………………………………………………………………………………………………………..

Texten nedan fick mej att skriva det ovanför:

…………………………………………………………………………………………………………………………

”A friend of mine opened his wife’s underwear drawer and picked up a silk paper wrapped package.
 
”This,” he said,”isn’t any ordinary package.”
 
He unwrapped the box and stared at both the silk paper and the box.
 
”She got this the first time we went to   New York , 8 or 9 years ago. She has never put it on, was saving it for a special occasion.” 
 
Well, I guess this is it. 

He got near the bed and placed the gift box next to the other clothing he was taking to the funeral house.  His wife had just died. 
 
He turned to me and said,”Never save something for a special occasion. 
 
”Every day in your life is a special occasion…”
 
I still think those words changed my life.
 
Now I read more and clean less.
 
I sit on the porch without worrying about anything.
I spend more time with my family, and less at work.
 
I understood that life should be a source of experience to be lived up to, not survived through. 
 
I no longer keep anything locked up someplace.

I use crystal glasses every day… 
 
I wear new clothes to go to the supermarket, if I feel like it.
I don’t save my special perfume for special occasions.  I use it whenever I want to. 
 
The words ‘Someday…’ and ‘ One Day…’ are fading away from my vocabulary.
If it’s worth seeing, listening to or doing, I see, listen or do it now… 
 
I don’t know what my friend’s wife would have done if she knew she wouldn’t be there the next morning.  This nobody can tell. 
 
I think she might have called her relatives and closest friends.

She might have called old friends to make peace over past quarrels. 

I’d like to think she would have gone out for Chinese, her favorite food. 
It’s these small things that I would regret not doing, if I knew my time had come.

Each day, each hour, each minute, is special. 
 
Live for today, for tomorrow is promised to no one.
 
If you got this, it’s because someone cares for you and because, probably, there’s someone you care about.”

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Lämna en kommentar