Jag vill bli uppvaktad!

Jag är inte en sån ”kvinno-kvinna” med höga klackar och snäv kjol som trippar runt och skriker om en nagel går av.

Jag är inte heller en sån med kort, snaggat hår, stora breda stövlar på fötterna, som tycker att vi är alla ”exakt lika”, spottar i händerna och anser att jag kan allt själv… Nåja, jag kan faktiskt NÄSTAN allt själv…och även om jag inte kan det, så försöker jag för det mesta…

 Jag är Något Mittemellan….Lite av varje. Gott och Blandat, med förkärlek för salt lakrits… 😉

Men efter att ha fått uppleva några dagars kärleksfulla ord, Varma ord av kärlek, ”uppvaktning”…så känner jag hur jag törstar efter att vara älskad, omtyckt, att få uppmuntran, att Någon tycker att jag är Bäst…

Ååå, vad jag törstar…

 Men när jag går ut på dejting-siten och själv tar kontakt, är det så tröööögt och så seeegt så klockorna stannar…Det är ett ”smorgosbord” där ingen vågar bestämma sej för EN rätt, utan alla vill ha ”lite av varje” på bordet…och ”smakar lite här och lite där”… och…

 …”Om jag tar senapssill BARA, så blir jag kanske utan köttbullarna….”

…Hm… Jag kan nöja mej med BARA lax! Bara den är saftig och lagomt gjord….

… Men det är tråkigt att vara laxen på en tallrik som är fylld av allehanda gotter…och där jag bara blir ”en smakbit i raden”…

Suck!