http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6469330.ab
I artikeln ovan står det att småbarnsmammor har sin värsta stressperiod strax innan kl. 8.00 på mornarna…
…och hemska minnen dyker upp i mej:
Två små barn ska iväg till dagis: Dom är 2 och 3 år (eller 3 och 4 år)… Mannen ”kan inte lämna, för då hinner jag inte till jobbet i tid” och vid ifrågasättande av detta, eller vid Hysteriskt Sammanbrott, frågar mannen irriterat om jag vill att han ska sluta på sitt jobb och ”kanske sitta i tunnelbanan och klippa biljetter istället?”.
Slutdiskuterat.
Att jag håller på att bli ett Vrak räknas inte. Min ”hysteri” är ”ett spel” och inget att ta på allvar.
Mannen vaknar, går upp, duschar, äter sin frukost och åker iväg.
Jag går upp, tvättar snabbt av ansiktet och under armar…På med lite mascara…kamma igenom håret. Barnen är vakna. Är hungriga. Fort fort ska det gå! Gör smörgås och mjölk, bråk om vem som ska sitta på vilken stol, 2-åringen blir knuffad av 3-åringen. Gråter. När jag säger ifrån, häller 3-åringen ut sin mjölk på golvet i ilska. Barn ska tvättas av, barn ska kläs…
Dom rör på sej, springer runt, skojar, blir osams, vill ”inte gå till dagis”, står i båge och vägrar, kastar en bil, vill ta med en bil till dagis (regel: Inga egna leksaker på dagis), vill och vill inte, hit och dit. Rörigt och skrikigt.
Jag är opsykologisk, opedagogisk och Ska senare under dagen anmäla mej till tävlingen ”Världens Sämsta Mamma”.
Klockan går: ”Tick tack tick tack”. Stressen sitter i magen och huvudet…
Står i hissen med båda barnen i tvillingvagn. Tittar i spegeln. Ser Konstig ut. Ser att jag bara har mascara på ETT öga! Orkar inte gå tillbaka…
På väg till dagis. 3-åringen vill GÅ – INTE sitta i vagnen. Han får gå, men vill INTE hålla i vagnen. Vill GÅ ”FÄLV!”. ALLT ska undersökas! ALLT! Varje litet hål ska han stoppa fingret i, varje lite svart prick ska plockas upp. Promenaden tar lååång tid.
2-åringen ”vill åsså!” gå. Då stoppar jag 3-åringen i vagnen. Han står i en båge och gallskriker: Han vill ”GÅ FÄLV!”. Men klockan går ju – Tiden bryr sej inte om små pojkar som vill GÅ FÄLV! Han slår lillebror i sin ilska. Jag arg – har lust att gråta, lillebror gråter, storebror skriker!
Väl på dagis lugnar sig alla, men inget barn vill vara på dagis. ”GÅ INTE MAAAMMMAAAA!!!” skriker båda i kör när jag går och glatt vinkar hejdå!
Hela vägen till jobbet håller jag tårarna innanför kinderna. Ont i magen. Väl på jobbet, går jag raka vägen till toaletten, och sätter mej PÅ toalettlocket och gråååååter: Jag är helt slut! Vill inte vara mamma! Vill inte vara vuxen och inte jobba! När tårarna är slut, tvättar jag av ansiktet, och tvättar bort mascaran på ena ögat, så att det blir jämnt, och går ut och leeer och hugger tag i Dagens Uppgifter.
Ett år senare har jag ytterligare en son…och fortfarande en man som ”inte kan hjälpa till”….
erviluca #mammatillfyrakillar 