Månadsarkiv: juli 2010

På måndag är jag tillbaka på jobbet. Men jobbar bara en vecka. Och sen är det dags igen, och då kommer faktiskt Bästa Veckan.

Bästa Veckan är jag:

1. Ledig från jobbet.

2. Ledig från barnen.

3. Ledig från hundarna.

Bonus: Ska vara med Kärleken.

L Ä N G T A R ! ! !

Vi skulle 165 meter under marken, och jag var orolig över om jag skulle få någon slags panikångest eller nåt, över att vara instängd i en grotta långt ner i mörkret och kylan under marken. Men icke´rå! Jag var STEN (ha ha ha!) -cool!

Vi åkte hiss ner ”i 4 minuter” (som tråkiga guiden sa) 165 meter ner i Sala Silvergruva. Sen gick vi i gångar (”orter”) hit och dit och lite mera hit….och fick se stora Salar och Underjordiska rum, där män slet i sitt anletes svett för några hundra år sedan.

Jag ville veta hur dom levde! Jag ville veta  hur dom hade det! Vad dom tänkte på….Vad dom åt, hur dom mådde, hur länge dom levde, hur slitna dom blev – allt om människorna! Det är ju människorna man kan jämföra sej med, förstå, fundera kring…men vi fick veta att gruvan gav 350 ton rent silver om året, att det tog 10 år att hugga en ort på 10 meter (HerreGud!) och efter 10 års huggande hittade man ändå inget silver just där, kanske…. Hur kändes det? Och vi fick veta att arbetarna klättrade på stegar hit och dit (och åkte inte hiss, som vi) och då funderade jag på vem som byggde stegarna, och hur länge dom höll och vad som hände om dom gick sönder och arbetarna föll….osv….

Det är sååå spännande att få veta hur det var FÖRR, fast inte på ett ”rabbligt vis” (som man fick lära sej i skolan: ”År 1810 dog kung blablabla och startades krig blablabla….”), utan mer hur dom kände och tänkte och hade det: ”Dom Vanliga Människorna”.

Jag undrar hur Spännande Grabbarna Grus tyckte det var….Jag ville ge dom en Upplevelse…Jag vet inte om dom fick det eller om dom artigt bara följde med mej ner i berget….

Det var en del grejer killarna ville att vi skulle göra, tex fiska.

Vi har aldrig fiskat. Jag har inte riktigt förstått tjusningen i att sitta still i en båt, eller stå på en brygga, med en stång i handen, bli myggbiten och V ä n t a! Dessutom har jag inte mage att sätta en mask på en krok (-”AJ!”) eller att döda en sprattlande fisk.

Men! Nu skulle här fiskas! Och t  o m jag tänkte att det kanske skulle bli kul! Man vet ju inte förrän man Prövat. Typ.

Båten, som vi skulle låna av en kompis till Kärleken, försvann, och alternativ två – hyra – gick inte heller, för vi var för sent ute….Nåja. Man får laga efter läge, så vi bestämde att stå vid sjökanten och fiska.

-”Det nappar som tusan!” sa gubben i Järnaffären. -”Du vet Stickans brors son, dom som hade gula huset vid fiskars….Hans kusin var ute och fiskade i dammen härommorgonen och han fick 22 abborrar o den minsta vägde 500 gr! Dom ligger vid ytan nu när det är varmt, serru, så titta efter små fiskstim -där är dom!” tipsade han.

Först skulle vi införskaffa mask. Iklädda sandaler, kortbyxor och t-shirt gav vi oss ut på kvällen i skogen, och Kärleken travade rakt igenom ett gäng bränn-nässlor för att gå till Rätt Ställe. Sen grävde han. Jag stod böjd mellan hans ben och fångade upp jorden och finfördelade den i jakt på maskar. 10 maskar hittade vi, och fick samtidigt 2 miljoner myggbett var! Varje slag efter myggor mot kroppen gjorde små leriga märken efter sej, plus då dom blodmärken som blev när man slår en mygga som redan sugit en stund…  Mitt i detta började det spöregna! Det vräkte ner.

-”Fanimej att ett litet regn ska stoppa oss”, tänkte jag, och tittade på dom andra:. Näe, inget regn skulle stoppa oss. Här skulle fiskas!

Iväg till sjökanten. Myggorna kalasade på oss, men vi tänkte ju kalasa på all abborre vi skulle få upp!

Men först ska man ha på reven på pinnen, utan att kroken fastnar någonstans på vägen. Sen skulle hela härligheten, utom pinnen, kastas ut, och då blev Flisa LYCKLIG:

” Äntligen någon som vill leka med MEJ!!” såg hon ut att tänka, och kastade sej ut i vattnet, fångade flötet och kom lycklig och stolt upp på kanten igen, men flötet i munnen och kroken invirad i pälsen.

 Straffet för detta brott blev: Fastbunden utan vatten och bröd resten av fiskestunden. Hon protesterade högljutt. Hon tyckte väl att det inte var klokt att vi kastade ut små roliga bollar i sjön, som hon INTE fick fånga! Obegripligt för en boll-och vattentokig hund.

Regnet hade uppehåll en stund så att myggorna riktigt fick grepp om oss, men sen började det igen.

Efter någon timme var vi sjöblöta, myggbitna, kalla och hade fått TVÅ fiskar: En miniabborre och en ”Snorbroms” (sa Kärleken att den hette, men jag vet inte….Ibland är han lite väl påhittig….). Snorbromsen var smetig och hal och kladdade av sej på Kärlekens tröja så han såg ut som om han nyst en jättesnorlobba på den!

Sen gick vi hem, och jag vet inte om någon av Grabbarna Grus blev sugen på att fortsätta med detta intresse: Att fiska. Vi får väl se…..  

Det är ”morgon”….eh? Näe, 11.45 är kanske inte morgon….men alla sover….lite här och där….utspridda….såsom det blev bäst i slutänden….efter kompromissande tårar, övertalning och mutning….

En i soffan, en på en, av 11-åringen uppblåst 140 cm:s luftmadrass, som han sen inte fick sova på (”Uuuuuhääääää!”), en i ena sovrummet i en säng (!) och vi vuxna får sova tillsammans i Kärlekens säng (Jippi!),  men med ”vissa restriktioner”, som 11-åringen tyligt uttryckte innan vi klev in i Kärlekens hem tillsammans: 

-”Men ni får INTE knulla!”

Han berättade hur han trodde att han hörde hur hans pappa och flickvän hade sex  i rummet intill hans, för något år sedan:

-”Det lät som om det liksom studsade, och så flämtade tjejen!” 

….så han  hade frågat pappan dagen därpå vad dom gjort:

-”Vi testade studsen i sängen – så här!” sa pappan och visade genom att ställa sej på alla fyra och studsa i sängen.

Sonen berättar att han blev lättad.

Klart att dom testade studsen! Vem gör inte det – ibland!?

Nu är vi där/här, hos Kärleken!

Grabbarna Grus spelar spel, tillsammans, via internet, med varsin lap top. Dom sitter i Kärlekens vardagsrum och spelar. Diskuterar.

Jag är lite här och där. Mest där. Kärleken är också lite här och där, men mest här. Det blir rätt bra i slutänden ändå.

I natt sov typ ingen. Några tyckte det var för varmt, någon för ”ovanligt”…Någon slogs med myggen och några svettades…Natten var rätt hemsk, egentligen.

Ändå mår alla rätt bra idag. Jag trodde Grabbarna Grus skulle skrika: ”VI VILL ÅKA HEM!!!” efter den ”hemska” natten. Men icke sa nicke. Grabbarna Grus är väldigt lojala. Och kärleksfulla. Dom älskar…..mej! Det känns.

Det känns bra.

Vi har det rätt bra ändå.

(Bilden föreställer absolut inte mej, men ”I Wish…..”)

11-åringen och jag delar rum. Ibland klär jag av mej….och då säger han:

-”Åååå, vad ÄCKLIGT!”

….så jag har börjat ”varna” honom innan jag klär av mej, så att han kan hålla för ögonen/blunda.

Nyss sa jag:

-”Varning! Nu klär jag av mej!”

Han kikade ändå, och jag sa:

-”Jaha, då får du skylla dej själv!”

-”Men jag tycker att du är sexig nu!” klämmer han då i med.

-”VA?? Tycker du???” frågar jag förvånat

-”Näe! Jag bara skoja! Du är lika äcklig och ful som vanligt!”

Mohahahahahahahahahaha!!!!!

Idag var vi och badade vid en sjö som var lååååååååååååååååååååååååååååååååååååååång-grund och stenig. Dit åker vi nog inte igen, för det gjorde ONT i fötterna. Men vattnet var härligt!

Man gick och gick och gick, och ont gjorde det (!), och ramlade lite och skrek: ”AJ!” stup i kvarten och så gick man lite till och då…nådde vattnet till knäna….Pust!

Nåja.

Flisa ääääääääääääälskar att stå i vattenbrynet och ”hugga” inbillade flugor i vattnet. Hon hugger och  hugger, och sväljer då massor av vatten.

Idag var det ju så lååååååååååååååång-grunt så hon kunde gå långt ut och stå och hugga, men hon blev också sugen på att simma lååååångt när hon såg att vi gjorde det, så hon simmade och simmade så att vi nästan blev oroliga att hon skulle ”kola vippen” till slut. Men icke!

