Dagsarkiv: 26 januari, 2010

Via Stay Friends har jag fått kontakt med flera ”ungdomskärlekar”…Det är rätt kul att höra vad det blivit av dom…och hur dom beskriver minnena av mej/oss…Det är gott för självkänslan, även om det är ett tag sen…

M var jag ihop med ett helt år i åttan. Kärleken mellan oss var så mjuk och varm och lugn och trogen och härlig…Vi var ett helt gäng killar och tjejer som hängde ihop.

M skriver till mej på Stay Friends sida att han minns hur vi låg i min säng och ”hade mysigt” och lyssnade på Ted Gärdestad. Jag minns inte det. Jag minns andra saker….

… tex hur vi låg i HANS säng och hade mysigt…väldigt, väldigt myyysigt…så mysigt så att jag höll på att krypa ur kläderna, men det gjorde jag inte…inte han heller…så långt kom vi aldrig…

Men när jag tänker på honom tänker jag på Värme, Kärlek, Trygghet och det blir alldeles som bomull i hela mej…Mjukt och Snällt, liksom…

Jag förundras över hur olika vi Människor är och en del verkar så nöjda med att bara vara där dom är, och stanna där, och vara dom som dom är. År ut och år in. Punkt liksom.

 Andra vill vidare, upp eller ner, eller hit och dit – vimsar runt i livet och letar efter…Det! Det som dom kanske inte ens vet vad det är! Eller så vet dom det.

Ytterligare andra har ett Mål. Dom styr målmedvetet mot Målet hela livet och är beredda att satsa 10-20 år på att nå dit dom tänkt…Envist harvar dom vidare framåt, uppåt…

 Har jag haft något annat mål än att Leva och Må Bra och att ta hand om och älska mina barn?

 När jag var liten trodde jag att Livet skulle bli på Ett Speciellt sätt: Jag skulle gifta mej tidigt och skaffa en hel bunt med barn. Jag och hela den stora familjen skulle bo lite sådär på landet med hundar och katter och andra smådjur…och vi skulle vara lyckliga och inte stressa eller ha ont om pengar…och vi skulle leva lyckliga ”ever after”… Både små pojkar och flickor skulle springa runt där på gårdsplanen och leka med alla djuren… och jag och min man skulle få glitter i ögonen bara vi såg varandra…

Sen blev det inte så, och då tänkte jag iallafall göra det bästa av ”Ensamståendemammasituationen”!

 Jag förstod inte att livet kunde vara så tufft och att man helst ska Tänka efter Före – iallafall ibland…och att det ibland är bra att planera…och vara ekonomisk – kanske t o m snål…

Jag förstod att alla inte alltid vill en väl, och att kärlek inte bara är enkelt…fast det förstod jag nog rätt tidigt…

Men ändå! Nu är det mesta liksom Bakom mej…och jag tänker på hur det blev, och hur fort det ändå gick…och nu är det som om det bara är transportsträcka kvar…men VART?

Till döden?