Det låter så tokigt när man brottas i sängen. Det låter:
-”Uff!”
-”Donk!”
-”Stön!”
-”Flämt, flämt, flämt, flämt!”
-”Pust!”
-”Puh!”
-*fnitter*
-”Nej! Sluta!….inte!”
-”Ha ha ha….”
-”Oj!”
-”Åååååå!”
-”Aaaaaaa!”
….så man kan ju tro att det är något Helt Annat som händer!
….om man inte är där, alltså….
På måndag är jag tillbaka på jobbet. Men jobbar bara en vecka. Och sen är det dags igen, och då kommer faktiskt Bästa Veckan.
Bästa Veckan är jag:
1. Ledig från jobbet.
2. Ledig från barnen.
3. Ledig från hundarna.
Bonus: Ska vara med Kärleken.
L Ä N G T A R ! ! !
Vi skulle 165 meter under marken, och jag var orolig över om jag skulle få någon slags panikångest eller nåt, över att vara instängd i en grotta långt ner i mörkret och kylan under marken. Men icke´rå! Jag var STEN (ha ha ha!) -cool!
Vi åkte hiss ner ”i 4 minuter” (som tråkiga guiden sa) 165 meter ner i Sala Silvergruva. Sen gick vi i gångar (”orter”) hit och dit och lite mera hit….och fick se stora Salar och Underjordiska rum, där män slet i sitt anletes svett för några hundra år sedan.
Jag ville veta hur dom levde! Jag ville veta hur dom hade det! Vad dom tänkte på….Vad dom åt, hur dom mådde, hur länge dom levde, hur slitna dom blev – allt om människorna! Det är ju människorna man kan jämföra sej med, förstå, fundera kring…men vi fick veta att gruvan gav 350 ton rent silver om året, att det tog 10 år att hugga en ort på 10 meter (HerreGud!) och efter 10 års huggande hittade man ändå inget silver just där, kanske…. Hur kändes det? Och vi fick veta att arbetarna klättrade på stegar hit och dit (och åkte inte hiss, som vi) och då funderade jag på vem som byggde stegarna, och hur länge dom höll och vad som hände om dom gick sönder och arbetarna föll….osv….
Det är sååå spännande att få veta hur det var FÖRR, fast inte på ett ”rabbligt vis” (som man fick lära sej i skolan: ”År 1810 dog kung blablabla och startades krig blablabla….”), utan mer hur dom kände och tänkte och hade det: ”Dom Vanliga Människorna”.
Jag undrar hur Spännande Grabbarna Grus tyckte det var….Jag ville ge dom en Upplevelse…Jag vet inte om dom fick det eller om dom artigt bara följde med mej ner i berget….
Det var en del grejer killarna ville att vi skulle göra, tex fiska.
Vi har aldrig fiskat. Jag har inte riktigt förstått tjusningen i att sitta still i en båt, eller stå på en brygga, med en stång i handen, bli myggbiten och V ä n t a! Dessutom har jag inte mage att sätta en mask på en krok (-”AJ!”) eller att döda en sprattlande fisk.
Men! Nu skulle här fiskas! Och t o m jag tänkte att det kanske skulle bli kul! Man vet ju inte förrän man Prövat. Typ.
Båten, som vi skulle låna av en kompis till Kärleken, försvann, och alternativ två – hyra – gick inte heller, för vi var för sent ute….Nåja. Man får laga efter läge, så vi bestämde att stå vid sjökanten och fiska.
-”Det nappar som tusan!” sa gubben i Järnaffären. -”Du vet Stickans brors son, dom som hade gula huset vid fiskars….Hans kusin var ute och fiskade i dammen härommorgonen och han fick 22 abborrar o den minsta vägde 500 gr! Dom ligger vid ytan nu när det är varmt, serru, så titta efter små fiskstim -där är dom!” tipsade han.
Först skulle vi införskaffa mask. Iklädda sandaler, kortbyxor och t-shirt gav vi oss ut på kvällen i skogen, och Kärleken travade rakt igenom ett gäng bränn-nässlor för att gå till Rätt Ställe. Sen grävde han. Jag stod böjd mellan hans ben och fångade upp jorden och finfördelade den i jakt på maskar. 10 maskar hittade vi, och fick samtidigt 2 miljoner myggbett var! Varje slag efter myggor mot kroppen gjorde små leriga märken efter sej, plus då dom blodmärken som blev när man slår en mygga som redan sugit en stund… Mitt i detta började det spöregna! Det vräkte ner.
-”Fanimej att ett litet regn ska stoppa oss”, tänkte jag, och tittade på dom andra:. Näe, inget regn skulle stoppa oss. Här skulle fiskas!
Iväg till sjökanten. Myggorna kalasade på oss, men vi tänkte ju kalasa på all abborre vi skulle få upp!
Men först ska man ha på reven på pinnen, utan att kroken fastnar någonstans på vägen. Sen skulle hela härligheten, utom pinnen, kastas ut, och då blev Flisa LYCKLIG:
” Äntligen någon som vill leka med MEJ!!” såg hon ut att tänka, och kastade sej ut i vattnet, fångade flötet och kom lycklig och stolt upp på kanten igen, men flötet i munnen och kroken invirad i pälsen.
Straffet för detta brott blev: Fastbunden utan vatten och bröd resten av fiskestunden. Hon protesterade högljutt. Hon tyckte väl att det inte var klokt att vi kastade ut små roliga bollar i sjön, som hon INTE fick fånga! Obegripligt för en boll-och vattentokig hund.
Regnet hade uppehåll en stund så att myggorna riktigt fick grepp om oss, men sen började det igen.
Efter någon timme var vi sjöblöta, myggbitna, kalla och hade fått TVÅ fiskar: En miniabborre och en ”Snorbroms” (sa Kärleken att den hette, men jag vet inte….Ibland är han lite väl påhittig….). Snorbromsen var smetig och hal och kladdade av sej på Kärlekens tröja så han såg ut som om han nyst en jättesnorlobba på den!
Sen gick vi hem, och jag vet inte om någon av Grabbarna Grus blev sugen på att fortsätta med detta intresse: Att fiska. Vi får väl se…..
erviluca #mammatillfyrakillar 