Gubbe-lek

En massa otäcka gubbar är med i leken…Den ena ser argare ut än den andra…Det är jag och den sexåriga sonen som ska leka:

-”Diong diong diong!!! Piuff piuff piuff!!!” låter han och hans gubbe tycks skjuta mot en annan, som faller ner i en stor kullerbytta och döööör, med ljudet: ”WOM!”

Gubbe 1 dyker upp igen och skjuter vidare:

-”Schratatatatatatatatatataaa! Pfiuff! Diong!”

Har pojkar såna ljud inbyggda i sej???

Han upptäcker min passivitet:

-”Lek då! Du skulle ju leka!”

-”Jajusstja!” Jag hugger tag i en gubbe:

-”Nu går jag till affären…Gå gå gå….han ska handla, för kylskåpet är tomt!”

-”Det finns ingen affär i den här leken!!!” säger sonen bestämt.

-”Va? Handlar dom inte?” säger jag förvånat.

-”Näe! Lek ordentligt nu!” säger han irriterat.

-”Pioff pioff pioff! Diooong! Schrrrrrrsssssttttt!!!” låter det i hans lek och gubben faller och krockar med en annan gubbe som också faller och dom ojjar sej lite:

-”Aaaaaaaa!!!” Han tittar på mej igen: – ”Men lek då!”

-”Oj, där är en tjej! Vad snygg! Puss puss puss! Jag är käääär! Nu ska vi gifta oss!” säger jag…

-”Näe! Du kan ju inte leka på riktigt!” säger sonen och suckar….”Du gör så overkligt!” lägger han till sedan…

-”Så du menar att döda varandra stup i kvarten och kasta folk utför stup är mer verkligt, än att gå och handla eller pussas?” frågar jag

-”Men åååååå!  Du fattar ju Ingenting! Lek nu!”

Halva hans lek utspelar sej i hans huvud….men det viktigaste tycks vara  hur ljuden låter, HUR gubbarna blir skjutna och HUR dom faller när dom dör…

Gubbarna blir ”avrättade” på löpande band…

Jag försöker:

-”Pshksorhshkg!!” , men börjar hosta…. Jag kan inte göra dom där ljuden, ju!

-”Näe, jag leker på mitt sätt och du på ditt”, konstaterar jag… Sonen suckar, men fortsätter leka.

När leken är slut har mina gubbar gift sej och fått tre barn (skitfula! för det fanns inga söta gubbar) och bor i ett hus tillsammans.

Alla hans gubbar är döda, utom huvudpersonen, och ändå tycker han att min sätt att leka ”suger”?!?!