Jag ser dom på väg till skolan nästan varje morgon. Dom består av mamma och pappa och tre barn i åldrarna 10, 8 och 6 – flicka, pojke, flicka. Hade dom fått en till, hade det blivit en pojke. Det är jag säker på.
När det inte är halt ute, så cyklar dom. Allihop! Varannan dag med mamma, varannan dag med pappa. På rad, fint och duktigt. Ingen klagar, fast det tycks som om dom cyklar lååångt varje morgon och varje kväll. När snön kom, började dom åka buss.
Bil åker dom nog aldrig, för dom sparar säkert på Miljön.
Tripp, trapp, trull kliver dom ur bussen. Storasyster håller i sina småsyskon fint i handen. Inget kiv, inget tjaffs, och alltid går dom tillsammans.
Nu har dom reflexvästar – allihop! Mamma, pappa och alla tre barn bär fina relexvästar.
Jag får lust att smyga efter dom, försöka gömma mej i buskarna, se om dom inte en enda gång säger ”Dumma dej!” till varandra…eller bara EN enda gång fräser till, eller att något av barnen gnäller på att det är för långt, att dom inte orkar gå eller cykla…
Vilken lättnad det skulle vara om storasyster vägrade sätta på sej reflexvästen – bara EN gång! Eller om mamma verkade lite irriterad någon morgon…
Men icke sa nicke! De är trevliga mot varandra, glada och artiga, har fina reflexvästar och cyklar 5 km till skolan, när det inte är snö, på rad. Säkert sjunger dom glatt ”Sound of Music” också, i stämmor, på vägen…
Ååååååååååååå! Dom är så Präktiga så det gör ONT!
erviluca #mammatillfyrakillar 