Jag vill vara båten – du får vara Hamn
så vill jag långsamt flyta – in i din varma famn
Känna din värme och höra din röst
luta mej mjukt emot ditt bröst
När du behöver prata eller gråta lite grann
så finns jag här för dej, du stora starka man
för även om man är stor och modig utanpå
så finns en Liten inuti som jag kan lyssna på
Jag trodde verkligen INTE det skulle kännas så här, att vara så här gammal.
Jag trodde verkligen INTE att livet skulle vara så här när jag blivit så här gammal.
ALLT känns väldigt annorlunda, mot vad jag trodde.
ALLT ÄR annorlunda mot vad jag trodde det skulle vara/bli.
INGET stämmer.
Jag är inte Lugn och Klok och Vettig och Kan Allt, och känner mej varken speciellt ”Färdig” eller ”Vuxen”.
Jag har inte Ordning och Reda på allt och har inte Tänkt igenom allt jag gör och har inte Planerat mitt liv, och nu inte flyttat till Mitt Ideala boende, som jag trodde….
Jag lever inte med mannen jag gifte mej med, inte ens man nr 2 (!), utan jag är singel och lever ensam….
Mina barn är inte vuxna, och har inte flugit ur boet, och klarar inte sej själva och har inte fått egna barn…
Vissa dagar tycker jag det är KUL att Livet fortsätter på ett Spännande och Oförutsägbart sätt…
Andra dagar vill jag bara ha lugn och ro….och vill liksom nå ”mål”.
”Score!” liksom….
Vissa dagar tycker jag det känns bra att jag Vågat i livet – att jag kastat mej ut och satsat….
Andra dagar önskar jag att jag inte varit så Våghalsig, utan att jag stannat upp och väntat, avvaktat…
Bidat min tid, planerat…
Stannat upp.
Men nu är det som det är, och jag är den jag är, men inte den jag trodde jag skulle vara i den här åldern….
Det var bara det jag ville säga.
erviluca #mammatillfyrakillar 