Dagsarkiv: 4 juli, 2010

Igår, när jag satt i en bilkö, och lyssnade på radio – Lugna Favoriter – sa programledaren att texten till ”Du får inte” av Sonja Alden var en av de finaste texter hon visste. ”Lyssna!” uppmanade hon lyssnarna, och det gjorde jag, och blev alldeles fylld i hjärtat av den fina texten. Här är den:

Du Får Inte Lyrics

Mmmmm

Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Aaaahhhh…
Aaaahhhh…
Åååhhh

Du får ta den tid du behöver
(För att förstå vad det är du vill)
Vad är det du vill?
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
(Så att två själar kan få ro)
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)

Du får ta den tid du behöver
För att förstå vad det är du vill
(Vad är det du vill?)
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)

Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Jag och Plingeling pratade om Det Inre Tomma Hålet. Det som (troligen) finns i alla människor. Det där svarta hålet som gör ONT ibland och får en att känna sej så Övergiven, och ensam….

En del slukas nästan upp av Hålet, av och till, medan andra känner av det lite grann då och då….

Det kan verkligen göra ONT och få en att känna sej så Otroligt Ensam och Utanför! Och….E N S A M.

Plingeling sa att hon trodde att det hålet finns för att Jesus ska in där. Plingeling är troende, och Jesus har fyllt hennes hål. Det är inte tomt längre. Hon sa att om man INTE ”tar emot Jesus” så kommer hålet att förbli tomt.

Jag tyckte att det lät lite väl ”enkelt” eller….kanske ”svårt”, och funderade vidare på det rätt länge…och fortsätter med det….

Är det så att människor som ”tagit emot Jesus” (=blivit frälsta) INTE har det där tomma hålet inuti…ALDRIG någonsin känner sej ensamma och övergivna? ÄR det så?

Jag tänkte att Kärlek ska fylla hålet…Sån där djup och äkta kärlek….sån där som ”bara finns i sagorna”….eller sån där som man alltid hoppas man ska finna, men aldrig finner….Jo, ibland en liten stund….men sen rinner det ut igen på något vis, och hålet blir tomt igen…

Men, den kärlek man känner för sina barn är ju sån….men dom ska ju ut och flyga sen…högt och långt….och så flyger dom vidare till ”nästa bo”, och även om kärleken finns kvar, för evigt….så kan hålet kännas lite tomt….ändå….

…eller är hålet där för att det ska kunna fyllas och tömmas och fyllas och tömmas…som värsta toaletten!?

Eller vad?

Mamma går runt i min lägenhet och tittar….säger ingenting…suckar….

Jag flyttade hit för ca 1,5 år sedan…men mamma har aldrig varit här… Men nu passar hon på, när hon ändå är i krokarna…

Med kritiska blickar går hon långsamt runt i lägenheten….Hon konstaterar att det är ”stökigt”, men då skrattar jag och säger att det är ”ovanligt städat” faktiskt! Min syster, som är med, håller med. Hon vet.

Mamma frågar om jag tycker det går bra att sova i samma rum som min yngste son, och jag svarar:

– ”Javisst, men när han vill ha rummet för sej själv flyttar jag in i vardagsrummet och skaffar en bäddsoffa!”

Mamma tittar på mej som om jag sagt att jag skulle ta livet av mej. Chockad.

 -”Bäddsoffa?!? Åh, så jobbigt!!”

-”Jepp, daglig nära-döden-upplevelse, bah!” säger jag.

ALLT är jobbigt i min stackars mammas liv. ALLT!

Hon ska ta hand om hundarna en vecka då jag ska ha en semesterveckan UTAN barn OCH hundar! Och när hon säger att hon ”kan väl det” med en tung suck….lägger hon till att ”Man blir ju så BUNDEN!” och suckar igen – högre den här gången. Hon är faktiskt världsbäst på att sucka! Jag tror hon har Guinness rekordboks rekord på djupa suckar…

Av 52 veckor är hon BUNDEN 1 (en!) vecka. Hå hå ja ja! Det måste vara tufft. Men hon är tapper, min mamma, och modig! Och stark! Och hon ställer upp! EN vecka/år. Jag har funderat på att köpa en medalj för prestationen….men vet inte vad det ska stå på den….Förslag?

(en bild på indiska flickor från Indien tagen från Google bilder)

Min ex-svägerska blev mamma vid 50 års ålder till en liten 9-årig indisk flicka, som jag träffade för första gången igår.

Under dom år jag umgick med svägerskan då och då, tyckte jag alltid att det var så synd att hon aldrig lyckades träffa Honom, och få dom barn hon så gärna ville ha, för jag VISSTE att hon skulle bli en Underbar mamma.

Men skam den som ger sej! Vid 40 insåg hon att ”nu jävlar får jag ta tag i saken själv om jag ska bli mamma”, och så ansökte honom att få adoptera och efter flera ååååår och många turer hit och dit, hämtade hon sin lilla indiska dotter på ett barnhem i Indien för drygt 1 år sedan.

Vilken ljuvlig unge!

Med ett Strålande Leende och Myror i brallan snodde hon runt bland alla släktingar – kända och okända (för henne) – i går, och pratade sitt Alldeles Egna Språk (en blandning av indiska, engelska och svenska), utan några som helst krusiduller. Det var upp till oss lyssnare att förstå, och det gjorde man, till slut, faktiskt!

Hon kröp flera gånger upp i sin ”nya” mormors och ”nya” morfars famn och ”gosade” en stund, landande lite hos sin Alldeles Egna MAMMA, och snodde sedan iväg för att gosa med mina hundar, hoppa på trampolinen eller bara Berätta om Saker hon funderade på!

Vilken underbar unge! Hoppas hon får förbli lika glad och lycklig Resten av Livet. Hon, om Någon, är värd det, eftersom hon kommer från misshandel och Elände…

Snacka om Maskrosbarn!

Och vilken tur hon hade som hamnade hos min ex-svägerska, som är så lugn och klok och fin!