Hon simmade och HÖGG i vattnet. Simmade och högg! Sen upptäckte hon att hon kunde stoppa huvudet UNDER vattnet och plocka upp stenar. Och hon som ääääääälskar stenar (knasig hund! Veeeet!) började stoppa under huvudet, ta upp en sten, gå upp på ”stranden”, lägga stenen där och sen gå tillbaka och börja om. Däremellan simmade hon och högg i vattnet.

När hon väl kom upp (efter ca 1,5 tim), helt utpumpad, skakande av köld, var hennes mage som en jätteballong – fylld med vatten! Hon kissade massor, men det var jättemycket kvar, såg jag (och hörde hur det skvalpade). Jag blev lite orolig över att hon skulle ”drunkna inuti”, som jag hört att människor gjort.

I bilen hem satt hon och skakade och såg inte ut som sej själv riktigt….När hon rullade ur bilen (magen var så RUND) så gick hon och la sej på en gräsmatta och så började hon kräkas: Massor av vatten! Sen kissade hon.

Väl hemma la hon sej och såg så ynklig ut att 15-åringen bäddade ner henne (dyngblöt – fast jag torkat bort det värsta med en handduk) i MIN säng, under täcket. Det gillade hon. Där låg hon och såg så ömklig ut, i ett par timmar. Sen kissade hon en flod i 14-åringens rum (!) innan hon var ”sej själv” igen.

Tokiga hund!

I morgon ska vi ta pick och pack och åka till Kärleken! Jag och Grabbarna Grus. Sen får vi väl se hur länge han/vi/alla ”står ut”.

 Han har levt ensam i 10 år….

Jag och Grabbarna Grus är som en Orkan när vi virvlar fram och stökar till och låter och ÄR!

Hur ska det gååå??

….och ibland känns det som om han bara är MIN och att jag faktiskt inte vill dela med mej…Snålt va?! Och att jag kanske inte vill vara Mamma med honom, utan bara vara….Jag!

MEN i morgon åker vi iallafall hem till Kärleken, alla sex: En mamma, tre söner och två hundar….

Spännande fortsättning i nästa nummer…..  😉

Han står på stranden när jag simmar ut. Han gillar inte vatten alls! Han kliver försiktigt till en sten, och står där och balanserar.

Han tittar oroligt efter mej. Jag vinkar och ropar att jag är okey. Jag ser på hans ögon att han är orolig.

Nu står han och trampar. Det ser faktiskt ut som om han ska kasta sej ut i vattnet….

Så gör han det!

När jag kommit tillräckligt långt ut, är det som om han inte står ut längre, och då KASTAR han sej ut i vattnet och börjar simma. Oj, vad han simmar!

Jag tror han är förvånad själv.

När han kommer fram till mej, klättrar han upp i min famn och nästan kramas! Jag sätter mej på en sten och så sitter vi där – han och jag – och kramas, mitt i vattnet.

Och jag känner mej så ÄLSKAD! Han simmade ut bara för min skull! Fast han inte gillar vatten.

Min älskade Milton!

I morgon ska 15-åringen  Ä N T L I G E N  få skriva teoriprovet för EU-moppe! Fr o m januari i år måste ALLA som kör moped ha körkort. Inte aaaanade jag att det skulle vara så  K O M P L I C E R A T  och  D Y R T, för jag vet inte om jag köpt moppen om jag  V E T A T. Faktiskt!

15-åringen fick alltså sin moppe i julklapp/födelsedagspresent, dvs den 24/12. Och sedan dess ha vi trixat och fixat med körkort:

– Först skulle man anmäla till körskola.

– Sen skulle körskolan starta.

– Sen skulle han köra upp, ”när det blivit barmark”…..ha ha ha!….och ni veeeet ju hur det var med ”barmark” i år…..None! Förrän i maj. Typ.

Så den stackars 15-åringen har väntat på ”barmark” så att han nästan gått upp i atomer!

– Så kom då barmark, och han fick köra upp, och klarade det. Men ramlade och fick en spricka i ett finger och i ett revben…. AJ!

Och jag tänkte: ”Vad faan har jag gjort??? Jag kommer att gå i cirklar av oro att Något Ska Hända varje gång han är ute med moppen i framtiden! Pust!”

– Nu började väntan på teoriprov. Han skulle göra småtester på nätet. Och han gjorde test efter test. Så ringde jag och skulle boka teoriprov. Då berättar ”damen” att han måste klara TRE tester på nätet till 100% innan han får boka teoriprov. Suck! Testerna är ju som värsta bilförartesterna!

För ca 1,5 månad sedan hade  han klarat tre tester helt, och meddelade mej detta…. Sen åkte han på konfirmationsläger i knappt en månad….

Men NU! NU ska det ske! I morgon!!! Dagen efter Värsta-Hettan-Dagen ska Han göra  T E S T E T ! ! !

ALLA måste hålla tummarna och sända GOD och SMART energi till honom!

 ALLA!

Hör ni det!!!