http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6469330.ab
I artikeln ovan står det att småbarnsmammor har sin värsta stressperiod strax innan kl. 8.00 på mornarna…
…och hemska minnen dyker upp i mej:
Två små barn ska iväg till dagis: Dom är 2 och 3 år (eller 3 och 4 år)… Mannen ”kan inte lämna, för då hinner jag inte till jobbet i tid” och vid ifrågasättande av detta, eller vid Hysteriskt Sammanbrott, frågar mannen irriterat om jag vill att han ska sluta på sitt jobb och ”kanske sitta i tunnelbanan och klippa biljetter istället?”.
Slutdiskuterat.
Att jag håller på att bli ett Vrak räknas inte. Min ”hysteri” är ”ett spel” och inget att ta på allvar.
Mannen vaknar, går upp, duschar, äter sin frukost och åker iväg.
Jag går upp, tvättar snabbt av ansiktet och under armar…På med lite mascara…kamma igenom håret. Barnen är vakna. Är hungriga. Fort fort ska det gå! Gör smörgås och mjölk, bråk om vem som ska sitta på vilken stol, 2-åringen blir knuffad av 3-åringen. Gråter. När jag säger ifrån, häller 3-åringen ut sin mjölk på golvet i ilska. Barn ska tvättas av, barn ska kläs…
Dom rör på sej, springer runt, skojar, blir osams, vill ”inte gå till dagis”, står i båge och vägrar, kastar en bil, vill ta med en bil till dagis (regel: Inga egna leksaker på dagis), vill och vill inte, hit och dit. Rörigt och skrikigt.
Jag är opsykologisk, opedagogisk och Ska senare under dagen anmäla mej till tävlingen ”Världens Sämsta Mamma”.
Klockan går: ”Tick tack tick tack”. Stressen sitter i magen och huvudet…
Står i hissen med båda barnen i tvillingvagn. Tittar i spegeln. Ser Konstig ut. Ser att jag bara har mascara på ETT öga! Orkar inte gå tillbaka…
På väg till dagis. 3-åringen vill GÅ – INTE sitta i vagnen. Han får gå, men vill INTE hålla i vagnen. Vill GÅ ”FÄLV!”. ALLT ska undersökas! ALLT! Varje litet hål ska han stoppa fingret i, varje lite svart prick ska plockas upp. Promenaden tar lååång tid.
2-åringen ”vill åsså!” gå. Då stoppar jag 3-åringen i vagnen. Han står i en båge och gallskriker: Han vill ”GÅ FÄLV!”. Men klockan går ju – Tiden bryr sej inte om små pojkar som vill GÅ FÄLV! Han slår lillebror i sin ilska. Jag arg – har lust att gråta, lillebror gråter, storebror skriker!
Väl på dagis lugnar sig alla, men inget barn vill vara på dagis. ”GÅ INTE MAAAMMMAAAA!!!” skriker båda i kör när jag går och glatt vinkar hejdå!
Hela vägen till jobbet håller jag tårarna innanför kinderna. Ont i magen. Väl på jobbet, går jag raka vägen till toaletten, och sätter mej PÅ toalettlocket och gråååååter: Jag är helt slut! Vill inte vara mamma! Vill inte vara vuxen och inte jobba! När tårarna är slut, tvättar jag av ansiktet, och tvättar bort mascaran på ena ögat, så att det blir jämnt, och går ut och leeer och hugger tag i Dagens Uppgifter.
Ett år senare har jag ytterligare en son…och fortfarande en man som ”inte kan hjälpa till”….
erviluca #mammatillfyrakillar 
PS. Varför är det bara MAMMOR som stressar sönder sej när dom har småbarn? DS
GillaGilla
Jag hade det som du. Gick upp 6 och fixade allt med barnen, väckte mannen, packade barnens skolväskor, väckte mannen igen, fixade frisyrerna, skrek på mannen, fixade mig själv, skrek än en gång på mannen. Han gick upp 10 i 8 när barnen skulle vara lämnade 8, och gör så vi allihop kommer 10 minuter för sent! Allt ”för att jag jobbade 10 timmar mindre i veckan än honom”. Jag drog en kväll och stannade hos en kompis 2 dagar, sen jävlar hjälper han till!
GillaGilla
Jag skilde mej!
GillaGilla
Du har själv målat in dig i hörnet, nu är det dags att kliva ut och ta plats.Du kan bara ändra på ditt beteende (= serva inte) inte hans.
GillaGilla
Vet! Skulle ha vägrat, men kärleken till barnen (att dom ”skulle komma i kläm”) kom emellan…. när mannen ”hotade”….Det hela slutade istället med skilsmässa…
GillaGilla
Oj, oj, vilka minnen du väcker!! 🙂 Jag skilde mig också när tredje kom! Blev mindre stress ”konstigt ”nog när jag blev ensam med ungarnaEn mindre att reta sig på kanske??Kram/ gumman
GillaGilla
Precis så! Det är så jävla irriterande att ha en vuxen människa vid sin sida som inte förstår att dela, trots hot och skrik och bråk och allvarligt prat osv… Då är det enklare att bo själv och göra allt själv! Dessutom får man vara helt ifred och rå sej själv varannan vecka, för plötsligt KAN han lämna och hämta barn!
GillaGilla
Oj oj, lät inte kul du men vägra 😉 Det gör jag. Då kan han väl klippa biljetterna på tunnelbanan då, om han nu vill det.Själv är det ett tag sedan jag hade första kullen liten, nu har jag en sladdis och fem andra illbattingar 😀
GillaGilla
Det där för för flera år sedan! Jag kunde inte ”vägra” pga att barnen blev utsatta…Så kände jag då! Nu hade jag nog gjort annorlunda – framför allt inte skaffat fler barn förrän han varit beredd att ta sitt ansvar…men då är då och nu är nu…Jag är numera skild och barnen är 10, snart 14 och 15…
GillaGilla
Hej!Jag är frilansjournalist och jobbar bl.a med Babyvärlden.se. Denna vecka tänkte vi skriva om det här med mammors morgonstress. Skulle vilja ha kontakt med dig apropå ditt blogginlägg här ovan. Maila mig gärna på stefan.bergmark@gmail.com.
GillaGilla