Chockad sitter jag vid köksbordet och tänker på vad som nyss hände:
Med tre hundar var jag på väg till ICA. Toa-pappersinhandling stod på programmet.
Kombinerade kvällspromenaden med Viktigt Uppdrag s a s.
Hundarna skuttade glatt framför mej – Flisa med en sten i munnen, som vanligt.
Alla tre var lösa för vi gick ju på gångbanan, bredvid skogen. Där brukar dom vara lösa.
Vi närmar oss Stora Vägen och jag kallar in Beppe, kopplar honom, och därefter Flisa, som står intill, och ropar sen på Milton.
Samtidigt – och utan att jag uppfattar det – får han syn på sin Kompis på andra sidan Stora Vägen, och sätter full fräs!
RAKT ÖVER VÄGEN!
Jag kan se hela förloppet, som i slow motion, utspela sej i mitt minne:
Milton blir påkörd!
Han skriker rätt ut och snurrar ett varv på vägen. Bilen stannar, och Milton rusar tjutande iväg!
Bort bort!
En man kliver ur bilen. Chockad.
Jag säger:
-”Förlåt! Förlåt! Förlåt! Det var MITT fel! Jag borde ha kopplat honom tidigare! Förlåt!!”
Han tittar på mej och ser tårögd ut.
Efteråt får jag veta av grannen, som hade Miltons Kompis i koppel På Andra Sidan Vägen (och därför såg hela förloppet), att mannen själv hade en hund i bilen, och antagligen lätt kunde förstå hur det kändes för mej….
-”Det var mitt fel! Förlåt!” säger jag igen.
-”Det var inte mitt fel va?!” säger han och tittar på mej.
-”Nej, det var mitt fel! Förlåt!” säger jag igen, och sen springer jag iväg för att leta efter Milton…..
Han sitter ca 200 meter längre bort och ser förvirrad ut.
Jag sätter mej på huk och går igenom hela hans kropp med händerna – känner på sidorna, ryggen, benen….Han säger ingenting, utan står bara där och ser tagen ut….
Jag kopplar honom och vi går vidare. Han går lite ”vingligt”, men haltar inte…
Eftersom ICA ligger på vägen hem, smiter jag in där och köper toa-pappret….
…..ja, det låter ju helt vansinnigt, men jag har reagerat så här i andra sammanhang också, dvs jag blir Lugn och metodisk, gör det jag har bestämt/måste och reagerar lååångt efteråt.
Hundarna sitter utanför och väntar när jag rusar in och köper toapappret.
ICA Nära har byggt två små ”hund-hus” där hundar kan sitta medan man handlar – superbra! Där är mina hundar vana att sitta en stund och vänta.
Sen går vi hem.
Jag har gått igenom Miltons kropp igen: Under över, på sidorna, benen, nosen, svansen – allt!
HAN VERKAR HELT OSKADD!
Jag tänker att han hade ÄNGLAVAKT!
Att jag hade ÄNGLAVAKT!
Jag älskar ju Milton!
Tack Gode Gud!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Å herre gud vad otäckt.
Hoppas att han får må bra och att inget händer med honom senare. Inget ont som inte har något gott med sig säger man ju. Kanske han förstår att man inte springer hur som över vägen längre?
Och att matte förstår att kalla och koppla lite tidigare.
Nej det är inte ditt fel, plötsligt händer det. Men det är alltid otäckt.
Hoppas allt kommer att gå bra.
Kramar till dig och Milton.
GillaGilla
Hej!
Jag får hålla med ovan, kan inte ha sagt det bättre. Jag hoppas och håller tummarna för att det kommer gå bra!
kramizar på dig!
GillaGilla
Han mår fortfarande bra, så vi hade otrooolig tur!
GillaGilla
KANSKE har han lärt sej något…Varken han eller hans ”styvsyster” är ett dugg rädda för bilar, tyvärr…men nu KANSKE….Och jag måste lära mej att koppla honom/hundarna tidigare…
Kram tebax!
GillaGilla
Jag hoppas Milton lärde sej något. JAG lärde mej iallafall något: Att koppla tidigare! Jag tackar Gud varje gång jag tittar på Milton. Han är Kärleken Personifierad – SÅ härlig är han, den hunden!
GillaGilla
En liknande grej hände mig härom veckan faktiskt. Jag var nästan hemma och trodde min byracka skulle vilja leka med grannens tik när vi gick förbi, det var bara henne jag hade ögonen för i alla fall så jag höll väl inte jättehårt i kopplet när han fick syn på ett rådjur istället! Ryckte sig loss ur mitt för lösa grepp och satte efter – över järnvägen!! Jag sprang efter förstås. Över kom han utan problem, kissade på andra sidan och vände för att springa tillbaka. Jag som precis hunnit fram till spåret ser då tåget komma från höger! Ropar åt hunden att stanna där, han ser tveksam ut och tågföraren har visst sett oss för han tutar högt och ihållande varvid faktiskt hunden stannade på spåret på ‘rätt’ sida. Puh, kunde man tänkt OM nu inte det kom ett tåg från vänster oxå!!
Hunden på spåret, tåg i ankommande, ett tåg förbikörande framför och jag bara tänkte; Det är inte sant att jag ska behöva stå här och se honom bli påkörd av tåget. Precis när sista vagnen passerat sprang han och klarade sig med nån centimeter undan tåget från andra hållet. Snacka om änglavakt. Han slängde sig framför mina fötter och nu när han hör lastbilar i antågande eller tåget sätter han sig ner.
Jag kände mig som den mest värdelösa hundägare som finns, förmodligen är jag det oxå:s Ja ja, jag läste någonstans att man är inte värdelös så länge man går att använda som avskräckande exempel;) Och DET är jag väldigt användbar som
Ha en skön fredagkväll<3
GillaGilla
HerreGud!! Vad läskigt! DU är ingen dålig hundägare för att du tappar kopplet!! Hörrödu, vem har inte gjort det?!?
Släpp det dåliga samvetet och var tacksam över att det gick så bra som det gick…
Ha en skön fredagskväll själv! ❤
GillaGilla
Snällt av dig men jag ringde min mamma för att få lite moraliskt stöd och hon svarade; Du vet att de inte får jaga rådjur! Det är kopplingstvång osv. Pappa i bakgrunden; Jag har ju sagt att hon måste trä handen IGENOM öglan etc. Ja tack då ska ni ha för alla goda råd, sade jag och kände mig om möjligt ÄNNU sämre:(
Jag skakade i hela kroppen hela kvällen av tanken på vad som kunde hänt. Fantastiskt att det gick så bra för Milton:) Grejen är att det de gör går på instinkt och jag tror inte min snuttetuss kommer tänka en sekund på tåget nästa gång han ser ett rådjur heller dessvärre även om han reagerar på ljudet av tåget och tung trafik när han går bredvid mig:( Förmodligen kommer inte Milton tänka på bilarna heller nästa gång han ser sin kompis – det får nog räcka med att vi lärt oss nåt känns det som…
GillaGilla
DUMMMA din mamma och pappa! Varför ska dom alltid säga såna där ”…du borde ha….”etc som om man inte visste det redan – själv! Som om samvetet inte redan gnager sönder hela magen….Nåja.
JAG tycker att hundar ska få vara lösa (oavsett ”koppeltvång”) då och då, för OM man skulle ha dom kopplade JÄMT, skulle dom ju krypa ur skinnet av frustration! Klart dom måste få springa fritt!
Jag tror faktiskt inte Milton lärt sej någonting…faktiskt…Men vi får se….Han verkar då inte rädd för bilar iallafall….
Kram.
GillaGilla