Vi skulle 165 meter under marken, och jag var orolig över om jag skulle få någon slags panikångest eller nåt, över att vara instängd i en grotta långt ner i mörkret och kylan under marken. Men icke´rå! Jag var STEN (ha ha ha!) -cool!
Vi åkte hiss ner ”i 4 minuter” (som tråkiga guiden sa) 165 meter ner i Sala Silvergruva. Sen gick vi i gångar (”orter”) hit och dit och lite mera hit….och fick se stora Salar och Underjordiska rum, där män slet i sitt anletes svett för några hundra år sedan.
Jag ville veta hur dom levde! Jag ville veta hur dom hade det! Vad dom tänkte på….Vad dom åt, hur dom mådde, hur länge dom levde, hur slitna dom blev – allt om människorna! Det är ju människorna man kan jämföra sej med, förstå, fundera kring…men vi fick veta att gruvan gav 350 ton rent silver om året, att det tog 10 år att hugga en ort på 10 meter (HerreGud!) och efter 10 års huggande hittade man ändå inget silver just där, kanske…. Hur kändes det? Och vi fick veta att arbetarna klättrade på stegar hit och dit (och åkte inte hiss, som vi) och då funderade jag på vem som byggde stegarna, och hur länge dom höll och vad som hände om dom gick sönder och arbetarna föll….osv….
Det är sååå spännande att få veta hur det var FÖRR, fast inte på ett ”rabbligt vis” (som man fick lära sej i skolan: ”År 1810 dog kung blablabla och startades krig blablabla….”), utan mer hur dom kände och tänkte och hade det: ”Dom Vanliga Människorna”.
Jag undrar hur Spännande Grabbarna Grus tyckte det var….Jag ville ge dom en Upplevelse…Jag vet inte om dom fick det eller om dom artigt bara följde med mej ner i berget….
erviluca #mammatillfyrakillar 