Dagsarkiv: 16 januari, 2010

Plötsligt dyker ett minne upp när jag läser en blogg, och jag vill skriva av mej minnet direkt:

Jag är 20 år gammal och kär/besatt/Galen i M…Vi är ihop… tror jag iallafall… Jag är inne i stan och shoppar, och ska åka hem igen, då jag får för mej att överraska M. Han bor nämligen på Drottninggatan i en liten lya, kallad ”Råtthålet”. Jag går fram till en telefonautomat och ringer till honom (det var före mobilernas tid):

-”Hallå!”

Fjärilarna börjar dansa i magen så fort jag hör hans röst…

-”Hej, det är E! Jag är vid Åhlens och tänkte jag skulle komma upp! Kan du komma ner och öppna?”

Jag tror han ska bli glad…

-”Näe…Jag står i duschen…Är inte påklädd…Måste duscha färdigt…”

Men det har aldrig hindrat honom förut…nakenheten alltså…

-” Jag kan vänta tills du duschat färdigt så kan du komma ner och öppna sen…”, säger jag medan modet sjunker…och fjärilarna börjar mörkna…

-”Nej men jag ska iväg…Sticka…. och jag har bråttom, så det är ingen ide…”

Han låter konstig på rösten…stressad… fast inte ”bråttom-stressad” utan ”nervös-stressad”…

-”Okey…Då hörs vi någon annan gång…” säger jag med gråten i halsen, för det känns verkligen inte bra…

-”Okey!” Han lägger på luren. Jag med.

Något gör att jag går till Drottninggatan och ställer mej mitt emot vid tobaksaffären, i dörren och stirrar mot Porten där Han bor…

Först tänker jag att jag ska ”fånga upp honom” på vägen – försöker tänka lite glatt att jag ska få en kyss på vägen…typ…

Jag står där en stund…Känner mej dum…inför mej själv…

DÅ kommer HON trippande! Ut genom porten i turkos slimmad klänning och höga klackar… Hon som är M:s ex flickvän, som han var ihop med när vi träffades, och som han aldrig riktigt släppt… Hon som ser ut som Caroline av Monaco – sååå SNYGG! Rik är hon också…eller hon kommer från en Rik Familj…

Det KOKAR i mej! Ett Monster har vaknat! En svart, slemmig gröt ligger i magtrakten och vill upp…Jag vill skrika, gapa, stampa, HATA!

Jag står där med skakiga ben! Jag ska FANIMEJ tala om för honom vad jag tycker när han kommer ut…Han hade ju bråttom…. Han, i sin Adamsdräkt…”direkt ur duschen”….Visst!!

Jag står där i 10 minuter, men han kommer inte…SÅ ”bråttom” hade han…

Tillbaka vid Telefonautomaten ringer jag upp och han får veta att han lever. Jag HATAR! Och jag är SVARTSJUK och jag är ILSKEN och LEDSEN och ARG!

Jag vill göra slut, men kan inte….

…………………………………………………………………………………………………………………….

Jag förlåter…den gången…och en gång till…och…..

Tre söner vid köksbordet. Alla gör läxan. Alla vill att jag ska sitta med och ”hjälpa”/stötta.

-”Mamma, hur räknar man ut det här?” *visar boken*

-”Mamma, hur stavar man åt?” Tittar i boken, läser matte-uppgiften och säger samtidigt:

 -”Åt? Å T ”.

 -”Nej på engelska!”

 -”Men se här! Du tar ju den och gångrar med den!*pekar*

-”Menar du ÄTA, alltså eat, eller ate?”

-”Jahaaa! Ska jag gångra den som står där, före, med den där efter??”

-”Nej, jag menar BORDE på svenska!”

-”Ja. Jasså! O U G H T.”

-”Mamma, vet du vilken kung som var före Gustav Wasa??”

-”Gick det bra? Jag vet inte vilken kung som var före – står det inte i boken?”

 -”Äsch! Jag hatar matte!!!”

-”Mamma, Hur stavar man nice?”

-”Varför hatar du matte nu plötsligt? N I C E. Har du hittat vilken kung som var före Gustav Wasa?”

-”…för jag fattar inte! Titta här!” *visar i boken*

 -”Mamma, hur säger man styra på engelska?”

-”Men ska man inte ta DET talet och DET och plussa med DET? *pekar* ” Jag vet inte hur man säger styra…Manage?”

Snacka om att ha många bollar i luften huvudet.

Det är inge kul att laga mat….

…men nu är jag hungrig, och skulle vilja bli BJUDEN på något gott – typ grillad kyckling….

…men ORKAR inte laga mat… och slipper, för jag är ensam hemma…så det blir kanske havregrynsgröt med lingonsylt till middag…för det går på 3 min i micron…

HUUUR många här skriver: ”HUUUR blir man en toppbloggare? HUUUR få man många läsare??? HUUUR gör dom som har många läsare???” och sen allt Skitkastande:

”Det är bara dom som skriver om SEX, som får många läsare” eller ”Det är bara dom som skriver KORT som får många läsare”…eller ”Får vilka korkskallar som helst skriva bloggar????” eller ”HUUUR kan XX och NN och PP och AA ha så många läsare???”

Jag blir så trött på TJATET!!

Å andra sidan behöver jag inte läsa deras bloggar!

Jiiihaaaa!!!

Skriver du för att få läsare, bara, eller för att det är kul att skriva? Vill du blir känd eller vill du tjäna pengar såsmåningom? ELLER?

