Avsked /erviluca

Avsked är svårt.

Jag pratar med en tjej som varit särbo ett tag, vars pojkvän bor långt bort… Hon berättar om hur sista dagen ofta varit ett enda långt Avsked och hur han eller hon har reagerat….

-” Pelle brukar alltid ta avstånd från mej på ”avskedsdagen”….redan på morgonen faktiskt…och sen är han lite avvisande under hela dagen…och säger hejdå på ett ganska svalt sätt…Jag har förstått att det är hans sätt att bearbeta avskedet – innan det sker liksom – men den första tiden vi var tillsammans trodde jag, varje gång, att han tröttnat, och jag lämnade honom med stor oro och sorg i bröstet….Men med åren har jag förstått att han reagerar så…

….Själv behöver jag närhet och påfyllning hela den sista dagen ihop…så det här går inte riktigt ihop…och egentligen borde vi inte ens orka hålla ihop, med tanke på hur olika vi är…men jag älskar honom, och han älskar mej…och vi har väl insett att det är så här…kanske…Helst skulle jag vilja att vi slapp avskeds-dagarna…helt.”

Jag gillar verkligen inte avsked! Inte alls! Jag smiter helst förbi dom, om jag kan och får…Låtsas att dom inte finns (”fäller upp mitt paraply och låtsas som det regnar”…). När någon ska sluta på jobbet, så  ska man kramas och säga ”fina saker” och ”vi ses” och ”vi får höras” och bla bla bla….. Vi vet att det inte kommer att bli så, men när vi säger det, KANSKE vi ändå hoppas träffas någon gång… Men det blir ju inte så…

Med Kärleken skulle jag vilja vara nära, gosa, kramas, pussas och INTE prata avsked, och så plötsligt bara resa mej och gå (om det är jag som ska åka), UTAN hela ”hejdå-cermonin”.

Tjoff, bah!

Eller på jobbet, om någon ska sluta, så skulle jag vilja att han/hon bara går, och säger ”Hejdå! Ha ett bra liv!” och går, om ens det! Och ska jag ge ett paket så vill jag lägga det på hans/hennes skrivbord och så tar han/hon det i förbifarten när han/hon ska gå hem….

…bara i farten sådär…

…för jag gillar verkligen inte AVSKED!

Sen slår det mej hur varannan-veckas barnen har det, som tar avsked en gång i veckan av sin ena förälder, och går/åker till den andra… Jävlar vad bra dom borde bli på avsked! Eller så lär dom sej hata dom. Den ena föräldern ska ”avvecklas” och den andra strax därefter ”välkomnas”….

Vad utsätter vi våra barn för?

Eller inte….