Jag har NOLL lokalsinne! Zero zit njet nada! Det är tomt på den sidan av hjärnan. Jag snurrar runt ETT varv, och sen vet jag inte var jag är. Att läsa kartor är också svårt, för om dom inte ligger åt rätt håll, så förstår inte hjärnan… Ja, det är jobbigt!
Så jag kör och går vilse stup i kvarten. Är rätt van vid det nu. Jag är vän med min oförmåga s a s, även om jag irriterar mej ibland när jag hamnar i Korpilombolo när jag skulle till Skara…typ.
Nåja!
Idag tänkte jag gå Låååååånga spåret i skogen, som är markerat genom att någon har målat röda märken på trädena. ”TACK, Någon!” För utan dom hade jag inte kunnat gå det låååånga spåret, för det går hit och dit och upp och ner i en virvlande och knölig stig, som ibland grenar sej…
Jag kände verkligen för att gå låååånga spåret idag. Så började jag på ”vanliga stället” och uppför berget och nerför berget….och sen runt lite och sen….”Vad konstigt det ser ut….ja ja”…
….Jag gick vidare, men tyckte att ”nu borde jag korsa den där stigen snart”, men jag korsade ingen stig och kom inte till hästhagen, som jag brukar, och inte till den där lilla bron som någon byggt ….”Meh! Jag följer ju röda plupparna!!”
Så kom det hus på sidan som aldrig brukar komma….och så närheten till en väg….”VA?!”…och så plötsligt var jag…HEMMA!
Jag har nog aldrig gått vilse HEM förut! Det var en ny upplevelse!
Keh?!?!?
Sista biten hade jag gått på den VANLIGA stigen som jag går VARJE DAG (nästan), men jag kände inte igen mej eftersom jag gick åt FEL håll…. Men när jag såg våra hus, och vände mej om för att titta på stigen, så SÅG jag: Det är ju Vanliga Stigen juh! Suck!
Så det blev ingen låååång promenad – det blev en ganska vanlig…genom skogen…Men jag förstår fortfarande inte hur det gick till!
Har någon jävel målat FLER röda fläckar på FLER träd så att jag ska gå runt i cirklar framöver, VA VA VA???
Vart tog lååååånga röda-plupp-stigen vägen??
erviluca #mammatillfyrakillar 
Har för länge sedan slutat gå in ensam i korridorer i för mig okända kontorslokaler. Det slutar alltid med att jag går vilse, låser i mig på toan ( för dit hittar jag alltid av ngn outgrundliga andledning) och ringer till växeln så att vaktis får komma och hämta mig.Skönt att vi är flera.
GillaGilla
Ha ha ha! ”Låser in mej på toan”…DEN har jag aldrig prövat…Hur vet du numret till ”vaktis” då? Själv frågar jag första bästa person…
GillaGilla
Aldrig någonsin ska man blotta sin brist på lokalsinne. Never! I Sverige är det värre att sakna lokalsinne än att inte kunna läsa och skriva. Men nyttja gärna nummerupplysningens anonymitet. En mörk höstkväll fick jag hjälp av en trevlig man på Eniro som via telefonen lotsade mig från landsvägen vid Kolsva på upp på motorvägen och halvvägs hem mot Stockholm.
GillaGilla
Ha ha ha! Jag vet. Det finns sidor som man inte ska blotta: Dåligt lokalsinne och dålig ekonmisk planering….kanske också att man är slarvig. Jag ”lider” av alltihop! Ha ha ha! Men jag har andra sinnen som är skitbra!!! 🙂
GillaGilla
Jag har oxå noll lokalsinne. Det kan bli lite pinsamt ibland. Tror dessutom det är mer vanligt hos kvinnor än hos män att vara utan lokalsinne. Har du problem med att skilja på höger och vänster ibland? Det har jag 🙂 Har fått för mig att det hänger ihop med avsaknaden av lokalsinne och oförmågan att läsa kartor…
GillaGilla
Jo, det hänger nog ihop alltihop… Vad bra att vi är fler….Man känner sej rätt dum ibland, när man ska förklara varför man befinner sej i Uppsala när man skulle till Arboga, tex… För MITT I vilse-körningen är det ändå logiskt att göra som man gör…eller så gör man som man gör för att det just då ”bara blir så”, vilket är obegripligt för någon som HAR lokalsinne, har jag förstått…. Pust! Men, som sagt, jag har lärt mej leva med det…
GillaGilla
När jag var nyinflyttad på ”landet” (för lääänge sen) tog jag med mej en egen spryburk med röd färg och markerade min väg genom tassemarkerna så att jag åtminsone skulle kunna rasta hunden utan att bli helikopterofterspanad.Tror du ”infödingarna” hade roligt åt dej….eller…….. =)
GillaGilla
Vilken bra ide!!! Fast om man sprayar vilset då?? Jag skulle önska att Någon Annan sprayade åt mej, så att det blev åt rätt håll liksom…Förut hade jag en GPS och DET är Guds gåva till oss! Men den försvann… Gick vilse….närå, men ha ha ha! Eller hur?!
GillaGilla
Lokalsinne är inget man har, det är något man utvecklar genom att aktivt tänka på hur man rör sig i ”rummet” så även ute i naturen. Stirra dig inte blind på stigen, lyft blicken, se dig omkring innan du börjar trampa iväg. Vad är klockan och var står solen nu och i vilken rikting skall jag gå? Kommer jag att ha solen där under hela promenaden ? Går jag nerför eller uppför? Följer jag en ås? Varifrån blåser det? Har jag vinden i ansiktet eller bakifrån? Är man totalt osäker i naturen, gå aldrig utan guide. Lär dig att orientera, tala om för någon vart du går och när du antas komma tillbaka. Att lägga en lapp på köksbordet kan vara till en hjälp till de som skall söka efter din kropp. Beskriv var du brukar springa din motionrunda, var du börjar och slutar och vilken slinga. En aktiv hjärna utvecklar orienteringsförmågan, den kommer inte automatiskt.
GillaGilla
Jag tror att man är liiite född med det s a s. Min nästäldsta son vet alltid varifrån vi kom….Jag vet aldrig, ej heller mellansonen… Men det är jättebra tips du kommer med. Jag har en hund som ALLTID hittar hem, så med henne behöver jag aldrig oroa mej…men utan…går jag inte ut i skogen…. Och så borde jag nog alltid ha mobilen med mej…Jag som inte gillar att vara ”nåbar” hela tiden… 😉
GillaGilla