En liten hund mitt på vägen

 

 svart dvärschauzer

Det står en liten hund mitt på vägen när jag är ute med mina två hundar på morgonpromenaden. Han ser pigg och glad ut, och verkar inte ett dugg bekymrad över att han stannat en hel rad med bilar, som nu försiktigt försöker ta sej förbi honom.

Jag går lockar lite på honom, och går fram till honom och räddar honom bort från gatan. Det är en liten svart dvärgschnauzer som kommit på villovägar. Jag pratar lite med honom, och han bestämmer sej för att gilla oss – mej och mina hundar.

Runt halsen har han en reflex med namn och adress. Han bor ca 2 km inåt skogen, ser jag. Jag går ditåt med mina hundar och lockar med honom. Han verkar tycka det är rätt kul att gå med vår ”flock”. Han skuttar och viftar på svansen och försöker leka med min ena hund.

 Fler bilar kommer körande, och eftersom jag inte har något koppel till honom, får jag ”håva in” honom varje gång, men det accepterar han.

När vi närmar oss hans hus, sätter han fart och ruuuuusar iväg!

-”Vad ska jag nu göra?” tänker jag.

-”Ska jag gå tillbaka hem och hoppas att hunden sprang hem till sej och hoppas att han aldrig rymmer hemifrån igen?”

Näe, jag bestämmer mej för att gå till hundens adress och berätta vad som hänt. Det är en bit till att gå, så det tar ca 7 minuter till. Så knackar jag på dörren. En kvinna öppnar. Hunden står bredvid henne och viftar på svansen och ”ser ut som om det regnar”.

-”Din hund sprang bort”, försöker jag….

Hon tittar på sin lilla hund, som står vid hennes ben och viftar glatt på svansen och Verkligen ser Oskyldig ut.

Hon tittar på mej…och bestämmer sej för att jag Talar Sanning.

-”Han var borta vid X-vägen då vi hittade honom!”

Jag berättar hela historien om hur han stoppat trafiken och allt! Hon är tacksam över att vi ”räddat” honom – samtidigt som han faktiskt verkar ha ”räddat sig själv” (ser jag att hon tänker….Är jag tankeläsare? Jepp!)…. och det känns lite fånigt…

Men jag var faktiskt en riktig scout i morse, och räddade en hund!

Så det så!

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Fint gjort av dig! Jag räddade en hund en gång som stod mitt på en landsväg, där lastbilar och bilar dunrade förbi i 80-100, under jaktsäsongen. Den hade ett halsband men inget telefonnummer, bara en sändare. När jag ringde polisen fick jag veta att jag begick ett brott om jag plockade in en hund med en sändare i min bil…. Så jag stod där tills nån kom och letade efter hunden och blev sen till mitt möte.

    Gilla

    Svara
  2. Jag hade redan plockat in hunden i bilen. Den var genomvåt, stod mitt på vägen och darrade medan bilarna väjde hej vilt runt den. Ingen chans att jag skulle ha släppt ut den igen. Polisen erbjöd sig att skicka en patrull som skulle leda hunden in i skogen igen… Men så kom det en bil som verkade leta och det var husse.

    Gilla

    Svara
    • HerreGud! Erbjöd sej polisen att ”…leda hunden in i skogen igen”…Guuud så korkat! Jag hade en kompis som hittade en hund utanför en affär. Han stod där så länge så att hon tog hem hunden… Sen ringde hon polisen, och då hade ägaren precis ringt dit och frågat om de fått in en hund av den sorten. Han (hunden) hade rymt…och ägaren kom sen till min kompis och hämtade hunden och polisen sa ingenting om ”stöld” el dyl och ägaren var lycklig. Så levde dom lyckliga i alla sina dagar…! 🙂

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar