Jag tror inte han orkar ”bromsa” hela vägen hem också, så han bestämmer sej för att han ska köra…..
”Oj! Det är ju fel på BILEN! Kopplingen är konstig, växlarna funkar inte…men va faan va dålig fjädringen är…”
Typ.
Och jag bah: ”VA?!? Jag trodde det var JAG!!”
Tyyyypiskt tjejer va?! Att tro att det är fel på mej, när det är fel på bilen!
Under middagen på den vackra Hälsingerestaurangen, med gäster vid tre bord (inklusive vårt), bestämmer att vi ska spela minigolf. Kärleken slår sej på bröstet och säger att ”oj oj oj!” vad han är bra på minigolf…Själv minns jag bara att jag tyckte det var kul sist – inte om jag vann eller förlorade. Så jag slår på inga bröst alls.
När minigolfmatchen startar är han väldigt….vinglig! Han vinglar mer upp och ner, än hit och dit. När han ska försöka måtta bollen med golfklubban ser det mer ut som om han ska falla huvudstupa på brädet (betongen) är att han ska träffa bollen. Jag föreslår hjälm – utifall att, liksom…. Han förstår inte – han siktar ju! Han får Hole in one, på första. Sen blir det en massa slag…för då har vingligheten kommit ikapp hjärnan, eller händerna…eller nåt…
Jag tror jag vinner. Jag har inga glasögon, och ser därför inte vad jag skrivit för poäng…Inte han heller…
Det blir ju så ”i en viss ålder”, men vi skrattar hela vägen tillbaka till campingen, och en vacker dag…
….ska jag räkna ut vem som vann…
erviluca #mammatillfyrakillar 