Han är 10 år och han vill BARA vara hos mamma – alltid! Alltid alltid alltid alltid alltid alltid!
När någon vill ha en förklaring till detta, säger han:
-”Pappa har så fult hus…”
-”Där pappa bor är det inge bra!”
-”Det är så långt till skolan från pappa.”
-”Sängen är inge skön…”.
-”Det är inge bra med två våningar…”.
-”Pappas TV är inge bra…Vissa kanaler funkar inte…”.
-”Pappa blir så ARG när jag ska göra läxan…”.
-”Pappa vet inte hur man tröstar..”.
-”Pappa blir så sur…”.
-”Det är inge kul hos pappa…”.
-”Jag har inget att göra hos pappa.”
Storebröderna suckar och stönar:
-”Men åååååååååååååååååååååå!” och så kommenterar dom hans kommentarer…och 15-åringen tycker att det blir synd om pappa, vilket jag försöker stoppa direkt, för något ”Tycka-synd-om-pappa” vill jag inte veta av…
Barnen bor varannan vecka hos oss, för att dom behöver både mamma och pappa – inte pga några rättviseskäl för oss vuxna…
…men det är svårt att hålla fast vid ”varannan vecka” när 10-åringen hela tiden tjatar om att han BARA vill vara hos mej och BARA bo hos mej HELA TIDEN…och helst ”aldrig hos pappa”…
När han är hos sin pappa ringer han mej, i smyg från sin mobil sittande på toaletten och gråtande viskande:
-”Mammaaaaaa! Uhäääää! Jaag lääängtaaar eeefteeer deeej!!! Uhäääääää!” Han gråter så det skvaaalar.
-”Men det är okey att längta, gubben. Då vet du att du älskar mej, och vi ses ju snart igen. Jag kan längta jättemycket ibland också. Prata med pappa så ska du se att han tröstar och förstår…”, säger jag och hoppas att han gör det…
När sonen lugnat sej lite lägger vi på luren…
Så ringer det igen…eller så kommer ett SMS, med en bild på en ledsen gubbe och orden:
”Jag lengtar efter dej”.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Usch. Suck.
GillaGilla
jobbigt, jobbigt att lämna bort grabben då!. jag lider verkligen med dig!. Men har du pratat med pappan? ni måste kommunicera, för såhär ska det inte vara, då ska inte grabben behöva vara hos pappa. prata med socialen eller något, det är ditt ansvar som mamma när han mår såhär/sarah
GillaGilla
Synd om grabben, men tycker du är stark som vidhåller umgängesfördelningen. Sitter och finslipar på ett inlägg, där jag har en teori om att barn som bor vartannan vecka kommer växa upp bättre än de flesta andra barn. // Anders
GillaGilla
Jag HAR pratat med pappan! Vi har kommit fram till att pojken ska bo mer hos mej, men han BEHÖVER sin pappa också! Jag jobbar på socialen så jag behöver inte kontakta dem. Det är ingen större fel på hans pappa. Det ÄR frustrerande! OM jag var pappan skulle jag trösta sonen och försöka göra tiden hos mej roligare/mysigare osv, men pappan är sån att han tycker att sonen ska ”gilla läget” och han blir mest sur och arg när sonen ringer till mej hela tiden, tyvärr. Därför ringer sonen från toaletten… Det går inte att ändra på pappans inställning där… Har försökt… Skulle vilja att ALLA mina söner DYRKADE sin pappa, för jag tror att söner behöver det…men men…Dom dyrkar mej istället… 🙂 Allihop! Och jag vill inte bli ”dum” för att motverka det…
GillaGilla
Jobbigt att stötta och inte ge efter. Men de behöver er båda. Kämpa på.
GillaGilla
Skrev ner mina tankar i detta inläggethttp://blogg.aftonbladet.se/aceeo/2010/01/varannan-vecka-bast-for-barnet… självklart finns det undantag, men skriver generellt // Anders
GillaGilla