Skitsamma!

Den som har många läsare får många Avundsjuka människor på sej: ”Du skriver ju inge bra! Varför har DU så många läsare?” osv…

…och självklart får VEM SOM HELST skriva en blogg!!! Självklart! Både idioter och såna som inte kan skriva. Du behöver inte läsa. Inte jag heller!

Ja ja ja…Vem bryr sej?

 Jag, tydligen…

Här kastas sten i glashus så det skräller om det!!!

Och jag skriver för att jag äääälskar att skriva!!!

Love it!

Han är 10 år och han vill BARA vara hos mamma – alltid! Alltid alltid alltid alltid alltid alltid!

När någon vill ha en förklaring till detta, säger han:

 -”Pappa har så fult hus…”

 -”Där pappa bor är det inge bra!”

-”Det är så långt till skolan från pappa.”

-”Sängen är inge skön…”.

 -”Det är inge bra med två våningar…”.

-”Pappas TV är inge bra…Vissa kanaler funkar inte…”.

 -”Pappa blir så ARG när jag ska göra läxan…”.

-”Pappa vet inte hur man tröstar..”.

-”Pappa blir så sur…”.

-”Det är inge kul hos pappa…”.

-”Jag har inget att göra hos pappa.”

Storebröderna suckar och stönar:

 -”Men åååååååååååååååååååååå!” och så kommenterar dom hans kommentarer…och 15-åringen tycker att det blir synd om pappa, vilket jag försöker stoppa direkt, för något ”Tycka-synd-om-pappa” vill jag inte veta av…

 Barnen bor varannan vecka hos oss, för att dom behöver både mamma och pappa – inte pga några rättviseskäl för oss vuxna…

…men det är svårt att hålla fast vid ”varannan vecka” när 10-åringen hela tiden tjatar om att han BARA vill vara hos mej och BARA bo hos mej HELA TIDEN…och helst ”aldrig hos pappa”…

När han är hos sin pappa ringer han mej, i smyg från sin mobil sittande på toaletten och gråtande viskande:

-”Mammaaaaaa! Uhäääää! Jaag lääängtaaar eeefteeer deeej!!! Uhäääääää!” Han gråter så det skvaaalar.

-”Men det är okey att längta, gubben. Då vet du att du älskar mej, och vi ses ju snart igen. Jag kan längta jättemycket ibland också. Prata med pappa så ska du se att han tröstar och förstår…”, säger jag och hoppas att han gör det…

När sonen lugnat sej lite lägger vi på luren…

Så ringer det igen…eller så kommer ett SMS, med en bild på en ledsen gubbe och orden:

”Jag lengtar efter dej”.

Jag lider av huvudvärk och migrän sedan jag var barn.

Av och till är det helt hopplöst, och av och till är det bättre…Men jag är aldrig huvudvärkfri mer än max två veckor i sträck, och dom två veckorna brukar kännas som Superlyft! Om någon frågar mej DÅ hur det är med värken, blir jag som ett ???? för då har jag nästan glömt det! För jag lever i NUET, då.

Nu är jag i en huvudvärk-migrän-period och hela jag bryts lååångsamt neeer…

Det tar på krafterna och orken och livsglädjen och allt, så att jag bara vill lägga mej ner, i soffan, framför TV:n…tittandes på ”So you think you can dance”, och döööööö…

Varje rörelse gör ONT ONT ONT!!! Varje förflyttning DUNKAR i huvudet…Det går inte att beskriva vad ONT det gör…

Men jag HATAR att klaga, hatar att vara svag, så jag kryper in i min grotta och lägger mej i soffan och känner mej liten och svag, alldeles ensam.

Hundarna måste ut i alla väder, och hur jag än mår… Så med ögonen hängande i knävecken, och håret på ända, går jag ut ändå…lufsar runt… …så möter jag ”Någon” (en granne, en kollega…Någon…):

 -”Hej! Hur är det?” säger dom glatt och leeer.

-”Hej! Det är bra….”, säger jag (för man vill ju liksom inte berätta HUR man mår EGENTLIGEN!), men lägger till: -”….men inte så bra just nu för jag har migrän…och måste hem och lägga mej igen…”.

-”Okey…” säger ”dom” och går vidare…eller så säger dom:

-”Oj, vad jobbigt! Krya på dej..”, eller nåt…

…men jag HATAR att ”tjata” om mitt huvud….ORKAR INTE prata om det… Min huvudvärk är en Svaghet som är…Hemlig…nästan…typ… När jag INTE har ont vill jag inte prata om det…och när jag har ont…vill jag inte tjata om det…

”Hellre rik och frisk än fattig och sjuk”…typ.

När jag var barn och vi skulle åka bil någonstans i min familj, allihop, så sjöng vi alltid. Vi hade ingen radio eller kasettbandspelare i bilen, så vår underhållning stod vi för själva. Vi satt där tillsammans i vår turkosa Ford Taunus sjöng för full hals!

Det var så mysigt att sitta i bilen tillsammans och sjunga, och vi var alla musikaliska och sjöng i olika stämmor, eller i kanon. Det var jag, pappa, mamma, och min äldre och yngre syster. När vi sjöng tillsammans, och var på väg Någonstans, så kändes det som om vi hade sådan Härlig Gemenskap.

Det var så självklart för mej att man sjunger när man åker bil, att jag nog tänkte att ALLA människor sjöng när dom åkte bil…